Stateblind.eu
Carl-Johan Westholm’s personal blog
Time saving text: uncommon comments with common sense
ARCHIVES
juni 2019 (1) maj 2019 (1) mars 2019 (2) februari 2019 (1) december 2018 (1) november 2018 (2) september 2018 (1) juli 2018 (1) maj 2018 (2) april 2018 (1) mars 2018 (1) februari 2018 (2) januari 2018 (1) december 2017 (1) november 2017 (1) oktober 2017 (1) augusti 2017 (1) juli 2017 (1) juni 2017 (2) februari 2017 (2) januari 2017 (1) november 2016 (1) september 2016 (2) augusti 2016 (1) juni 2016 (2) maj 2016 (2) mars 2016 (2) januari 2016 (1) december 2015 (1) november 2015 (3) oktober 2015 (1) september 2015 (1) augusti 2015 (1) juni 2015 (1) maj 2015 (1) april 2015 (2) mars 2015 (1) januari 2015 (2) december 2014 (2) november 2014 (1) oktober 2014 (2) juni 2014 (3) maj 2014 (2) april 2014 (3) mars 2014 (3) februari 2014 (1) januari 2014 (1) december 2013 (3) november 2013 (1) oktober 2013 (1) augusti 2013 (2) maj 2013 (4) april 2013 (1) mars 2013 (2) februari 2013 (1) januari 2013 (2) december 2012 (1) november 2012 (1) oktober 2012 (3) september 2012 (1) juli 2012 (1) maj 2012 (2) april 2012 (1) februari 2012 (2) januari 2012 (5) december 2011 (1) november 2011 (1) oktober 2011 (3) september 2011 (2) augusti 2011 (1) juli 2011 (1) juni 2011 (2) maj 2011 (2) april 2011 (2) mars 2011 (1) februari 2011 (2) januari 2011 (2) december 2010 (2) november 2010 (2) oktober 2010 (2) september 2010 (2) augusti 2010 (1) juli 2010 (1) juni 2010 (1) maj 2010 (1) april 2010 (1) mars 2010 (2) februari 2010 (2) januari 2010 (1) december 2009 (2) november 2009 (1) oktober 2009 (3) september 2009 (2) augusti 2009 (1) juli 2009 (1) juni 2009 (1) maj 2009 (2) april 2009 (3) mars 2009 (2) februari 2009 (1) januari 2009 (1) december 2008 (4) november 2008 (2) oktober 2008 (1) september 2008 (1) augusti 2008 (1) juli 2008 (1) juni 2008 (2) maj 2008 (1) april 2008 (2) mars 2008 (1) februari 2008 (1) januari 2008 (1) december 2007 (1) november 2007 (2) oktober 2007 (1) september 2007 (1) augusti 2007 (1) juli 2007 (2) juni 2007 (2) maj 2007 (2) april 2007 (2) mars 2007 (2) februari 2007 (1) januari 2007 (1) december 2006 (1) november 2006 (2) oktober 2006 (1) september 2006 (2) augusti 2006 (1) juli 2006 (1) juni 2006 (2) maj 2006 (1) april 2006 (1) mars 2006 (1) februari 2006 (2) januari 2006 (1) december 2005 (1) september 2005 (1) juli 2005 (1) april 2005 (1) februari 2005 (1) december 2004 (1) november 2004 (1) oktober 2004 (1) juni 2004 (1) mars 2004 (1) november 2003 (1) augusti 2003 (1) maj 2003 (1) mars 2003 (1) februari 2003 (1) oktober 2002 (1) mars 2002 (1) oktober 1999 (1) november 1998 (1) april 1996 (1) april 1995 (1) januari 1994 (1) mars 1976 (1)
Booklets (PDF)
Article
Bloggtoppen.se
Articles
En liberal eller en totalitär lösning?
Kommentar om könskvotering av Carl-Johan Westholm på Svenska Dagbladets ledarsida
KOMMENTAR | Könskvotering
Många trendöverkänsliga personer lutar nu åt att staten bör könskvotera sammansättningen av t ex bolagsstyrelser. Men få tycks ha uppfattat den motsatta trenden, att staten har upphört med den lagstadgade femtioprocentiga representationen för vardera könet i ett äktenskap.

Mer könskvotering i det ena fallet, mindre i det andra. Går det att resonera med någon annan utgångspunkt än att det egna personliga tyckandet eller dagens notering på trendbörsen ska upphöjas till allmän lag? Ja, ytterst avgör synen på gränserna för statsmakten.

Den ena linjen är att staten så långt möjligt bör avstå från att könskvotera varje form av civilrättsliga avtal. Då förverkligas varje medborgares egen uppfattning om vem som är rätt samarbetspartner i familjeliv och näringsliv, även om en stor majoritet av medborgarna för egen del skulle ha andra preferenser. Det är en klassiskt liberal linje.

Den andra linjen är att regering och riksdag har rätt att lägga sig i enskilda avtal och föreskriva lämplig könssammansättning, oavsett de ingående parternas egna åsikter. För närvarande avstår den politiska majoriteten från att göra det i äktenskapen, men vice statsministern lovar att föreslå riksdagen att göra det i bolagsstyrelserna. Det är en totalitär linje: allt är politik. Och politik är att vilja.

Att med lag könskvotera bolagsstyrelserna behöver emellertid inte vara slutmålet. I förlängningen borde lika många av varje kön starta nya företag. Den entreprenör som tillhör ett överrepresenterat kön kan då ställa sig i kö och invänta att någon av motsatt kön ska registrera ett nytt bolag, så att det egna kan godkännas av patent- och könsregistreringsverket, utan att könsjämvikten rubbas.
Absurt? Visst. Men logiskt utifrån ett strikt könskvoteringstänkande.

Fördelen med enhetligt sammansatta styrelser är att beslut är lättare att ta, eftersom styrelseledamöternas bakgrund och erfarenheter leder till likartade observationer och slutsatser. I kanske nitton fall av tjugo gör det inget, kanske t o m är positivt i den svenska konsensuskulturen, där "att sticka ut" uppfattas som ett illavarslande tecken på dåligt omdöme.

Men i det tjugonde fallet, när det inte borde vara lätt att bli ense, blir styrelsen ändå snabbt enig om ett dåligt beslut, därför att den avvikande ledamoten saknas, som med sin annorlunda bakgrund och observationsförmåga skulle ha sett faran eller möjligheterna i tid.

Det ligger alltså i ägarnas eget intresse att en bolagsstyrelse blir allsidigt sammansatt. Här verkar fortfarande mycket gå i traditionella banor i Sverige, vare sig det gäller kön, typ av utbildning eller andra erfarenheter. Men det är en kanslihusfördom att den som uppfattar den sneda rekryteringsbasen som ett problem måste ropa på politiska åtgärder. Har Sverige för få regleringar?

Riktigt intressant och politiskt inkorrekt blir kvoteringstanken i Sverige först om den knyts till den närmast sekelgamla överrepresentation som socialdemokratin nästan ständigt haft i regeringsställning.

Trots bara någon gång över, men ofta något under, femtio procent av rösterna har socialdemokratin för det mesta besatt hundra procent av statsrådsposterna. Troligen finns det miljontals borgerligt röstande män, som gärna hade bytt ut manliga socialdemokratiska statsråd mot kvinnliga borgerliga, om möjligheten funnits.

Men sådan kvotering kommer säkert inte att tillämpas på maktens urkälla. Den ställer enbart krav på andra.
- Carl-Johan Westholm