Förra året utgavs i Danmark en välskriven historieantologi ”20 begivenheder der skabte Danmark”. Bakom denna historiebok på 400 sidor står CEPOS, en nystartad think tank som önskar bidra till att göra Danmark till ett mer fritt och välmående land.

En svensk kan med särskilt intresse läsa avsnitten om krigen med Sverige. Men de enskilda människor som gjort stora insatser utanför politiken finns inte med. Två exempel:

Atomfysikern Niels Bohrs kvantteori platsar till och med i en bok om vad som skapade världen under förra seklet – men han nämns överhuvudtaget inte.

A P Möller Maersk Gruppen har över 110 000 anställda i mer än 125 länder – men grundaren förekommer bara som upphovet till ett uttryck.

Desto viktigare är därför att lyfta fram en bok som Anders Johnsons enastående om entreprenörer i den svenska historien. De är inte 20 utan omkring 700 enskilda ”begivenheter”, entreprenörer, förutan vilka dagens Sverige inte skulle kännas igen.

Anders Johnsons prestation är så mycket mer anmärkningsvärd som han lyckas inte bara förmedla ett stort antal människoöden, utan dessutom i förbifarten ger en formidabel lektion i enkla förklaringar och avsnitt av det som många samhällsforskare ofta tar några år på sig att få fram, med flera komplicerade ord.

Men enkelheten köps aldrig till priset av förenklingen. Tvärtom. Det är en övertygande mångfald av faktorer i verkligheten, individuella och samhälleliga, teknologiska och psykologiska, som utgör den långa kedja som framgångsrik företagsamhet bygger på. Författaren lyckas få med, tror jag, samtliga – och det upplevs inte som en belastning.

Anders Johnson visar också hur entreprenörer kan vara olika inbördes, till bakgrund, temperament och talang. Även banbrytande insatser utanför näringslivet, i politik och folkrörelser, uppmärksammas.

Det finns egentligen bara ett fel med denna bok. På baksidan står det att den ”fungerar utmärkt som ett komplement till undervisningen i ekonomi, historia och samhällskunskap”.
Ja, det är möjligt. Men det är i så fall också trist. För ämnet, den skapande människan, är inget komplement i samhällsutvecklingen utan dess fundament. Just därför är Anders Johnsons bok i sitt slag en entreprenörs verk.

Det slumpade sig så, att just efter det att jag läst Anders Johnsons bok, kom Dick Klings skrift om svenskarnas förlorade förmögenheter ”Radhusproletärer och ombudskapitalister”. Dessa böcker kan med fördel läsas samtidigt; den förra är full av exempel på energiska och uppslagsrika människor, den senare en historieskrivning på makronivå med bitter efterklokhet. Även Klings framställning är lysande, han vandrar med lätt hand genom en massa statistisk bråte, utan att snubbla och lyfter läsaren till ny kunskap.

Vad sägs t ex om att förmögenhetsfördelningen är mer ojämn i Sverige än i jämförbara länder, inklusive USA?

Den genomsnittliga svenskens förmögenhet är en sjättedel av den genomsnittliga italienarens, mindre än hälften av vår finske grannes och mindre än en fjärdedel av engelsmannens.

Inte minst värdefull är Klings sammanfattande inledning av den ekonomiska och politiska utvecklingen i Sverige de senaste hundra åren. På ett fåtal sidor ges mer insikter än tusentals utredningsprosatäta officiella trycksaker.

De som efterlyser offensiva, positiva tankar hos de borgerliga partierna kan börja med att läsa Dick Klings bok. Den ger anledning till självrannsakan, och ökad förståelse för de politiska mekanismer och tankesätt som formar framtiden.

”Fattigdomen fördrages med jämnmod, om den delas av alla” skrev den socialdemokratiske politikern Ernst Wigforss en gång. Många nickar instämmande, även så kallade borgare.

Helt fel – brukade Harald Wigforss svara, Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning liberale redaktör (en avlägsen släkting till den socialdemokratiske finansministern). I stället är det så här:

- Fattigdomen fördrages med jämnmod, om alla är ense om att bekämpa den.

Vänsterdebattörer brukar oroa sig över att det finns så många rika. Dick Kling oroar sig över att det finns så många fattiga. Om den perspektivförskjutningen fick chockgenomslag hos den sittande regeringen, då skulle det hända saker.

Carl-Johan Westholm