I massmedias skugga hände i början av sommaren något politiskt och principiellt intressant i rekryteringsbranschen. Förra finansborgarrådet i Stockholm Annika Billström (s) tog nämligen steget in i Wallenberggruppen (opol). Hon blir VD och delägare i deras nystartade Novare Public Search (opol), som ska arbeta med rekrytering av chefer till offentlig sektor (pol).

Vad betyder det för hennes ovänner inom det gamla partiet, eller för borgerliga kandidater?

Kommer hon att sortera bort personer som inte delar ”rörelsens värderingar”, som det brukar stå i annonserna för Fonus och Folkets Park? Eller gör hon tvärtom – sätter ett extra plus i kanten för den som inte har sjungit ”Ty Internationalen åt alla lycka bär” på Första maj?

I en intervju (SvD 21/6) har hon redan klart för sig hur hon ska göra sitt urval:”Precis som i näringslivet har offentlig sektor brister vad det gäller kvinnor som verkställande direktörer och chefer med annan etnisk bakgrund. Jag har ett brett nätverk och kan spela in nya namn som man kanske annars inte tänkt på.”

Vidare: ”Wallenbergsfären har alltid varit långsiktig och strategisk”, säger hon också. Ja, kanske räknar Sfären (opol) redan med att socialdemokraterna kommer tillbaka 2010.

Nu ska Billström spela ut i en bransch där det inte finns någon formell behörighet – vem som helst kan kalla sig ”head-hunter”. Branschens företrädare uppger inga CV:n (meritförteckningar). Istället brukar ett rekryteringsföretag berätta om vilka kunder de haft. Priset är ofta, om det gäller höga chefstjänster, tre månadslöner av den tillsatta tjänsten.

Vid sidan av chefsrekrytering anlitas ofta head-hunters för att sålla fram de mest lämpliga ungdomarna till fina karriärvägar. Då används ett stort antal tester. Den som vill klara testerna lättare kan plugga några böcker i ämnet ”Hur du klarar tester för ditt första riktiga jobb”.

Denna bransch kan förefalla vara en fin jordmån för charlataner (vad ”charlatan” är kan vara en fråga som du ska svara på i ett språktest). Många misslyckade chefrekryteringar, inte minst i offentlig sektor, kan tyda på det. Men det behöver inte vara huvudjägarnas fel. Det kan vara beställaren, arbetsgivaren, som beskrivit tjänsten fel, eller haft andra skäl än de uppgivna.

Vissa tjänster kan vara svårare att bli erbjuden än att utföra – med andra är det tvärtom. Att det finns subjektiva omdömen inblandade när vissa tjänster ska besättas är oundvikligt.

I icke-kommersiella verksamheter är prestationer ibland svåra att mäta. Det gör inte Wallenberg-gruppens egen chefsrekrytering till sitt nya rekryteringsbolag med den offentliga sektorns arbetsgivare som kunder mindre intrikat.

Vem som blir chef för en verksamhet kan vara avgörande, på många sätt. Inte sällan säger rekryteringen lika mycket om den som rekryterar som den som blir rekryterad.

Carl-Johan Westholm