Stateblind.eu
Carl-Johan Westholm’s personal blog
Time saving text: uncommon comments with common sense
ARCHIVES
mars 2019 (2) februari 2019 (1) december 2018 (1) november 2018 (2) september 2018 (1) juli 2018 (1) maj 2018 (2) april 2018 (1) mars 2018 (1) februari 2018 (2) januari 2018 (1) december 2017 (1) november 2017 (1) oktober 2017 (1) augusti 2017 (1) juli 2017 (1) juni 2017 (2) februari 2017 (2) januari 2017 (1) november 2016 (1) september 2016 (2) augusti 2016 (1) juni 2016 (2) maj 2016 (2) mars 2016 (2) januari 2016 (1) december 2015 (1) november 2015 (3) oktober 2015 (1) september 2015 (1) augusti 2015 (1) juni 2015 (1) maj 2015 (1) april 2015 (2) mars 2015 (1) januari 2015 (2) december 2014 (2) november 2014 (1) oktober 2014 (2) juni 2014 (3) maj 2014 (2) april 2014 (3) mars 2014 (3) februari 2014 (1) januari 2014 (1) december 2013 (3) november 2013 (1) oktober 2013 (1) augusti 2013 (2) maj 2013 (4) april 2013 (1) mars 2013 (2) februari 2013 (1) januari 2013 (2) december 2012 (1) november 2012 (1) oktober 2012 (3) september 2012 (1) juli 2012 (1) maj 2012 (2) april 2012 (1) februari 2012 (2) januari 2012 (5) december 2011 (1) november 2011 (1) oktober 2011 (3) september 2011 (2) augusti 2011 (1) juli 2011 (1) juni 2011 (2) maj 2011 (2) april 2011 (2) mars 2011 (1) februari 2011 (2) januari 2011 (2) december 2010 (2) november 2010 (2) oktober 2010 (2) september 2010 (2) augusti 2010 (1) juli 2010 (1) juni 2010 (1) maj 2010 (1) april 2010 (1) mars 2010 (2) februari 2010 (2) januari 2010 (1) december 2009 (2) november 2009 (1) oktober 2009 (3) september 2009 (2) augusti 2009 (1) juli 2009 (1) juni 2009 (1) maj 2009 (2) april 2009 (3) mars 2009 (2) februari 2009 (1) januari 2009 (1) december 2008 (4) november 2008 (2) oktober 2008 (1) september 2008 (1) augusti 2008 (1) juli 2008 (1) juni 2008 (2) maj 2008 (1) april 2008 (2) mars 2008 (1) februari 2008 (1) januari 2008 (1) december 2007 (1) november 2007 (2) oktober 2007 (1) september 2007 (1) augusti 2007 (1) juli 2007 (2) juni 2007 (2) maj 2007 (2) april 2007 (2) mars 2007 (2) februari 2007 (1) januari 2007 (1) december 2006 (1) november 2006 (2) oktober 2006 (1) september 2006 (2) augusti 2006 (1) juli 2006 (1) juni 2006 (2) maj 2006 (1) april 2006 (1) mars 2006 (1) februari 2006 (2) januari 2006 (1) december 2005 (1) september 2005 (1) juli 2005 (1) april 2005 (1) februari 2005 (1) december 2004 (1) november 2004 (1) oktober 2004 (1) juni 2004 (1) mars 2004 (1) november 2003 (1) augusti 2003 (1) maj 2003 (1) mars 2003 (1) februari 2003 (1) oktober 2002 (1) mars 2002 (1) oktober 1999 (1) november 1998 (1) april 1996 (1) april 1995 (1) januari 1994 (1) mars 1976 (1)
Booklets (PDF)
Article
Bloggtoppen.se
Articles
Rekryteringsbranschen för jobb- och lycksökare
Krönika juli 2007 Barometern, Falu-Kuriren
I massmedias skugga hände i början av sommaren något politiskt och principiellt intressant i rekryteringsbranschen. Förra finansborgarrådet i Stockholm Annika Billström (s) tog nämligen steget in i Wallenberggruppen (opol). Hon blir VD och delägare i deras nystartade Novare Public Search (opol), som ska arbeta med rekrytering av chefer till offentlig sektor (pol).

Vad betyder det för hennes ovänner inom det gamla partiet, eller för borgerliga kandidater?

Kommer hon att sortera bort personer som inte delar ”rörelsens värderingar”, som det brukar stå i annonserna för Fonus och Folkets Park? Eller gör hon tvärtom – sätter ett extra plus i kanten för den som inte har sjungit ”Ty Internationalen åt alla lycka bär” på Första maj?

I en intervju (SvD 21/6) har hon redan klart för sig hur hon ska göra sitt urval:”Precis som i näringslivet har offentlig sektor brister vad det gäller kvinnor som verkställande direktörer och chefer med annan etnisk bakgrund. Jag har ett brett nätverk och kan spela in nya namn som man kanske annars inte tänkt på.”

Vidare: ”Wallenbergsfären har alltid varit långsiktig och strategisk”, säger hon också. Ja, kanske räknar Sfären (opol) redan med att socialdemokraterna kommer tillbaka 2010.

Nu ska Billström spela ut i en bransch där det inte finns någon formell behörighet – vem som helst kan kalla sig ”head-hunter”. Branschens företrädare uppger inga CV:n (meritförteckningar). Istället brukar ett rekryteringsföretag berätta om vilka kunder de haft. Priset är ofta, om det gäller höga chefstjänster, tre månadslöner av den tillsatta tjänsten.

Vid sidan av chefsrekrytering anlitas ofta head-hunters för att sålla fram de mest lämpliga ungdomarna till fina karriärvägar. Då används ett stort antal tester. Den som vill klara testerna lättare kan plugga några böcker i ämnet ”Hur du klarar tester för ditt första riktiga jobb”.

Denna bransch kan förefalla vara en fin jordmån för charlataner (vad ”charlatan” är kan vara en fråga som du ska svara på i ett språktest). Många misslyckade chefrekryteringar, inte minst i offentlig sektor, kan tyda på det. Men det behöver inte vara huvudjägarnas fel. Det kan vara beställaren, arbetsgivaren, som beskrivit tjänsten fel, eller haft andra skäl än de uppgivna.

Vissa tjänster kan vara svårare att bli erbjuden än att utföra – med andra är det tvärtom. Att det finns subjektiva omdömen inblandade när vissa tjänster ska besättas är oundvikligt.

I icke-kommersiella verksamheter är prestationer ibland svåra att mäta. Det gör inte Wallenberg-gruppens egen chefsrekrytering till sitt nya rekryteringsbolag med den offentliga sektorns arbetsgivare som kunder mindre intrikat.

Vem som blir chef för en verksamhet kan vara avgörande, på många sätt. Inte sällan säger rekryteringen lika mycket om den som rekryterar som den som blir rekryterad.

Carl-Johan Westholm