”Kärlekslösa, och ur usla brunnar ösa”
Krönika september 2007 Falu-Kuriren, Mora Tidning m fl
Det hände sig vid den tid då Silvio Berlusconi var premiärminister i Italien och Göran Persson statsminister i Sverige, att den förre vid ett möte med EU-ländernas regeringschefer råkade säga något som han sedan ångrade. Detta brukade hända honom ibland, men ämnet var denna gång ovanligt känsligt.
Statsminister Persson sade till media senare att han inte hade reagerat.
Vad var det då som Berlusconi hade sagt?
Jo, att kristendomen var den bästa, den överlägsna religionen.
Det var nu inte så konstigt, kan man tycka, eftersom Berlusconi uppfattade sig som kristen.
Men företrädare för islam ansåg sig kränkta.
Något år senare, i september 2006, höll en pensionerad tysk professor en föreläsning i Regensburg, under sitt nya namn Benedictus XVI. Påvens huvudtema var att religion hör ihop med förnuft, inte våld.
Han citerade vad den bysantinske kejsaren Manuel II sagt 1391, nämligen att det enda nya som Muhammed kommit med, det var ont och omänskligt. Kejsaren syftade på rekommendationen att utbreda tron med svärdet. Men påven citerade också Koranen, sura 2, 257: ”Det finns inget tvång i religionen.”
Det var alltså en historieföreläsning. Men det första citatet orsakade en storm av protester från kränkta.
Påven beklagade även han att han hade missuppfattats.
Under andra världskriget satte Japan in kamikaze-piloter . Dessa självmordspiloter hade militära mål.
De senaste åren har världen fått självmordsbombare. Målen är civila. Som den gamle Mellanösternkännaren Bernard Lewis skrev i Wall Street Journal är de en svår fiende, eftersom deras dödsförakt, eller snarare dödsdyrkan, gör kampen osymmetrisk.
Inte många muslimer är självmordsbombare. Men alla självmordsbombare är muslimer.
De många fredliga muslimerna borde känna sig kränkta av dessa mördare, mer kränkta än av karikatyrteckningar, som inte dödat någon.
Jag köpte Koranen strax efter den 11 september 2001 – för att bättre förstå vad som händer.
Det är inget tvivel om att Osama bin Laden kan finna stöd i Koranen.
Det är mycket i Koranen som påminner om Gamla Testamentet, med krig, mord och sexfixering som stående inslag kring aktiviteter för att blidka en vred gudom. Däremellan stycken av mild och hög poetisk kraft.
Först vid en sammanhängande läsning av Gamla och Nya Testamentet framstår det Nya i sin omvälvande, historiskt vägröjande natur, även om också där finns återsken av den samtida ökenkulturens tänkesätt.
Hade då Berlusconi rätt i sak? Vad Berlusconi tänkte på vet jag inte.
Det finns en anmärkningsvärd, unik passage som gör kristendomen öppnare än de andra två religioner som också har sitt ursprung i Abraham. Det är paradoxalt nog en av världshistoriens mest nitiska, många skulle säga fanatiska, organisatörer och skribenter som talar:
”Tron, hoppet och kärleken” – ja de flesta känner igen från bröllop orden av Paulus, aposteln. Och hans slutsats är – inte att tron, dvs religionen, läran – är störst. Nej, störst av allt är kärleken, motsatsen till hatet. För den som tror, oavsett på vad, men hatar, den är bara tom.
En tros främsta företrädare säger alltså att tro inte är det viktigaste, utan något annat.
”Kärlekslösa, och ur usla brunnar ösa” - orden i Johan Olof Wallins julottepsalm - förklarar mycket. Hatet behöver sin näring, liksom dess motsats.
Borde inte alla religioners ledare kunna enas om vad som är viktigast?
Carl-Johan Westholm
torsdag 13, september 2007