Stateblind.eu
Carl-Johan Westholm’s personal blog
Time saving text: uncommon comments with common sense
ARCHIVES
mars 2019 (2) februari 2019 (1) december 2018 (1) november 2018 (2) september 2018 (1) juli 2018 (1) maj 2018 (2) april 2018 (1) mars 2018 (1) februari 2018 (2) januari 2018 (1) december 2017 (1) november 2017 (1) oktober 2017 (1) augusti 2017 (1) juli 2017 (1) juni 2017 (2) februari 2017 (2) januari 2017 (1) november 2016 (1) september 2016 (2) augusti 2016 (1) juni 2016 (2) maj 2016 (2) mars 2016 (2) januari 2016 (1) december 2015 (1) november 2015 (3) oktober 2015 (1) september 2015 (1) augusti 2015 (1) juni 2015 (1) maj 2015 (1) april 2015 (2) mars 2015 (1) januari 2015 (2) december 2014 (2) november 2014 (1) oktober 2014 (2) juni 2014 (3) maj 2014 (2) april 2014 (3) mars 2014 (3) februari 2014 (1) januari 2014 (1) december 2013 (3) november 2013 (1) oktober 2013 (1) augusti 2013 (2) maj 2013 (4) april 2013 (1) mars 2013 (2) februari 2013 (1) januari 2013 (2) december 2012 (1) november 2012 (1) oktober 2012 (3) september 2012 (1) juli 2012 (1) maj 2012 (2) april 2012 (1) februari 2012 (2) januari 2012 (5) december 2011 (1) november 2011 (1) oktober 2011 (3) september 2011 (2) augusti 2011 (1) juli 2011 (1) juni 2011 (2) maj 2011 (2) april 2011 (2) mars 2011 (1) februari 2011 (2) januari 2011 (2) december 2010 (2) november 2010 (2) oktober 2010 (2) september 2010 (2) augusti 2010 (1) juli 2010 (1) juni 2010 (1) maj 2010 (1) april 2010 (1) mars 2010 (2) februari 2010 (2) januari 2010 (1) december 2009 (2) november 2009 (1) oktober 2009 (3) september 2009 (2) augusti 2009 (1) juli 2009 (1) juni 2009 (1) maj 2009 (2) april 2009 (3) mars 2009 (2) februari 2009 (1) januari 2009 (1) december 2008 (4) november 2008 (2) oktober 2008 (1) september 2008 (1) augusti 2008 (1) juli 2008 (1) juni 2008 (2) maj 2008 (1) april 2008 (2) mars 2008 (1) februari 2008 (1) januari 2008 (1) december 2007 (1) november 2007 (2) oktober 2007 (1) september 2007 (1) augusti 2007 (1) juli 2007 (2) juni 2007 (2) maj 2007 (2) april 2007 (2) mars 2007 (2) februari 2007 (1) januari 2007 (1) december 2006 (1) november 2006 (2) oktober 2006 (1) september 2006 (2) augusti 2006 (1) juli 2006 (1) juni 2006 (2) maj 2006 (1) april 2006 (1) mars 2006 (1) februari 2006 (2) januari 2006 (1) december 2005 (1) september 2005 (1) juli 2005 (1) april 2005 (1) februari 2005 (1) december 2004 (1) november 2004 (1) oktober 2004 (1) juni 2004 (1) mars 2004 (1) november 2003 (1) augusti 2003 (1) maj 2003 (1) mars 2003 (1) februari 2003 (1) oktober 2002 (1) mars 2002 (1) oktober 1999 (1) november 1998 (1) april 1996 (1) april 1995 (1) januari 1994 (1) mars 1976 (1)
Booklets (PDF)
Article
Bloggtoppen.se
Articles
Ett irländskt nej ger EU chans till bättre fördrag
Dagens Industri den 7 juni. Debattartikel på sid 3 av Carl-Johan Westholm
Om ett politiskt parti år efter år betonade att Sverige måste gå framåt och tala med en röst, om vikten av att vara en god svensk, att säga ja till Sverige – då skulle detta flum efter en tid inte längre bemötas med tystnad. I stället skulle många fråga vad som dolde sig bakom.

Just dessa ord används ofta av Europavänner. Jag är också Europavän, men jag är ingen vän av flum. Den intellektuella hållningslöshet och politiska manipulation som kännetecknar framtagandet av Lissabonfördraget saknar motstycke bland demokratier i modern tid. Det har mottagits med tystnad i Sverige.

Irland ska som enda land folkomrösta om fördraget den 12 juni. Ett antal EUländers parlament har redan voterat igenom det. Den svenska riksdagen säger ja till hösten – om inget oväntat inträffar.

Lissabonfördraget tillkom sedan förslaget till ny EU-konstitution avvisats i folkomröstningar i Frankrike och Nederländerna. För att minska risken för folkomröstningar gjordes Lissabonfördraget närmast oläsligt, med massor av hänvisningar, enligt EUkonstitutionens fader, den förre franske presidenten Giscard d’Estaing. Det är ingen större skillnad mellan konstitutionsförslaget och Lissabonfördraget.

Oavsett vad som sägs är detta ett stort steg mot Europas förenta stater. Över 70 procent av besluten i riksdagen anpassas redan till
Bryssel. Den svenske statschefen borde byta titel till greven av Stockholm.

Politiska beslut har en tendens att centralisera och likforma. ”En god europé” vill att Europas länder alltmer ska ha samma av allting, till exempel samma försvars-och säkerhetspolitik, samma utrikespolitik och samma lagar och skatter, så kallad harmonisering.


Det ena behöver inte följas av det andra – om inte avsikten är någonting större. Det finns en supernationalistisk ådra i det mesta. Till och med korruptionen bedöms mildare, bara den är europeisk.

En vanlig invändning mot EU, som Lissabonfördraget påverkats av, gäller det omtalade demokratiska underskottet.

Därför finns inslag i fördraget som ger de enskilda medlemsländernas parlament ökad insyn och något ökat inflytande.

Men är det nog? Och är det rätt väg? Om det vore rätt väg, då borde vi Europavänner vara nöjda om vi fick en direktvald president i EU, och om EU-parlamentet utser EU:s regering.

Men centralism är centralism, om än i demokratiska former.

Världens regeringar behöver samarbeta. Men till och med den tuffaste uppgiften för dagens EU – klimatfrågan – kunde EU:s länder bli eniga om, trots vetorätt för alla regeringar.

Bara för att jag är kritisk tycker jag inte att Sverige ska lämna EU. Men om Frankrike lämnade EU en period, det vore bättre. Jag gillar Frankrike, och dem som där bor, men deras kulturella arv av politisk dirigism och nationell ärelystnad har inte varit bra för Europasamarbetet – och inte för Frankrike heller.

Jag hoppas därför att irländarna röstar nej till Lissabonfördraget. Då slipper den svenska riksdagen ta ställning. Då har EU en chans att
komma med något bättre. Det är tragiskt att ett fördrag, som en del regeringschefer säger är så viktigt, samtidigt smusslas fram.

”Slå vakt om den svenska modellen” och ”säg ja till Europa” är kodorden som ska öppna politikens huvudport.

Men vart? Kan geografiska termer i längden befria oss från att tänka självständigt?