Stateblind.eu
Carl-Johan Westholm’s personal blog
Time saving text: uncommon comments with common sense
ARCHIVES
mars 2019 (2) februari 2019 (1) december 2018 (1) november 2018 (2) september 2018 (1) juli 2018 (1) maj 2018 (2) april 2018 (1) mars 2018 (1) februari 2018 (2) januari 2018 (1) december 2017 (1) november 2017 (1) oktober 2017 (1) augusti 2017 (1) juli 2017 (1) juni 2017 (2) februari 2017 (2) januari 2017 (1) november 2016 (1) september 2016 (2) augusti 2016 (1) juni 2016 (2) maj 2016 (2) mars 2016 (2) januari 2016 (1) december 2015 (1) november 2015 (3) oktober 2015 (1) september 2015 (1) augusti 2015 (1) juni 2015 (1) maj 2015 (1) april 2015 (2) mars 2015 (1) januari 2015 (2) december 2014 (2) november 2014 (1) oktober 2014 (2) juni 2014 (3) maj 2014 (2) april 2014 (3) mars 2014 (3) februari 2014 (1) januari 2014 (1) december 2013 (3) november 2013 (1) oktober 2013 (1) augusti 2013 (2) maj 2013 (4) april 2013 (1) mars 2013 (2) februari 2013 (1) januari 2013 (2) december 2012 (1) november 2012 (1) oktober 2012 (3) september 2012 (1) juli 2012 (1) maj 2012 (2) april 2012 (1) februari 2012 (2) januari 2012 (5) december 2011 (1) november 2011 (1) oktober 2011 (3) september 2011 (2) augusti 2011 (1) juli 2011 (1) juni 2011 (2) maj 2011 (2) april 2011 (2) mars 2011 (1) februari 2011 (2) januari 2011 (2) december 2010 (2) november 2010 (2) oktober 2010 (2) september 2010 (2) augusti 2010 (1) juli 2010 (1) juni 2010 (1) maj 2010 (1) april 2010 (1) mars 2010 (2) februari 2010 (2) januari 2010 (1) december 2009 (2) november 2009 (1) oktober 2009 (3) september 2009 (2) augusti 2009 (1) juli 2009 (1) juni 2009 (1) maj 2009 (2) april 2009 (3) mars 2009 (2) februari 2009 (1) januari 2009 (1) december 2008 (4) november 2008 (2) oktober 2008 (1) september 2008 (1) augusti 2008 (1) juli 2008 (1) juni 2008 (2) maj 2008 (1) april 2008 (2) mars 2008 (1) februari 2008 (1) januari 2008 (1) december 2007 (1) november 2007 (2) oktober 2007 (1) september 2007 (1) augusti 2007 (1) juli 2007 (2) juni 2007 (2) maj 2007 (2) april 2007 (2) mars 2007 (2) februari 2007 (1) januari 2007 (1) december 2006 (1) november 2006 (2) oktober 2006 (1) september 2006 (2) augusti 2006 (1) juli 2006 (1) juni 2006 (2) maj 2006 (1) april 2006 (1) mars 2006 (1) februari 2006 (2) januari 2006 (1) december 2005 (1) september 2005 (1) juli 2005 (1) april 2005 (1) februari 2005 (1) december 2004 (1) november 2004 (1) oktober 2004 (1) juni 2004 (1) mars 2004 (1) november 2003 (1) augusti 2003 (1) maj 2003 (1) mars 2003 (1) februari 2003 (1) oktober 2002 (1) mars 2002 (1) oktober 1999 (1) november 1998 (1) april 1996 (1) april 1995 (1) januari 1994 (1) mars 1976 (1)
Booklets (PDF)
Article
Bloggtoppen.se
Articles
Statsblinda i villande skog
Krönika April 2006 Barometern, Falu-Kuriren
Statsblinda i villande skog

”Rädslan för frihet gör att vi önskar oss en härskare som förser oss med en känsla av ett ordnat liv.” Så skrev för något år sedan Nina Chrustjeva, barnbarnsbarn till Nikita Chrustjev, som ledde Sovjetunionen på 1950- och 60-talet.

”Det finns inget större frihetsvärde än vår gemensamma sektor.” Så sa Sveriges statsminister den 1 maj förra året.

Vilket yttrande beskriver bäst den attityd som finns också hos de flesta ledande borgerliga politiker i Sverige?

Nina Chrustjeva, om hon vore svensk politiker, skulle kunna uppfattas som en förlegad Bertil Ohlin eller Gösta Bohman, kanske även av deras efterträdare. Centerns Maud Olofsson har däremot chockerat genom att flera gånger säga att staten inte alltid är god - inte heller i Sverige. Hon kan nog aldrig bli maktgalen.

En färgblind ser inte skillnad mellan t ex rött och grönt, och är omöjlig att diskutera färger med. Många i Sverige ser inte att staten kan både hjälpa och stjälpa – utan ropar på staten så fort de snubblar på en svårighet. Statsblindhet är vanligare än färgblindhet.

Det staten gör är en fråga om rätt och orätt – att inte förstå det är att vara moralblind och statsblind. Jag utvecklade temat närmare i skriften ”Se staten!” (Timbro), som kom i höstas.

Om partiernas främsta roll är att sätta upp ett vått finger och söka nå makten, då måste andra sätta upp varnande händer, och tänka nytt. Annars blir allt vid det gamla.

Tidigare vågade partier mellan valen komma med nya förslag, men de kan lätt missförstås och misstänkliggöras.

Det här ger möjlighet till nya roller för gamla branscher.

Främst inom forskning och särskilt samhällsvetenskap, skulle man kunna tro. Men forskarna är beroende av statsanslag. När sa någon samhällsvetare något nytt senast? Vem vågar utmana (hu, så oseriöst!) det konventionella? Vilken forskare får statsanslag för att kritisera den svenska modellen – vad som nu än menas med den?

Media då? Finns där möjlighet att envetet bilda opinion, även för minoritetsåsikter?
Ja, inte minst för politiskt korrekta åsikter, som inte delas av de flesta svenskar.

Men nya media bryter fram med den nya tekniken. Vid det senaste presidentvalet i USA kunde några bloggare efter ett par timmar avslöja en bluff hos en av de mest etablerade amerikanska TV-journalisterna. Att komma fram med en rättelse genom TV:s växel – det skulle inte gått lika snabbt.

Organisationer av olika slag har också fått större chanser. Men bara om de inte sömngångaraktigt kräver största möjliga favörer för den egna medlemskretsen.

Inte minst näringslivets organisationer har en nyckelroll. Men då gäller det att inte göra självmål och som t ex skogsbolagen kräva återreglering av energisektorn – för att få billigare energi.

Statsministern förklarade sig omedelbart redo att fundera på uppslaget. Han tyckte att marknadsekonomin misslyckats där och fann det intressant att näringslivets företrädare tyckte detsamma.

Men energisektorn är hårt politiserad sedan länge, t ex är två tredjedelar av energipriset nätavgift och skatter. Och Vattenfall är statligt.

Vad blir nästa steg? Att de som köper skogsbolagens produkter ber staten tvinga skogsbolagen att sänka sina priser? De är väl inte dumma. Kan den ena så kan den andra.

De som gillar makt kan mysa i Rosenbad och i skogsbrynet, medan de statsblinda villar bort sig. Välmenande, och utan karta och kompass, tar de statsblinda riktning mot närmaste träd - under ivrig försäkran att de är pragmatiska och opolitiska.

Carl-Johan Westholm