Att finna ett välbekant mönster ökar känslan av att förstå vad som händer.

Finanskrisen ger många exempel. ”Sådan är kapitalismen”, säger socialister, och pekar på bonusdreglande bankdirektörer.

”Man lånade ut för mycket till folk som inte hade råd att betala bostadslån i USA”, säger en svensk bankekonom. Vem är ”man”? ”Man” är ett par börsnoterade amerikanska bostadslåneinstitut – som inrättades genom politiska beslut och med statsbidrag. I styrelserna sitter en del av de statsbidragsbeviljande politikerna, med arvoden.

De näst största bidragsgivarna till Barack Obamas kampanj är f ö dessa bolag.

Den amerikanska ekonomin är inte en renodlad kapitalism utan en blandekonomi, med många lockelser till korruption i Washingtons lobbyingträsk.

Också rena statistiska fel har lett till dagens finanskris. Inflationen bekämpas av centralbankerna, men måttet (konsumentprisindex) har inte inräknat fastighetspriser, varken i USA eller Europa. Hade det varit fallet, skulle räntorna ha höjts tidigare, och bolånebubblan undvikits.

Vidare ändrades redovisningsreglerna i USA och Europa för några år sedan. Orealiserade vinster eller förluster skulle redovisas som verkliga – kul i uppgångstider (ökar bonusen till cheferna) men katastrofalt när marknadsvärdena sjunker, då det blir en turboeffekt i motsatt riktning med tvingande utförsäljningar.

USA är nog det juristtätaste landet i världen. President Bush försökte för fyra år sedan minska utrymmet för stämningar. Den demokratiska majoriteten i kongressen, som får mycket pengar från advokatfirmor, stoppade det.

Ett annat sjukdomstecken i USA är att advokater tjänar dubbelt så mycket på patent som amerikanska uppfinnare. Icke-amerikanska uppfinnare kan räkna med att motarbetas, både av lättpåverkade domare och patentverkstjänstemän.

Ökad girighet? Nja. Är det verkligen troligt med någon förändring i människornas arvsmassa under de senaste årtiondena? Att ägarna till banker låtit anställda dela på vinster men inte förluster har däremot ökat risktagandet.

Rikskansler Axel Oxenstiernas ord för drygt 350 år sedan ekar fortfarande:

”Min son, om du visste, med vilken ringa vishet världen styres.”

Carl-Johan Westholm