Bakgrund, onsdag
”konfucianism och buddhism... har inte inspirerat en enda självmordsbombare”

Carl-Johan Westholm

LEDARE Hur ska vi se på Fastlandskina – ett land styrt av kommunistpartiet, men där kapitalister skapar framtiden? Ett land där inlandsregioner är fattiga, men där universiteten ligger vid forskningsfronten.

Ett land där förtryck förekommer dagligen, medan miljoner skapar sig drägliga liv.

Ledarredaktionen bad tidningens kolumnist Carl-Johan Westholm delta i en mailväxling med politiske chefredaktören Per Dahl.

I slutet av veckan sammanfattar en förstaledare.

Fil dr Carl-Johan Westholm, Uppsala, är ursprungligen statsvetare och disputerade på en avhandling om John Stuart Mill. Han har bland annat varit ledarskribent vid Dagens Nyheter och därefter sekreterare i Ratio-rådet. Efter ett antal VD-poster är han nu småföretagare med många Kina-kontakter.

Per Dahl är politisk chefredaktör för Barometern och Oskarshamns-Tidningen.

-- --

PD: Nu ska en affärsman från Fastlandskina göra denna storsatsning i Kalmar. Bra för tillväxten. Men blir Kalmar skyltfönstret för diktaturen Kommunistkina – den frågan oroar oss. Det skulle ju vara som att bli ett skyltfönster för Tyskland 1935. Du har kontakter med Kina – vad säger Du om landet?

CJW: Kina är ett enormt land under en stor omvandling, en konstitutionell kommunism med kapitalism i praktiken (som Sveriges monarki, med demokrati i praktiken). Korruptionen är utbredd. Klyftan mellan stad och land, mellan rik och fattig, har ökat.

Men många fattiga har fått det bättre. De kinesiska traditionerna samsas med beundran för USA:s kapitalistiska kultur. Kina har lyft sig från utbredd massfattigdom under den röda stjärnans baner till en på många ställen explosivt dynamisk företagsamhet. Men det är inget mirakel. Ökad ekonomisk frihet leder alltid till ökad tillväxt.

Nästa steg blir sannolikt mer av yttrandefrihet och politisk frihet. Jag tycker inte att Kina idag liknar Tyskland 1935; Tyskland då var en ung diktatur på uppgång, Kina idag kan vara en demokrati i vardande. Kontakter med andra länder är därför positivt.

PD: Man hör och ser ju så mycket om förhållandena i kinesiska fabriker och hemmaproduktion. Är det fattiga och auktoritära samhällsförhållanden som kommer att tona bort?

CJW: Ja, rimligen. Liksom den yttre miljöförstöringen. Nu är miljöföroreningarna så stora att de hämmar utländska investeringar i Hong Kong.

Det är både ett skrämmande och lovande tecken. Skrämmande, i sak. Men lovande, därför att när det även blir kommersiellt motiverat att förbättra miljön, då blir det ordentligt förändringstryck. God miljö är ett njutningsmedel, utan skadliga biverkningar.

De auktoritära förhållandena är inget kommunistiskt påfund, utan något som fanns tidigare och utnyttjades av Mao till bristningsgränsen. Men de nya kommunikationerna, flyg, Internet, mobilsamtal, tv – allt öppnar gränserna, oavsett politiska hinder.

Den stora utmaningen, och det gäller hela världen, är den växande klyftan mellan en teknik som utvecklas allt snabbare och skapar de mest fantastiska möjligheter, och de medeltida, auktoritära tänkesätt som envist dröjer sig kvar på många håll.

De dominerande traditionella religionerna i Kina, konfucianism och buddhism, är vänliga, och har inte inspirerat en enda självmordsbombare. Kina tar till sig ny teknik och nya tänkesätt, och dess ledare och folk har inga underlägsenhetskänslor som i vissa andra delar av världen, snarare tvärtom.

PD: Vi talar om kinesiska företag. De företagare vi möter i Kina i dag – är de ”fria” företagare? Eller är de i någon mening entreprenörer som jobbar i tandem med det politiska ledarskiktet? Kan man vara i tyst opposition och företagare?

CJW: På Maos tid fanns det inga företagare, varken fria eller ofria. De företagsamma, entreprenörerna, fick gå den politiska vägen och bli partimedlemmar och statstjänstemän. Idag finns en aktiebörs i till exempel Shanghai, men kurserna kan vara riggade på grund av samspelet mellan politiker och enskilda aktieägare.

Att vara företagare idag är inte fult. Tvärtom. Första maj 2002 blev för första gången företagare utnämnda till Arbetets hjältar – sådana rika typer som maoisterna i Europa alltid kallat för utsugare och folkets fiender. Dagens framgångsrika kinesiska företagare är med i kommunistpartiet, ett kvitto på lojalitet mot den politiska regimen. Men dess legitimitet ifrågasätts alltmer, i privata samtal. Att öppet opponera mot regeringen går inte.

Flera företag har både privata och statliga ägare. Men staten är i de flesta fall inte centralregeringen utan olika provinsregeringar. Eller en och annan borgmästare har fått ett par procent av aktierna i utbyte mot att godkänna någon åtgärd.

En verklig svaghet är bristen på utbildade revisorer, vilket betonades av Far Eastern Economic Review nyligen. Det gör det naturligtvis särskilt angeläget att granska underlaget för den som investerar i dessa företag.

Jag tycker f ö att den månadstidningen kunde kontaktas av Barometern eller Företagarna i Kalmar för att skriva om den kinesiska investeringen i Kalmar. Det kunde ge några ytterligare perspektiv, och tips.

PD:En sista fråga. Tror du att detta auktoritära jättebygge som är Folkrepubliken Kina kommer att hålla ihop? Eller kommer vi om tjugo år ha ett antal mer eller mindre fria stater innanför dagens kinagränser?

CJW: En svår fråga. Men jag gissar att Kina som statsbildning består, med ungefär samma självständighet som idag för provinser och städer. Kina kommer om 20 år liksom västeuropa ha en hög andel ålderspensionärer att försörja. Var fjärde pensionär i världen är kines då. Det kan fresta på ekonomin och politiken. Det kinesiska skriftspråket är en enande faktor, den unga generationens goda kunskaper i engelska och den tekniska utvecklingen öppnar för utländska intryck mer än någonsin.

Men politiken kan ta överraskande språng, i olika riktningar, även i Kina.

Samtalspartners: Carl-Johan Westholm, Per Dahl
Tisdag 5 September 2006 20:00