Stateblind.eu
Carl-Johan Westholm’s personal blog
Time saving text: uncommon comments with common sense
ARCHIVES
juni 2019 (1) maj 2019 (1) mars 2019 (2) februari 2019 (1) december 2018 (1) november 2018 (2) september 2018 (1) juli 2018 (1) maj 2018 (2) april 2018 (1) mars 2018 (1) februari 2018 (2) januari 2018 (1) december 2017 (1) november 2017 (1) oktober 2017 (1) augusti 2017 (1) juli 2017 (1) juni 2017 (2) februari 2017 (2) januari 2017 (1) november 2016 (1) september 2016 (2) augusti 2016 (1) juni 2016 (2) maj 2016 (2) mars 2016 (2) januari 2016 (1) december 2015 (1) november 2015 (3) oktober 2015 (1) september 2015 (1) augusti 2015 (1) juni 2015 (1) maj 2015 (1) april 2015 (2) mars 2015 (1) januari 2015 (2) december 2014 (2) november 2014 (1) oktober 2014 (2) juni 2014 (3) maj 2014 (2) april 2014 (3) mars 2014 (3) februari 2014 (1) januari 2014 (1) december 2013 (3) november 2013 (1) oktober 2013 (1) augusti 2013 (2) maj 2013 (4) april 2013 (1) mars 2013 (2) februari 2013 (1) januari 2013 (2) december 2012 (1) november 2012 (1) oktober 2012 (3) september 2012 (1) juli 2012 (1) maj 2012 (2) april 2012 (1) februari 2012 (2) januari 2012 (5) december 2011 (1) november 2011 (1) oktober 2011 (3) september 2011 (2) augusti 2011 (1) juli 2011 (1) juni 2011 (2) maj 2011 (2) april 2011 (2) mars 2011 (1) februari 2011 (2) januari 2011 (2) december 2010 (2) november 2010 (2) oktober 2010 (2) september 2010 (2) augusti 2010 (1) juli 2010 (1) juni 2010 (1) maj 2010 (1) april 2010 (1) mars 2010 (2) februari 2010 (2) januari 2010 (1) december 2009 (2) november 2009 (1) oktober 2009 (3) september 2009 (2) augusti 2009 (1) juli 2009 (1) juni 2009 (1) maj 2009 (2) april 2009 (3) mars 2009 (2) februari 2009 (1) januari 2009 (1) december 2008 (4) november 2008 (2) oktober 2008 (1) september 2008 (1) augusti 2008 (1) juli 2008 (1) juni 2008 (2) maj 2008 (1) april 2008 (2) mars 2008 (1) februari 2008 (1) januari 2008 (1) december 2007 (1) november 2007 (2) oktober 2007 (1) september 2007 (1) augusti 2007 (1) juli 2007 (2) juni 2007 (2) maj 2007 (2) april 2007 (2) mars 2007 (2) februari 2007 (1) januari 2007 (1) december 2006 (1) november 2006 (2) oktober 2006 (1) september 2006 (2) augusti 2006 (1) juli 2006 (1) juni 2006 (2) maj 2006 (1) april 2006 (1) mars 2006 (1) februari 2006 (2) januari 2006 (1) december 2005 (1) september 2005 (1) juli 2005 (1) april 2005 (1) februari 2005 (1) december 2004 (1) november 2004 (1) oktober 2004 (1) juni 2004 (1) mars 2004 (1) november 2003 (1) augusti 2003 (1) maj 2003 (1) mars 2003 (1) februari 2003 (1) oktober 2002 (1) mars 2002 (1) oktober 1999 (1) november 1998 (1) april 1996 (1) april 1995 (1) januari 1994 (1) mars 1976 (1)
Booklets (PDF)
Article
Bloggtoppen.se
Articles
Finanskrisens glömda botemedel?
Dagens Industri, Debatt den 22 december
För att komma ur finanskrisen föreslås finanspolitiska stimulanser – skattesänkningar, bidragsökningar och tidigarelagda offentliga investeringar – och penningpolitiska räntesänkningar. En akut åtgärd därutöver är att regeringar använder skattebetalarnas pengar för att öka bankernas aktiekapital.

Men har inte utformningen av två nödvändiga regleringar gravt underskattats, både som bidragande orsaker till krisen och möjliga botemedel?

Det gäller regeln om bankernas kapitaltäckning för sin utlåning och regeln om hur tillgångar värderas i företag. Dessa regler kom att samvariera ödesdigert. Först genom sin turboeffekt på utlåningen, sedan genom sin panikeffekt på inbromsningen.

Ett exempel.

En bank tillåts låna ut drygt tio gånger det egna kapitalet. Banken kollar: är låntagaren – företaget – solitt? Javisst!

Företagets innehav av fastigheter och aktier har stigit i värde. Dess vinst redovisas inklusive orealiserade värdestegringar, ”fair value”.

Avsikten när detta infördes för några år sedan var att öka transparensen. Följden blev att inte bara fågeln i handen utan även de tio i skogen syntes. Dessvärre räknades de senare som infångade.

Banken lånar alltså ut drygt tio gånger det egna kapitalet – till företag som sedan kan se ett par fåglar flyga bort. Då blir företagen inte lika kreditvärdiga längre. Alltså sägs något lån upp. Om företagen då inte kan betala tillbaka, minskar bankens egen vinst, och dess aktiekurs går ned. Företag, som har en del aktier i banken, får nu ytterligare försämrat resultat – här flög ännu en fågel sin kos. Banken säger upp ännu ett lån. Företagen avstår från en investering, minskar antalet anställda etc.

Några företag kom för sent till banken i högkonjunkturen. Banken hade redan lånat ut till drygt tio gånger egenkapitalet. Då fixade banken att allmänheten, fonder och kommuner köpte företagsobligationer – mot säkerhet även i de företagens skogsfåglar. Nedgångar i marknadsvärdet på dessa lån kunde försäkras genom s k credit default swaps (CDS).

När några fåglar sedan lyfte, blev de som lånat ut pengarna oroade. Några ville sälja. Kursen på obligationerna sjunker. Och ännu mer påverkas CDS. Det blir en självgenererande spiral nedåt, som har lika litet med den reala ekonomin att göra som den tidigare spiralen uppåt.

Den brittiska regeringen har gått in med statligt ägarkapital i Royal Bank of Scotland. Men den tillåter samtidigt banken att avvika från att redovisa en del krympande tillgångar enligt ”fair value”. Det senare beslutet tycks innebära ungefär lika mycket för utlåningskapaciteten som ägartillskottet. Banken kan alltså överleva och behålla osäkra fordringar en längre tid, i hopp om att dessa ska öka i värde.

Mot denna bakgrund känns det angeläget att uppmärksamma följande:
1. vad olika redovisningsregler betyder för att förvärra eller mildra krisen,
2. hur bankernas befintliga och önskvärda kapitaltäckningsregler ser ut,
3. vad Sverige ensamt och tillsammans med EU kan och bör göra i fråga om dessa regleringar.

Detta förefaller vara en uppgift för Riksbanken att utreda och kommunicera. Slutsatserna kan ha större betydelse än räntesänkningar. Och staten behöver inte fylla på med skattepengar som aktiekapital i bankerna.

Carl-Johan Westholm
Ordförande i Lage Jonason AB,
Tidigare bl a VD i Företagarna och Svensk Handel