Ska regeringen gynna borgarna?

Nu har Sverige fått en borgerlig regering. Så nu är det väl dags för alla som röstade på den att bli gynnade…

Ja, det kan man tro, för i politiken är ”gynna” ett av de vanligaste orden. Det förekommer ofta i uttryck som ”vi måste gynna småföretagen, forskningen, det ekologiska lantbruket, turistnäringen, exporten, folkrörelserna, idrotten, kulturen, folkbildningen, privattandläkarna, villaägarna”, etc.

Grupper av skattebetalare kräver att få tillbaka sina och andras pengar, att bli satsade på, att bli gynnade. Det kallas t ex ”solidaritet”, ”bekämpa diskriminering” eller ”ta vara på Sveriges konkurrensfördelar”. Den som protesterar kallas egoistisk, vinningslysten, girig, profithungrig, kortsiktig, okunnig, saknar empati osv.

Men ett varningens ord!

Följande citat är inte bara långt, det är också allt annat än politiskt korrekt:

”Gruppegoism blir – i viss mån tack vare idealiseringen – envisare och mera svårbetvingbar än de enskildas egoism. Den uppfattas av medlemmarna som på ett helt annat sätt berättigad än de enskildas egoism. Då det är ett i och för sig lovvärt intresse som bär upp gruppens liv, måste gruppen, menar man, också ha rätt. Redan den omständigheten att gruppen för den enskilde betyder en trygghet för tanke och känsla gör, att han envist fasthåller vid gruppens rätt.---

Gruppegoismen har dessutom ett inslag av altruism, vilket låter gruppens självhävdelse framstå i ideell förklaring. Den enskilde, som identifierar sig med gruppen och uppgår i gruppens självhävdelse, han offrar ju sina rent privata intressen --- Och en gärning, som förutsätter så mycket idealitet, den måste vara god, det är den slutsats de flesta falla för.”

Den som skrev detta hyste inte politikerförakt, han var själv politiker: ordförande i Göteborgs stadsfullmäktige 1927-34, sedan landshövding där 1934-50. Han var professor i filosofi i Göteborg 1920-34.

Malte Jacobsson var socialdemokrat. Citatet är hämtat ur hans bok Om statsmoral från 1925.

Ungefär samma år formulerade det Frisinnade partiet sitt tema: Rätt åt alla, orätt åt ingen.

När jag var tonåring på 60-talet hörde jag en erfaren okänd riksdagsman (vars namn jag glömt) vid ett möte i Falun berätta att detta fortfarande var hans ideal. Jag tyckte då att det var en meningslös fras, för vem kan vara emot en sådan självklarhet?

Men i verkligheten är många emot.

Idag undrar jag därför om det finns något bättre mål för en regering än just ”Rätt åt alla, orätt åt ingen”.

Då gynnas ingen av makten, och ingen missgynnas. Favörer, diskriminering och straffskatter förekommer inte.

De med talanger får frihet under ansvar, de som hamnar på skuggsidan får trygghet. När staten inte gynnar eller missgynnar någon är det gynnsamt för alla.

Carl-Johan Westholm