Milton Friedmans svenska anknytning

I utflyktsbussen på väg till färjan som förband Hong Kong med Macau kom en septemberdag 1978 familjen Friedman. Milton hade två år tidigare fått ekonomipriset till Alfred Nobels minne. Bredvid honom satte sig hustrun Rose och framför sonen David. Vi kände inte varandra, men när Milton upptäckte att gästen vid Mont Pelerin Society’s General Meeting bakom honom kom från Sverige var det klippt. Jag utsattes genast för ett intensivt förhör om hur det var i högskattelandet.

Vad han ville höra av mig var endast saker som inte bekräftade det som redan stödde hans åsikter. Han ville lära sig något nytt, vara öppen för nya fakta och argument.

Milton Friedman avled den 16 november, 94 år ung, aktiv in i det sista. Världspressen har haft långa artiklar om honom av sina bästa skribenter. ”Han tillhör en av de 100 viktigaste personerna efter andra världskriget på vilken lista som helst”, skrev Washington Post. Om John Maynard Keynes (1883-1946) var den mest betydande ekonomen under första halvan av förra seklet, så var Milton Friedman det under andra halvan. F A Hayek (1899-1992) var den tredje store ekonomen, kusin till Wittgenstein och även till inriktningen mest filosofisk av de tre.

Här finns inte plats att beröra allt banbrytande hos Milton Friedman. I likhet med alla som ofta citeras, blir en del ibland missuppfattat. T ex hans uttalande att enda skyldigheten för en företagsledare är att tjäna så mycket pengar som möjligt åt aktieägarna. Självklart ska det göras inom de regler som finns i lag och i etablerad etik, lade han till – ett tillägg som sällan återges. Däremot ska, lika självklart, inte företagsledarna, som i USA har en självständigare ställning gentemot ägarna än i Europa, satsa företagets vinstmedel på sina egna hobbies, under ett mumlande om ”samhällsansvar”.

Milton Friedman hade två andra, mindre kända beröringspunkter med Sverige än Nobelpriset.

Depressionen kring 1930 var inte resultatet av kapitalismens inbyggda kris och kommande undergång, som de flesta då trodde. Istället berodde den på att den amerikanska centralbanken minskade penningmängden, vilket Milton och Anna Schwarz övertygande visade i en bok 1963.

Detta penningpolitiska fiasko är nu allmänt insett. Men inte många gjorde det då. En av dem var den svenske ekonomen Gustav Cassel – idag bortglömd men då världsberömd inom sin kår. En annan var Kalmarbördige Ivar Kreuger, som i ett samtal med USA’s president varnade för penningpolitiken, men förgäves. Om Federal Reserve inte strypt penningmängden, hade Kreugerimperiet inte rasat. Kreuger gjorde det fatala misstaget att tro att den amerikanska riksbanken var lika insiktsfull som han själv.

Den andra beröringspunkten är inte alls teoretisk. I sina memoarer berättar Milton och Rose hur de blev introducerade för varandra i en hiss i Chicago av den då unge Sune Carlsson, senare legendarisk Uppsalaprofessor i företagsekonomi.

Vi som hade förmånen att träffa Milton några gånger har alla en sak gemensam. Även när vi då och då talade om honom, kallade vi honom med bara hans förnamn. Så omedelbar och tillgänglig var han. Något elfenbenstorn satt Milton inte i. Men han hade överblick.
Carl-Johan Westholm