Stateblind.eu
Carl-Johan Westholm’s personal blog
Time saving text: uncommon comments with common sense
ARCHIVES
juni 2019 (1) maj 2019 (1) mars 2019 (2) februari 2019 (1) december 2018 (1) november 2018 (2) september 2018 (1) juli 2018 (1) maj 2018 (2) april 2018 (1) mars 2018 (1) februari 2018 (2) januari 2018 (1) december 2017 (1) november 2017 (1) oktober 2017 (1) augusti 2017 (1) juli 2017 (1) juni 2017 (2) februari 2017 (2) januari 2017 (1) november 2016 (1) september 2016 (2) augusti 2016 (1) juni 2016 (2) maj 2016 (2) mars 2016 (2) januari 2016 (1) december 2015 (1) november 2015 (3) oktober 2015 (1) september 2015 (1) augusti 2015 (1) juni 2015 (1) maj 2015 (1) april 2015 (2) mars 2015 (1) januari 2015 (2) december 2014 (2) november 2014 (1) oktober 2014 (2) juni 2014 (3) maj 2014 (2) april 2014 (3) mars 2014 (3) februari 2014 (1) januari 2014 (1) december 2013 (3) november 2013 (1) oktober 2013 (1) augusti 2013 (2) maj 2013 (4) april 2013 (1) mars 2013 (2) februari 2013 (1) januari 2013 (2) december 2012 (1) november 2012 (1) oktober 2012 (3) september 2012 (1) juli 2012 (1) maj 2012 (2) april 2012 (1) februari 2012 (2) januari 2012 (5) december 2011 (1) november 2011 (1) oktober 2011 (3) september 2011 (2) augusti 2011 (1) juli 2011 (1) juni 2011 (2) maj 2011 (2) april 2011 (2) mars 2011 (1) februari 2011 (2) januari 2011 (2) december 2010 (2) november 2010 (2) oktober 2010 (2) september 2010 (2) augusti 2010 (1) juli 2010 (1) juni 2010 (1) maj 2010 (1) april 2010 (1) mars 2010 (2) februari 2010 (2) januari 2010 (1) december 2009 (2) november 2009 (1) oktober 2009 (3) september 2009 (2) augusti 2009 (1) juli 2009 (1) juni 2009 (1) maj 2009 (2) april 2009 (3) mars 2009 (2) februari 2009 (1) januari 2009 (1) december 2008 (4) november 2008 (2) oktober 2008 (1) september 2008 (1) augusti 2008 (1) juli 2008 (1) juni 2008 (2) maj 2008 (1) april 2008 (2) mars 2008 (1) februari 2008 (1) januari 2008 (1) december 2007 (1) november 2007 (2) oktober 2007 (1) september 2007 (1) augusti 2007 (1) juli 2007 (2) juni 2007 (2) maj 2007 (2) april 2007 (2) mars 2007 (2) februari 2007 (1) januari 2007 (1) december 2006 (1) november 2006 (2) oktober 2006 (1) september 2006 (2) augusti 2006 (1) juli 2006 (1) juni 2006 (2) maj 2006 (1) april 2006 (1) mars 2006 (1) februari 2006 (2) januari 2006 (1) december 2005 (1) september 2005 (1) juli 2005 (1) april 2005 (1) februari 2005 (1) december 2004 (1) november 2004 (1) oktober 2004 (1) juni 2004 (1) mars 2004 (1) november 2003 (1) augusti 2003 (1) maj 2003 (1) mars 2003 (1) februari 2003 (1) oktober 2002 (1) mars 2002 (1) oktober 1999 (1) november 1998 (1) april 1996 (1) april 1995 (1) januari 1994 (1) mars 1976 (1)
Booklets (PDF)
Article
Bloggtoppen.se
Articles
Att det ska vara gratis att smutsa ned är ingen kapitalistisk inställning
Krönika Februari 2007 Barometern, Falu-Kuriren
Att det ska vara gratis att smutsa ned är ingen kapitalistisk inställning


År 1968 var studentupprorens år. Men radikalast var inte den nyvänster som ropade ”känner du stanken, från Enskilda Banken”. Frasradikalast, ja. Men inte radikal i tanken, om ordet ”radikal” tas för vad det är; att gå till roten med något (radix = rot).

Det året utkom nämligen Erik Dahméns bok ”Sätt pris på miljön”. Erik Dahmén satt på morgnarna i ett rum på Stockholms Enskilda Bank och hjälpte Jacob och Marcus Wallenberg att öppna posten. På eftermiddagarna begav sig professorn till sitt rum på Handelshögskolan.

Dahmén, som avled för ett par år sedan, föreslog att de som orsakar miljöskador också bör betala för dem. Miljöavgifter stimulerar innovationer och förbättrar miljön.

Men ”kostnadsläget” är redan för högt, klagade Industriförbundet i den debatt som följde. Naturskyddsföreningen tillade att det skulle det bli alltför komplicerat att prissätta naturen och administrera ett avgiftssystem. Stora belopp satsas redan på att minska utsläppen, menade industrin. Miljövänner såg samtidigt miljöavgifter som ett sätt för nedsmutsare att komma undan med hjälp av plånboken. Ska miljöförstörare kunna köpa sig fria?

Men Erik Dahmén hade rätt, och fick rätt.

Miljöpolitik går inte enkelt att placera i den traditionella vänster-höger skalan, säger den konventionella visdomen. Ändå tenderar vänstern i dag att glädjas åt miljöproblem, för då finns det något att reglera. Som en spegelbild reagerar en del marknadsekonomiska tänkare med ryggmärgen – är vänstern för, så måste vi vara emot.

Är människan orsaken till den globala uppvärmningen, blir det till synes vänsterläge i politiken igen, i form av statliga ingrepp.

Hur är det, egentligen?

Den dåliga nyheten är att miljöhoten i dag verkar större än någonsin. Den goda nyheten är att om några människor kan göra något åt dem, så är det just vi nu levande, med hjälp av dagens hisnande tekniska utveckling.

Många miljöproblem har redan klarats av, vattnet i många svenska sjöar är renare än på länge, luften bättre. Medan till exempel luften i Hong Kong är sämre än någonsin; så dålig att den numera gör investerare tveksamma att bo och verka där.

Skulle jorden gå under inom överblickbar tid på grund av människornas verksamhet kan vi nog vara säkra på att vi inte har observerat tecknen i tid. Det är ju det som mänskligheten oroas över som vi kan förhindra.

Ännu famlar många politiker efter lösningarna. De införda europeiska utsläppsrätterna blev fel prissatta; de borde ha sålts ut till högstbjudande. Förre statsminister Perssons Oljekommission, vars förslag nu går på remiss, verkar vara ett hastverk.(Se Hans Bergströms artikel i tidskriften Neo 1/07).

Kanske är den globala uppvärmningen överskattad – eller mest en effekt av över sekler varierande solstrålning. Kanske finns lösningen imorgon på ett sätt som inte syns i dag. Det sunda förnuftet säger att om vi människor andas och äter förorenat, så mår vi inte bra. Om föroreningarna minskar, minskar också påverkan på klimatet.

Att det skulle vara gratis att smutsa ner, det är ingen kapitalistisk inställning. Snarare kommunistisk, eftersom luft och vatten ägs gemensamt, och ingen företagare då tjänar pengar på att hålla rent.

Det alla äger, äger ingen. Det ingen äger, vårdas dåligt.

Carl-Johan Westholm
är fil dr i statsvetenskap och företagare