Ondska finns nog inte
Krönika juli 2009 Falu-Kuriren, Mora Tidning m fl
”Gud finns nog inte.” Affischerna i Stockholm har förbundet Humanisterna som avsändare.
Bredvid syns den islamiska halvmånen, den judiska davidsstjärnan – och den svenska flaggan.
Dessa är inte bara religiösa utan också politiska symboler.
Sägnen säger att det var när den blivande Erik den Helige kristnade Finland som ett gult kors visade sig på himlen.
Förbundet Humanisterna (som samlar ateister) tror inte på järtecken. De tror inte på något utom vetenskapen.
I filosofiprofessorn Ingemar Hedenius’ efterföljd delar de ut pris i hans namn. Han vann många debatter på 50-talet mot oklara biskopar.
Men det var revyförfattaren Kar de Mumma som observerade: ”Det är bättre att veta att man är en troende än att tro att man är en vetande.”
Den trosvissa gudsförnekelsen och den lika starka gudstron har det gemensamt att de har sin grund i något utanför vetenskapen, nämligen uppenbarelsen. Men medan den religiösa människan erkänner denna möjlighet, gör inte ateisten det. Ändå vet ateisten märkligt nog något om det ovetbara.
Agnostikern, den som säger sig inte veta, och inte heller kan tro, är däremot logisk.
Det är också en avgrund mellan ett statsstyrande islamistiskt prästerskap, som kan beordra halshuggning av meningsmotståndare, och pastorer, som är glada om någon vill lyssna på dem. Humanisterna klumpar ihop dem bägge.
Kristendomen är unik av de tre religioner som har Abraham som anfader. ”Mitt rike är icke av denna världen” och ”Giv Kejsaren vad Kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör” är kända Jesus-ord. När kristendomen har använts i politiska syften, är det trots, inte tack vare, dess budskap.
Kanske kan Humanisterna fungera som en kyrkstöt, som väcker de slumrande fromma. Men hur bör de svara?
Varför inte svara ”Ondska finns nog inte” - till fotot från ett koncentrationsläger.
Carl-Johan Westholm
fredag 10, juli 2009