Remokratins seger – och kris?
Krönika augusti 2009 Falu-Kuriren, Mora Tidning m fl
EU använder flera miljarder varje år på opinionsbildning för att öka EUs överstatlighet, Det menade Timbro i en rapport nyligen.
EU skulle alltså själv driva propaganda för att fler beslut fattas av EU utan veto för enskilda länder, och på allt fler områden. Det kallas att vara ”för Europa”.
Ansvariga kommissionären Margot Wallström svarade: EU propagerar inte - EU för en dialog. Och dessutom kostar den bara 4 kronor per EU-medborgare.
Här får EU litet gratishjälp med dialogen:
”Med detta kommer vi att bli den mest politiskt betydelsefulla enheten i världen med ett ansvar för våra öden, vilka sträcker sig långt över våra gränser.--- Det kommer inte att finnas några frågor mer som kan beslutas i ett land, de måste beaktas i alla Europas 27 länder.”
Sagt av den franske utrikesministern Kouchner nyligen om Lissabonfördraget.
När Irland röstade nej till detta förra sommaren kom det som en chock till en början, sa i juni i år EUs kommissionär för den inre marknaden McCreevy. Men, ”å andra sidan, alla politiska ledare vet mycket väl att om en liknande fråga folkomröstades i andra länder, skulle 95 procent av länderna troligen ha fått nej där också.”
En annan EU-kommissionär, Almunia, sa samtidigt att det ”inte är särskilt demokratiskt” att hålla folkomröstningar om viktiga EU-fördrag. ”Bara parlament borde rösta om EUs konstitution”.
Nu ska Irland rösta igen under hösten, till samma fördrag. Wall Street Journal kommenterade:
”I vissa länder fuskar man med rösterna, i EU repeterar man omröstningarna till dess de ger önskat resultat.”
Är det en ny form av demokrati – remokrati – med returröstningar?
Hur blir historiens dom? Europa genomför ett politiskt systemskifte, och de flesta européer vill inte, får inte och kan inte.
Carl-Johan Westholm
torsdag 13, augusti 2009