En trogen bankkund gick som vanligt till banken. Men denna gång tog hon ut allt. Kamreren tillkallades.
- Har vi gjort något fel? Är ni missnöjd?
- Ja, jag har hört att banken lånar ut mina pengar.

Erik Dahmén (1916-2005), legendarisk professor på Handelshögskolan i Stockholm, använde denna liknelse som inledning på sina föreläsningar i finansteori – efter att på förmiddagarna ha gått igenom posten med de två han delade rum med på Stockholms Enskilda Bank, bröderna Jacob och Marcus.

En nutida professorskollega vid Harvard, Benjamin Friedman, skrev i Financial Times nyligen en uppmärksammad artikel, där han också undrade om alla finanstransaktioner var rimliga. Från 1950 till 1980 svarade dessa för 10 procent av vinsterna i det amerikanska näringslivet. Under den första delen av innevarande decennium för 34 procent. Friedman ställde bara frågan – han visste inte svaret.

För tio år sedan sa Bill Gates att ”banking” kommer alltid att finnas, men kanske inte banker.
Banker definieras av lagstiftningen. Men ”skuggbanker” är en del av ”banking”och pekas ut som en orsak till krisen.

Sverige ska vara konkurrenskraftigt, brukar det heta. Inte svårt alls, svarade Erik Dahmén. Det är bara att ha rätt kostnadsläge, så att allt som tillverkas kan säljas. Vi kan vara konkurrenskraftiga och fattiga.

Nej, predikade Erik (med samma röst som brodern radiobiskopen Gunnar), det avgörande är utvecklingskraften. Nydanare måste ha frihet och belönas.

Erik Dahmén kom att kallas för den ekonomiska politikens Kassandra av dåvarande finansministern Gunnar Sträng, dvs någon som förutsåg farorna, men som inte blev trodd i tid.

Erik kunde idag ha undrat om det verkligen går att låna sig ur krisen, när det gick att låna sig in i den.

Själv brukade han också säga: ”Framtiden är osäker, vilket ger anledning till viss optimism."

Carl-Johan Westholm