Ett folk som är förtryckt enas mot förtryckarna. Men vad kommer efter befrielsen? En del av de förtryckta längtade efter friheten, andra efter makten.

Även i en välfärdsidyll som Sverige är det lätt att se att för några är friheten viktigast, för andra är det att kunna bestämma över andra.

I vissa frågor har svenska folkets flertal blivit mer som frihetsmänniskor. Det är numera tillåtet att gifta sig med vem som helst, hur som helst, och kanske snart med hur många som helst, samtidigt. Men inte att själv avgöra vem som ska se efter barnen, åtminstone inte med statsbidrag. Här talar maktmänniskan.

Därtill vill många maktmänniskor att staten ska könsreglera rent affärsmässiga relationer, t ex hur bolag ska få ihop sina styrelser.

Att alla ska bestämma över alla och allting, men inte få bestämma något själv – det är den totalitära demokratin.

I den finns ingen tryckfrihet, bara tryckdemokrati – majoriteten godkänner vad som får tryckas.

Äktenskapsmarknaden har blivit politiserad - allmänna omröstningar bestämmer utfallet.

I en totalitär demokrati beskattar staten 100 procent av ersättningen för ett arbete, och folkflertalet bestämmer vad som ska göras, och vem som sedan ska få betalt i form av skatteåterbäring.

Där tillverkas ingenting med vinst eller förlust, för det är omöjligt att räkna ut. Istället sker all företagsamhet efter politiska beslut.

Det här är väl inte Sverige? Nej, visst inte. Men vad sade nyss finansministern? Att det var viktigt att få ned arbetslösheten, för 63 procent av lönen tar ju ändå politikerna hand om?

En maktmänniska som blir politiker njuter av att bestämma över andra. Politiken blir en extra belöning, varje reglering en personlig kick. Varje utfall mot meningsmotståndare är en självbekräftelse.

För en frihetsmänniska är politiken en ideell verksamhet, en votering är ingen lustfylld upplevelse.

Lagar behövs. Även en frihetsmänniska måste som politiker ibland fatta beslut som inskränker någons frihet, för allas bästa. Men makt föder makt. När det mesta av ersättningen för ett jobb går till någon annan än den som jobbar är det något grundläggande fel.

Politiker behövs – och väljare - som sätter gränser för politiken och värnar även andras frihet. Annars blir den totalitära frestelsen demokratin övermäktig.

Carl-Johan Westholm