Säkert har det nya socialdemokratiska slagordet inför valet ”Alla ska med” testats på ett representativt urval svenskar och visat sig positivt för många. Tanken är enkel: ingen ska glömmas bort i välfärdssverige. Ungefär lika småtrevligt nationellt som när Nacka Skoglund sjöng ”Vi hänger med” inför fotbolls-VM i Sverige 1958.

Men det finns en auktoritär pekpinne i Göran Perssons predikoton.

”Alla ska med” är en bild av en människomassa med en gemensam uppgift, ofta med ett hot över sig. Alla ska räddas, alla ska med - i en rörelse framåt, i en marsch mot det goda samhället.

Historien har många exempel på detta bildspråk.

Moses ledde Israels barn ur Egypten mot det förlovade landet. Som en molnstod om dagen och en eldstod om natten visade sig Guds hand.

Innan Mussolini blev fascistisk härskare i Italien var han redaktör för den socialistiska
tidningen ”Avanti” – det betyder framåt.

Mao Tse Tungs långa marsch har blivit en del av det officiella Kinas story telling. Även om Mao mesta tiden lär ha burits i en stol, är symboliken kraftfull. De marscherade för framtiden.

”Alla ska med” är en uppmaning, lanserat som ett löfte. Det går knappast att illustrera med Per Albin Hansson i en radiostudio talande till svenska folket, eller för den delen vinkande i en Första Maj demonstration under krigsåren med svenska fanor och borgerliga partiledare vid sin sida.

Inter heller Winston Churchill med V-tecknet går ihop med ”alla ska med”.

Den bästa historiska illustrationen är kanske en gammal svensk kungastaty där majestätet pekar med handen – eller för den delen just den berömda bilden av Mussolini med samma gest.

Det betyder naturligtvis inte att Göran Persson kan jämställas med Mussolini – men jämförelsen är ideologiskt intressant. Socialdemokratin lyfter fram sitt kollektivistiska idéarv, och gör det, ovanligt tydligt, i en slogan. Jämför t ex med Tage Erlanders ”Trygghet i föränderlighetens samhälle” – ingen pekpinne där inte, men en utmaning även till de egna.

Finns det då inga liberala liknelser med människor på väg? Den säkert mest kända i Sverige är Viktor Rydbergs Kantat vid jubelfestpromotionen i Uppsala 1877. Den börjar:

Ur nattomhöljda tider
emot ett mål, fördolt för dig,
o mänsklighet, du skrider
i sekler fram din ökenstig!

Rydberg slutsats kommer senare:


Vad rätt du tänkt, vad du i kärlek vill,
vad skönt du drömt, kan ej av tiden härjas,
det är en skörd som undan honom bärgas,
ty den hör evighetens rike till.
Gå fram, du mänsklighet! Var glad, var tröst,
ty du bär evigheten i ditt bröst.

Detta är storartad poesi och idealism, som det naturligtvis kan göras löje av idag, men varje alternativ är värre.

Dessa Rydbergs rader för inte tanken till någon pekande politiker. Det som bär framåt är kvaliteten på idéerna och känslorna hos alla, och hos var och en.

Carl-Johan Westholm