PFP – problemformuleringsprivilegiet sedan 1889
Brev till redaktionen för veckotidningen FOKUS (nr 49, 10 -16 december)
På 1970-talet lanserade bittra borgerliga debattörer begreppet ”problemformuleringsmonopolet”, skriver Martin Ådahl i Fokus (3-9 december).
Därom kan jag ge besked, för jag var en av dem. Men vi var inte bittra utan engagerade. Till SAF-kongressen 1980 (SAF var förkortningen för Svenska Arbetsgivareföreningen) beställde jag ett antal rapporter, bl a en av författaren Lars Gustafsson, som han kallade ”Offentligheter som förändras”. Där myntade han uttrycket ”problemformuleringsprivilegiet”. Aldrig trodde jag att detta rekordkrångliga ord skulle få ett sådant genomslag, som ibland kallas för ”monopol”.
Martin Ådahl menar att socialdemokratin kanske ännu i denna dag bestämmer agendan, även om de nya moderaterna sitter i regeringen. Eller så är det arbetslinjens nya borgare som gör det.
Till SAF-kongressen 1984 beskrev jag i en rapport vilka som haft PFP i modern tid i Sverige. Arbetarrörelsen hade det från 1889 (SAP grundas) till 1968. De oroliga åren 1968-70 hade studentrörelsen det. Mellan 1970 och 1980 var svaret på alla frågor en expansion av den offentliga sektorn.
Sedan 1980 är det för första gången konkurrens om PFP, menade jag 1984: mellan den offentliga sektorn och den privata.
Och det tror jag att det fortfarande är.
Carl-Johan Westholm
lördag 11, december 2010