Stateblind.eu
Carl-Johan Westholm’s personal blog
Time saving text: uncommon comments with common sense
ARCHIVES
mars 2019 (2) februari 2019 (1) december 2018 (1) november 2018 (2) september 2018 (1) juli 2018 (1) maj 2018 (2) april 2018 (1) mars 2018 (1) februari 2018 (2) januari 2018 (1) december 2017 (1) november 2017 (1) oktober 2017 (1) augusti 2017 (1) juli 2017 (1) juni 2017 (2) februari 2017 (2) januari 2017 (1) november 2016 (1) september 2016 (2) augusti 2016 (1) juni 2016 (2) maj 2016 (2) mars 2016 (2) januari 2016 (1) december 2015 (1) november 2015 (3) oktober 2015 (1) september 2015 (1) augusti 2015 (1) juni 2015 (1) maj 2015 (1) april 2015 (2) mars 2015 (1) januari 2015 (2) december 2014 (2) november 2014 (1) oktober 2014 (2) juni 2014 (3) maj 2014 (2) april 2014 (3) mars 2014 (3) februari 2014 (1) januari 2014 (1) december 2013 (3) november 2013 (1) oktober 2013 (1) augusti 2013 (2) maj 2013 (4) april 2013 (1) mars 2013 (2) februari 2013 (1) januari 2013 (2) december 2012 (1) november 2012 (1) oktober 2012 (3) september 2012 (1) juli 2012 (1) maj 2012 (2) april 2012 (1) februari 2012 (2) januari 2012 (5) december 2011 (1) november 2011 (1) oktober 2011 (3) september 2011 (2) augusti 2011 (1) juli 2011 (1) juni 2011 (2) maj 2011 (2) april 2011 (2) mars 2011 (1) februari 2011 (2) januari 2011 (2) december 2010 (2) november 2010 (2) oktober 2010 (2) september 2010 (2) augusti 2010 (1) juli 2010 (1) juni 2010 (1) maj 2010 (1) april 2010 (1) mars 2010 (2) februari 2010 (2) januari 2010 (1) december 2009 (2) november 2009 (1) oktober 2009 (3) september 2009 (2) augusti 2009 (1) juli 2009 (1) juni 2009 (1) maj 2009 (2) april 2009 (3) mars 2009 (2) februari 2009 (1) januari 2009 (1) december 2008 (4) november 2008 (2) oktober 2008 (1) september 2008 (1) augusti 2008 (1) juli 2008 (1) juni 2008 (2) maj 2008 (1) april 2008 (2) mars 2008 (1) februari 2008 (1) januari 2008 (1) december 2007 (1) november 2007 (2) oktober 2007 (1) september 2007 (1) augusti 2007 (1) juli 2007 (2) juni 2007 (2) maj 2007 (2) april 2007 (2) mars 2007 (2) februari 2007 (1) januari 2007 (1) december 2006 (1) november 2006 (2) oktober 2006 (1) september 2006 (2) augusti 2006 (1) juli 2006 (1) juni 2006 (2) maj 2006 (1) april 2006 (1) mars 2006 (1) februari 2006 (2) januari 2006 (1) december 2005 (1) september 2005 (1) juli 2005 (1) april 2005 (1) februari 2005 (1) december 2004 (1) november 2004 (1) oktober 2004 (1) juni 2004 (1) mars 2004 (1) november 2003 (1) augusti 2003 (1) maj 2003 (1) mars 2003 (1) februari 2003 (1) oktober 2002 (1) mars 2002 (1) oktober 1999 (1) november 1998 (1) april 1996 (1) april 1995 (1) januari 1994 (1) mars 1976 (1)
Booklets (PDF)
Article
Bloggtoppen.se
Articles
Patentombudsman, Patentdomstol, eller…?
Gästskribent på PRV Bloggen
Om fem stora tillverkande företag i hemlighet samverkar och trissar upp offerterna till en stor kund (knappast en liten, det lönar sig för litet) – då slår både EUs och Sveriges konkurrensmyndigheter till. ”Kartell bror!” har ropats en gång för mycket.

Men om fem stora tillverkande företag helt öppet samverkar och vägrar teckna licens och betala en liten patentägare – då tvår konkurrensmyndigheterna sina händer.

Om patentet ägs av ett annat stort företag, då kan makt sättas bakom innovationen, och antingen finner de fem stora tillverkarna att det är bäst att betala från början – eller så gör de upp i en bytesaffär, där patent handlas mellan företagen. En del företag söker t o m patent på vissa detaljer just för att kunna delta i en kommande bytesaffär med en konkurrent.

Så begränsat fungerar patentsystemet idag, att kostsamma teknologiska utvecklingsprojekt nästan utan undantag bara utförs av staten direkt eller av mycket stora företag. De teknologiska och affärsmässiga riskerna finns alltid där, men en kapitalstark patentägare kan åtminstone minimera de juridiska riskerna.

Det är ingen tillfällighet att s k riskkapitalbolag noggrant undviker att ta risker med att köpa in sig i patent, vars framtida avkastning är osäker, och där dess juridiska bana är med säkerhet skakig och snårig – och där dessutom teknologisk inhouse-expertis krävs, som inte riskkapitalbolaget har.

Det är heller ingen tillfällighet att de som i USA tjänar mest på patent är jurister, inte patentägare.

Allt detta vore kanske ett mindre och övergående problem – om det inte vore så att idéerna blir allt värdefullare. Det som finns ovanför axlarna på ett lands invånare blir allt viktigare än det som finns under fötterna – trots stigande priser på olja och mineraler.

Lantmäteriet fungerar inte i u-länderna, och därför är det svårt att bevisa sin äganderätt och få betalt och belåna. Men i i-länderna är lantmäteriet, denna revolutionerade inrättning, en stadig tillgång i marknadsekonomin. Likadant är det med reglerna för inmutning och prospektering. Den knatte som mutat in en guldgruva har statens skydd, även om Joakim Anka skulle komma i efterhand och peka med käppen. Men hade Knatte bara en lönsam idé, då….

Vi befinner oss alltså i den paradoxala situationen, att den verksamhet som det är enighet om är den allt viktigare, har det svagaste skyddet. Immaterialrätten är den moderna marknadsekonomins svagaste länk.

Därför är reformpotentialen stor när den gäller den intellektuella äganderätten. Det är tankeväckande att när amerikanska myndigheter vill straffa svenska ungdomars fildelning, då står Sverige och passar upp, och åklagare griper in. Men när den dokumenterat protektionistiska amerikanska patentmyndigheten försenar och fifflar med patentansökningar från Europa, då tas det för givet att ”sådan är kapitalismen”. Nej, sådan är inte den lagbundna kapitalismen. Detta är tecken på nationell korruption.

I Dan Brändströms, Sten Niklassons och min artikel i Ny Teknik tog vi upp dessa frågor, och lanserade tanken på vad som kunde kallas en Patentombudsman. Det viktiga är inte ordet utan syftet, funktionen och resultatet.

Det är uppenbart att något – och mycket – måste göras. En kommentar i Ny Teknik till vår artikel föreslog att en Patentdomstol också borde inrättas, en parallell till Marknadsdomstolen, där Konsumentombudsmannen för talan. Det är en konstruktiv tanke. Idag är få eller inga domare specialister på immaterialrätt, och deras tid tvingas konkurrera med andra mål. Att vänta länge innan ett patentintrångsärende avgörs, kan göra att patentägaren får rätt, efter konkursen.

I Frankrike tycks staten nu vara på väg att testa en annan modell, där ett statligt bolag bildas, som ska investera i viktiga patent, och därmed ge ”gloire et pouvoir”, ära och makt, till patentägaren. Ja, varför inte pröva något liknande i Sverige. Det gäller att ge styrka åt den som annars blir nedslagen.

Rikedom på idéer är viktigare än en massa pengar. Inte för stunden, men i längden. Om antalet patent går ned eller upp i Sverige och EU är ganska ointressant, så länge som patentskyddet fungerar så ojämnt och ojämlikt som idag.

Patentverket i Sverige gör ett bra jobb, och även andra europeiska. Det är när uppfinnaren fått sitt patent, som svårigheterna och svagheterna märks. Här finns en utmaning även för Patentverket att komma med förslag.

Carl-Johan Westholm
Vice ordf i UppfinnarKollegiet, tidigare VD i Företagarna och Svensk Handel, fil dr i statskunskap, har aldrig ansökt om något patent men uppfann ”Maktspelet ”, som Alga sålde i början av 1980-talet. Rådgivare till Håkan Lans.