Quisling i nutid
Krönika 12 augusti 2011 i Falu-Kuriren, Mora Tidning m fl
Det viktiga är att man har en tro, inte vad man tror på – sägs det ibland. Och att det är bra med ett politiskt engagemang.
Den norske massmördaren har en stark tro på sin sak och ett politiskt engagemang.
"Det går en fin gräns mellan lågande entusiasm och blind fanatism", som historiken Harald Hjärne formulerade det för hundra år sedan.
Fanan hölls högt av de bruna bataljoner som sjungande marscherade på Berlins gator på 1930-talet. Lågan värmde, och bländade.
Jag lånade i våras Adolf Hitlers "Mein Kampf", som skrevs 1924 i fängelse. Det är en bok full av den utvaldes maniska självsäkerhet, energi och målmedvetenhet, blandat med halvsanningar, massivt judehat och ibland träffsäkra beskrivningar av politisk propaganda.
Hitler beundrade socialisternas skicklighet, och föraktade de borgerliga partiernas amatörer. Han ville bekämpa den judiska bolsjevismen - felet med kommunismen var att den dominerades av judar, inte dess angrepp på storkapitalet. Han kom slugt nog att kalla sitt parti för Nationalsocialistiska Tyska Arbetarepartiet.
Versaillesfreden 1919 och den tyska hyperinflationen och arbetslösheten födde demoner. Ur hopplöshet och ekonomiskt och politiskt förfall hämtade en ny tro sin näring. Slagorden lockade: "Ett folk, Ett rike, En ledare". Tusenårsriket hägrade i Storeuropa.
Massmördaren 2011 slår till i ett land som beskrivs som en idyll. Det var i Norge landsförrädaren Vidkun Quisling avrättades 1945 - en mystisk man, som bekämpade hungersnöd i Ryssland innan han långt senare blev ledare for Nasjonal Samling, NS, och Nazitysklands handgångne man, medan politiska motståndare efter den 9 april 1940 fördes till lägret i Grini.
Norge har idag oljepengar och lediga jobb. Hur blir det i övriga Europa?
När statsfinanser och banker missköts, och många saknar arbete - då blåser det upp för missnöje och vanföreställningar.
Inte bara virrhjärnor känner draget.
Carl-Johan Westholm
fredag 12, augusti 2011