Stateblind.eu
Carl-Johan Westholm’s personal blog
Time saving text: uncommon comments with common sense
ARCHIVES
mars 2019 (2) februari 2019 (1) december 2018 (1) november 2018 (2) september 2018 (1) juli 2018 (1) maj 2018 (2) april 2018 (1) mars 2018 (1) februari 2018 (2) januari 2018 (1) december 2017 (1) november 2017 (1) oktober 2017 (1) augusti 2017 (1) juli 2017 (1) juni 2017 (2) februari 2017 (2) januari 2017 (1) november 2016 (1) september 2016 (2) augusti 2016 (1) juni 2016 (2) maj 2016 (2) mars 2016 (2) januari 2016 (1) december 2015 (1) november 2015 (3) oktober 2015 (1) september 2015 (1) augusti 2015 (1) juni 2015 (1) maj 2015 (1) april 2015 (2) mars 2015 (1) januari 2015 (2) december 2014 (2) november 2014 (1) oktober 2014 (2) juni 2014 (3) maj 2014 (2) april 2014 (3) mars 2014 (3) februari 2014 (1) januari 2014 (1) december 2013 (3) november 2013 (1) oktober 2013 (1) augusti 2013 (2) maj 2013 (4) april 2013 (1) mars 2013 (2) februari 2013 (1) januari 2013 (2) december 2012 (1) november 2012 (1) oktober 2012 (3) september 2012 (1) juli 2012 (1) maj 2012 (2) april 2012 (1) februari 2012 (2) januari 2012 (5) december 2011 (1) november 2011 (1) oktober 2011 (3) september 2011 (2) augusti 2011 (1) juli 2011 (1) juni 2011 (2) maj 2011 (2) april 2011 (2) mars 2011 (1) februari 2011 (2) januari 2011 (2) december 2010 (2) november 2010 (2) oktober 2010 (2) september 2010 (2) augusti 2010 (1) juli 2010 (1) juni 2010 (1) maj 2010 (1) april 2010 (1) mars 2010 (2) februari 2010 (2) januari 2010 (1) december 2009 (2) november 2009 (1) oktober 2009 (3) september 2009 (2) augusti 2009 (1) juli 2009 (1) juni 2009 (1) maj 2009 (2) april 2009 (3) mars 2009 (2) februari 2009 (1) januari 2009 (1) december 2008 (4) november 2008 (2) oktober 2008 (1) september 2008 (1) augusti 2008 (1) juli 2008 (1) juni 2008 (2) maj 2008 (1) april 2008 (2) mars 2008 (1) februari 2008 (1) januari 2008 (1) december 2007 (1) november 2007 (2) oktober 2007 (1) september 2007 (1) augusti 2007 (1) juli 2007 (2) juni 2007 (2) maj 2007 (2) april 2007 (2) mars 2007 (2) februari 2007 (1) januari 2007 (1) december 2006 (1) november 2006 (2) oktober 2006 (1) september 2006 (2) augusti 2006 (1) juli 2006 (1) juni 2006 (2) maj 2006 (1) april 2006 (1) mars 2006 (1) februari 2006 (2) januari 2006 (1) december 2005 (1) september 2005 (1) juli 2005 (1) april 2005 (1) februari 2005 (1) december 2004 (1) november 2004 (1) oktober 2004 (1) juni 2004 (1) mars 2004 (1) november 2003 (1) augusti 2003 (1) maj 2003 (1) mars 2003 (1) februari 2003 (1) oktober 2002 (1) mars 2002 (1) oktober 1999 (1) november 1998 (1) april 1996 (1) april 1995 (1) januari 1994 (1) mars 1976 (1)
Booklets (PDF)
Article
Bloggtoppen.se
Articles
Skrivelse 2012-01-18 från UppfinnarKollegiet
Till Näringsminister Annie Lööf
Angående regeringens kommande innovationsproposition
Skrivelse 2012-01-18 från UppfinnarKollegiet
Till Näringsminister Annie Lööf
Angående regeringens kommande innovationsproposition


Som ett underlag till regeringens kommande innovationsproposition publicerade Vinnova och PRV i oktober 2011 en rapport, ”Kartläggning och analys av det offentliga stödsystemet för hantering av företags immateriella tillgångar”.

Var uppdraget för Vinnova och PRV rätt formulerat? Upphovsrätt och inte minst patentskyddet är både omdiskuterat (av jurister), ifrågasatt (av fildelare) och ansett otillräckligt (av innovatörer).

Ett bredare grepp behövs. Det är ingen tillfällighet att företag likt IKEA och H&M blivit svenska världssuccéer. Hade de från början krävt om så bara en procent av dagens värde för att kunna testa sina affärsidéer, hade de troligen stupat på kapitalbrist i starten.

TetraPak kunde vara olönsamt i två decennier, därför att en stor familjestyrd bank i Stockholm trodde på ägarna och lånade ut investeringskapital.

För en innovatör, som kan utveckla sin idé under kort tid och till ringa kostnader, är patentsystemet någorlunda effektivt. Problemet uppstår om produkten kräver lång utvecklingstid och stort kapital. Antingen blir idén ett tekniskt misslyckande; ett inte ovanligt öde. Eller så blir produkten en teknisk succé och starkt efterfrågad; då gäller det att ha råd att försvara den mot intrångsmakare, ofta stora företag, som brukar erbjuda en spottstyver, om de inte från början satsat på att innovatören inte har råd med långa dyra civilmål, och därför kan köras över direkt.

Tekniska framsteg blir på så sätt kommersiella framgångar för tillverkare, underlättar vardagen för många, men kan försätta den belånade innovatören i konkurs.

Om detta har PRVs och Vinnovas rapport inte mycket att säga. Än mindre om något för ett litet land ännu allvarligare. Sverige är känt för sina idérika forskare och entreprenörer. Om inte den yppersta eliten av dessa också har rimliga villkor för arbete och kapital, då förlorar vi alla.

En forskare på Nobelpristagarnivå har uppslag, som kan ge miljardinkomster till både forskaren och skatteverket - men dessa inkomster ligger som regel långt framåt i tiden, kanske tio-tjugo år. Det tar tid att arbeta med en idé, för tillverkare att nappa på den, och tid att sälja in den.

Sannolikheten är inte stor att denna forskare kan låna upp pengar på marknaden. Riskkapitalbolag tar ogärna långa risker med andras idéer; de arbetar med färdiga företag som de rationaliserar och sedan säljer efter några få år.

Det blir inte lättare för en forskare som dessutom kan förväntas – om resultaten blir bra – att bli indragen i rättegångar om patentintrång. Här är riskbedömningen enkel: ju värdefullare patent, desto svårare att få betalt. De stora tillverkande företagen i olika länder finner det billigare att processa än att betala innovatörens företag licenspengar. Marknadens osynliga hand (ibland skymtad i karteller) blir som en knytnäve mot innovatören.

Entreprenörer utmärks av att ta risker, heter det ofta. Men verkligheten är att idérikedom inte självklart samvarierar med riskbenägenhet. De mindre riskbenägna innovatörerna drar sig ur på ett tidigt stadium.

Det har talats för mycket om att entreprenörer älskar risker. Alla entreprenörer har idéer och drivkraft, men de flesta tar inte vilka risker som helst.

Företag i Sverige kan alltid vara konkurrenskraftiga. Det är bara att betala löner lägre än omvärldens. Men som framlidne ekonomiprofessorn Erik Dahmén ständigt underströk: det är utvecklingskraften som avgör levnadsstandarden.
Ska svenska löntagare och företagare säkra sin standard, då måste risktagandet minska för lovande men osäkra projekt på högsta teknologiska nivå, som kan värderas först efter stora ekonomiska satsningar efter lång tid.
Det måste vara möjligt och lockande för en forskare att under rimliga villkor kunna utveckla sina idéer utan att vara anställd av staten eller ett storföretag. Utan detta alternativ kommer ett antal idéer, lika sällsynt intressanta som osäkra, aldrig att prövas.
Därför krävs att tidskrävande, tekniskt avancerade och kommersiellt framgångsrika innovationer ger ersättning till skaparen.

Man brukar från tid till annan höra om den ”svenska paradoxen”: att vi i Sverige är bra på innovationer men inte på att tillvarata resultaten. Sverige ligger i topp på innovationer men tyvärr inte på patentförsvar. Patentintrång behandlas uteslutande i kostsamma och påfrestande civilrättsliga processer. Det gör det ofta omöjligt för en resurssvag men idérik forskare eller innovatör att få rätt.

Här måste staten ta sitt ansvar. Att hänvisa till att detta är civilmål och att staten inte ingriper i dessa är ett cirkelresonemang. Bankrånare gör också intrång. Banker skulle ha lättare att fälla bankrånare vid domstol än innovationsföretag att få rätt mot stjälande tillverkare med kassakistor som storbanker. Men mot intrång i banker är polisen inte passiv.

Det är också tankeväckande att staten prioriterar att lagföra ungdomar som piratkopierar men inte företag som stjäl idéer.

Det behövs en översyn av de regelsystem som påverkar utfallet av stora affärsmässiga och tekniska idéer. Om dessa regler skulle få en uppmärksamhet som motsvarade bara en tiondel av arbetslöshetsförsäkringens, då skulle efter några år färre behöva utnyttja denna försäkring.

Innovatörer uppskattas, men deras arbetsvillkor måste uppfattas. Vi hoppas att Regeringens utlovade innovationsproposition 2012 utmärks av nytänkande.

UPPFINNARKOLLEGIET som ovan


Dan Brändström, ordförande

Carl-Johan Westholm, vice ordförande