Stateblind.eu
Carl-Johan Westholm’s personal blog
Time saving text: uncommon comments with common sense
ARCHIVES
mars 2019 (2) februari 2019 (1) december 2018 (1) november 2018 (2) september 2018 (1) juli 2018 (1) maj 2018 (2) april 2018 (1) mars 2018 (1) februari 2018 (2) januari 2018 (1) december 2017 (1) november 2017 (1) oktober 2017 (1) augusti 2017 (1) juli 2017 (1) juni 2017 (2) februari 2017 (2) januari 2017 (1) november 2016 (1) september 2016 (2) augusti 2016 (1) juni 2016 (2) maj 2016 (2) mars 2016 (2) januari 2016 (1) december 2015 (1) november 2015 (3) oktober 2015 (1) september 2015 (1) augusti 2015 (1) juni 2015 (1) maj 2015 (1) april 2015 (2) mars 2015 (1) januari 2015 (2) december 2014 (2) november 2014 (1) oktober 2014 (2) juni 2014 (3) maj 2014 (2) april 2014 (3) mars 2014 (3) februari 2014 (1) januari 2014 (1) december 2013 (3) november 2013 (1) oktober 2013 (1) augusti 2013 (2) maj 2013 (4) april 2013 (1) mars 2013 (2) februari 2013 (1) januari 2013 (2) december 2012 (1) november 2012 (1) oktober 2012 (3) september 2012 (1) juli 2012 (1) maj 2012 (2) april 2012 (1) februari 2012 (2) januari 2012 (5) december 2011 (1) november 2011 (1) oktober 2011 (3) september 2011 (2) augusti 2011 (1) juli 2011 (1) juni 2011 (2) maj 2011 (2) april 2011 (2) mars 2011 (1) februari 2011 (2) januari 2011 (2) december 2010 (2) november 2010 (2) oktober 2010 (2) september 2010 (2) augusti 2010 (1) juli 2010 (1) juni 2010 (1) maj 2010 (1) april 2010 (1) mars 2010 (2) februari 2010 (2) januari 2010 (1) december 2009 (2) november 2009 (1) oktober 2009 (3) september 2009 (2) augusti 2009 (1) juli 2009 (1) juni 2009 (1) maj 2009 (2) april 2009 (3) mars 2009 (2) februari 2009 (1) januari 2009 (1) december 2008 (4) november 2008 (2) oktober 2008 (1) september 2008 (1) augusti 2008 (1) juli 2008 (1) juni 2008 (2) maj 2008 (1) april 2008 (2) mars 2008 (1) februari 2008 (1) januari 2008 (1) december 2007 (1) november 2007 (2) oktober 2007 (1) september 2007 (1) augusti 2007 (1) juli 2007 (2) juni 2007 (2) maj 2007 (2) april 2007 (2) mars 2007 (2) februari 2007 (1) januari 2007 (1) december 2006 (1) november 2006 (2) oktober 2006 (1) september 2006 (2) augusti 2006 (1) juli 2006 (1) juni 2006 (2) maj 2006 (1) april 2006 (1) mars 2006 (1) februari 2006 (2) januari 2006 (1) december 2005 (1) september 2005 (1) juli 2005 (1) april 2005 (1) februari 2005 (1) december 2004 (1) november 2004 (1) oktober 2004 (1) juni 2004 (1) mars 2004 (1) november 2003 (1) augusti 2003 (1) maj 2003 (1) mars 2003 (1) februari 2003 (1) oktober 2002 (1) mars 2002 (1) oktober 1999 (1) november 1998 (1) april 1996 (1) april 1995 (1) januari 1994 (1) mars 1976 (1)
Booklets (PDF)
Article
Bloggtoppen.se
Articles
John Stuart Mill – liberal och europavän
Liberal Debatt 2/2012:
"John Stuart Mill fortsätter att läsas av liberaler 139 år efter sin död. Carl-Johan Westholm skrev sin doktorsavhandling om den store brittiske filosofen och nationalekonomen. Hur skulle John Stuart Mill ha betraktat den europeiska utvecklingen idag?"
Finns det någon anledning att fundera över vad John Stuart Mill (1806-1873) skulle ha sagt om dagens EU? Ja, varför inte? Han är tillsammans med Adam Smith liberalismens portalgestalt – även om ingen av dem strödde ordet ”liberal” omkring sig som en besvärjelse.

John Stuart lärde sig grekiska vid 3 års ålder av sin far James, kunde latin som tonåring, var inläst på klassikerna, bodde under flera år i Frankrike. Han brevväxlade med Berlinuniversitets grundare Wilhelm von Humboldt och han var i sitt dagliga arbete upptagen med vad som hände i Indien. Han blev sedan, som fadern en gång, till slut högsta chef för East Indian Company, ett kolonialt konglomerat med 200 000 anställda, varav många soldater. Han besökte aldrig Indien, men det låg nära till hands för honom att jämföra Europa med Indien och Kina.

Vad var det som hindrat Europa från att stelna som Kina, frågade han i On Liberty 1859. Det som utvecklat den europeiska familjen av nationer är inte någon överlägsenhet i sig.

Överlägsenheten är istället effekten av den remarkabla mångfalden i karaktärer och kultur. Individer, klasser, nationer har varit extremt olika varandra; de har valt en mängd olika levnadsstilar, var och en har lett till något värdefullt. Vid varje period har de som gått på olika stigar varit intoleranta mot varandra och var och en har trott att det vore utmärkt om resten gått samma som de själva. Men deras försök att inskränka andras utveckling har inte haft någon varaktig framgång och varje särskild egenart har med tiden lyckats påverka och förbättra andra delar i Europa.

Europa är, skrev Mill, helt och hållet beroende av denna pluralism i olika levnadsvillkor för sin framgång och mångsidiga utveckling, men, tillade han, Europa har redan börjat äga denna fördel i en påtagligt lägre grad.

Man bör vara försiktig att med enstaka citat använda respekterade filosofer för något entydigt politiskt ändamål.

Det är inte enheten och enhetligheten i lagstiftningen som behöver vara fel – om vi ska tolka Mill. Det är istället fråga om enhetligheten är en tvångströja för européerna i deras dagliga liv eller ökar deras individuella frihet.

Mills utgångspunkt återfinns på försättsbladet i On Liberty och är ett citat av Wilhelm von Humboldt: ”mänsklig utveckling i sin rikaste mångfald”.

Dessa ord kan förefalla självklara och enkla att uppfatta, men är det inte. Det handlar om ”mänsklig” utveckling, inte ”omänsklig” – barbarer t ex vore inte välkomna, ej heller allt effektivare koncentrationslägervakter. För Mill är kvalitetsdimensionen alltid närvarande. Det märks också i fortsättningen: det är utveckling i sin ”rikaste” mångfald, inte ”fattigaste”.

Mill skulle med förvåning och kraft vänt sig mot det utbredda och kategoriska talet att mångfald alltid är bra. Ett samhälle med fler slags kriminella och skurkar har mer mångfald än ett med färre och med mestadels hederliga människor, t ex. Det är visserligen inte detta som mångfaldens sympatiska förespråkare menar, men för Mill betydde ord något, och hans delvis samtida Esaias Tegnér – som han troligen inte kände till – hade förvisso i Lund 1820 yttrat att det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.

Skulle Mill ha gillat eller ogillat överstatlighet? Det beror nog på. Om majoriteten är klok, skulle han nog ha gillat det, eller åtminstone resultatet, för klokhet är för Mill just att tillåta tolerans och frihet. Men om majoriteten är oklok, är sannolikheten större att det blir kloka beslut åtminstone i någon del av Europa, om det inte finns tvingande överstatlighet, där minoriteten måste finna sig i majoritetens vilja - till råga på allt, skulle Mill kanske säga, därför att denna tvingande beslutsmekanism av dess anhängare kallas för ”samarbete”.

Mill har ett särskilt resonemang om federalism i Considerations on Representative Government (1861). Det kan sammanfattas som att federalismen kommer av en önskan om militärt samarbete mot en övermakt, men att den kan fungera bra även i andra avseenden, om medborgarna har tillräckligt förtroende för varandra. Därtill underlättar gemensamma bestämmelser för handel och gemensam valuta det ekonomiska utbytet. I brist på ens de enklaste räkneapparater var troligen det senare långt viktigare i varje enskild transaktion än idag; å andra sidan är antalet transaktioner oerhört många fler idag.

I Europa har två världskrig börjat, inte därför att några har velat splittra utan istället velat härska och ena. Harmonisering leder inte nödvändigtvis till harmoni. Det är toleransen och
frihetslidelsen, inte den geografiska enhetens storlek, som avgör om det blir krig eller fred.

Mills analys borde vara mer närvarande i EUs vardag, för en mänsklig utveckling i sin rikaste mångfald. John Stuart var liberal och europavän.

Carl-Johan Westholm
Fil dr i statskunskap 1976 på avhandlingen ”Ratio och universalitet. John Stuart Mill och dagens demokratidebatt” (Uppsala 1976).