Stateblind.eu
Carl-Johan Westholm’s personal blog
Time saving text: uncommon comments with common sense
ARCHIVES
juni 2019 (1) maj 2019 (1) mars 2019 (2) februari 2019 (1) december 2018 (1) november 2018 (2) september 2018 (1) juli 2018 (1) maj 2018 (2) april 2018 (1) mars 2018 (1) februari 2018 (2) januari 2018 (1) december 2017 (1) november 2017 (1) oktober 2017 (1) augusti 2017 (1) juli 2017 (1) juni 2017 (2) februari 2017 (2) januari 2017 (1) november 2016 (1) september 2016 (2) augusti 2016 (1) juni 2016 (2) maj 2016 (2) mars 2016 (2) januari 2016 (1) december 2015 (1) november 2015 (3) oktober 2015 (1) september 2015 (1) augusti 2015 (1) juni 2015 (1) maj 2015 (1) april 2015 (2) mars 2015 (1) januari 2015 (2) december 2014 (2) november 2014 (1) oktober 2014 (2) juni 2014 (3) maj 2014 (2) april 2014 (3) mars 2014 (3) februari 2014 (1) januari 2014 (1) december 2013 (3) november 2013 (1) oktober 2013 (1) augusti 2013 (2) maj 2013 (4) april 2013 (1) mars 2013 (2) februari 2013 (1) januari 2013 (2) december 2012 (1) november 2012 (1) oktober 2012 (3) september 2012 (1) juli 2012 (1) maj 2012 (2) april 2012 (1) februari 2012 (2) januari 2012 (5) december 2011 (1) november 2011 (1) oktober 2011 (3) september 2011 (2) augusti 2011 (1) juli 2011 (1) juni 2011 (2) maj 2011 (2) april 2011 (2) mars 2011 (1) februari 2011 (2) januari 2011 (2) december 2010 (2) november 2010 (2) oktober 2010 (2) september 2010 (2) augusti 2010 (1) juli 2010 (1) juni 2010 (1) maj 2010 (1) april 2010 (1) mars 2010 (2) februari 2010 (2) januari 2010 (1) december 2009 (2) november 2009 (1) oktober 2009 (3) september 2009 (2) augusti 2009 (1) juli 2009 (1) juni 2009 (1) maj 2009 (2) april 2009 (3) mars 2009 (2) februari 2009 (1) januari 2009 (1) december 2008 (4) november 2008 (2) oktober 2008 (1) september 2008 (1) augusti 2008 (1) juli 2008 (1) juni 2008 (2) maj 2008 (1) april 2008 (2) mars 2008 (1) februari 2008 (1) januari 2008 (1) december 2007 (1) november 2007 (2) oktober 2007 (1) september 2007 (1) augusti 2007 (1) juli 2007 (2) juni 2007 (2) maj 2007 (2) april 2007 (2) mars 2007 (2) februari 2007 (1) januari 2007 (1) december 2006 (1) november 2006 (2) oktober 2006 (1) september 2006 (2) augusti 2006 (1) juli 2006 (1) juni 2006 (2) maj 2006 (1) april 2006 (1) mars 2006 (1) februari 2006 (2) januari 2006 (1) december 2005 (1) september 2005 (1) juli 2005 (1) april 2005 (1) februari 2005 (1) december 2004 (1) november 2004 (1) oktober 2004 (1) juni 2004 (1) mars 2004 (1) november 2003 (1) augusti 2003 (1) maj 2003 (1) mars 2003 (1) februari 2003 (1) oktober 2002 (1) mars 2002 (1) oktober 1999 (1) november 1998 (1) april 1996 (1) april 1995 (1) januari 1994 (1) mars 1976 (1)
Booklets (PDF)
Article
Bloggtoppen.se
Articles
Ska slumpen bilda regering?
Artikel i www.newsmill.se den 5 juli 2012.
Hur kan det komma sig att det tycks OK att slumpen ska få spela så stor roll för vilken regering Sverige får efter nästa val? Är det för att alternativen tycks så besvärliga för alla vanekonservativa partier? Att det är bekvämast att hoppas att turen ska gynna den egna gruppen istället för att göra något konstruktivt åt saken?

För att alliansregeringen ska fortsätta, måste troligen alla dess partier komma in i riksdagen 2014. En del moderater kommer därför att rösta på ett av de tre småpartier som har låga siffror i en opinionsmätning före valet.

Vare sig alliansen får majoritet i riksdagen eller inte, kommer i så fall ett eller ett par av småpartierna att få fler röster än vad väljarna egentligen önskar.

På motsvarande sätt: skulle vänsterpartiet ligga risigt till, kommer det att få socialdemokratiska röster.

Men det är ju inte säkert att stödrösterna räcker. Då kommer många väljare att ha taktikröstat förgäves. Valresultatet har snedvridits, utan avsedd verkan.

Måste slumpen få så stort inflytande? Inte nödvändigtvis. Men tre andra möjligheter bör i så fall övervägas i god tid. Två är välkända varav en av dem är oprövad. En tredje är helt bortglömd. Den kan i ett slag ändra utgångsläget inför valet till något nytt i svensk parlamentarism. Här är de tre vägarna.

Första alternativet, det välkända men oprövade: Regeringspartierna framträder med ett eget program 2014 och bildar en valkartell - vilket har diskuterats före tidigare val, men aldrig praktiserats. De fyra partierna vädjar till väljarna under en och samma beteckning överst på samtliga listor. Varje parti har egna listor under alliansbeteckningen. Fyraprocentsspärren blir ointressant.

Det har två fördelar från representativa utgångspunkter.
1. Oavsett om Alliansen får majoritet bland väljarna eller inte, blir Allianspartierna proportionellt representerade i riksdagen.
2. Regeringsbildningen blir mindre beroende av spelteoretiska spekulationer.

Andra alternativet, välkänt och prövat tidigare: Alla partier går fram med egna program. Sedan förhandlar partierna efter valet utan att binda sig före - om en borgerlig regering, eller en blocköverskridande, eller en socialdemokratisk, eller någonting annat. Så var det i parlamentarismens barndom i Sverige början av 1900-talet och även på 1950-talet.

Det finns emellertid en tredje möjlighet.

Många, inte minst inom näringslivet, tycker att regering och opposition ”ska göra upp”. Underförstått om en politik som företagsledarna och företagarna själv gillar. När tidningar ställer frågor om detta, får svaren drag av politisk naivitet. Finansminister Borg har noterat att det finns liten realism i att förena både skattesänkarpartier och skattehöjarpartier i en gemensam politik.

Men det går också att se det på ett annat sätt. Sverige är ett litet land, med drygt en promille av världens befolkning. Många av dagens partipolitiska motsättningar är skuggor från det förflutna, och entusiasmerar ett fåtal. Dessutom strålar ny makt från Bryssel.

Tredje alternativet, det oprövade och okända: Ett eller flera partier lovar väljarna att ingå i regeringar, men bara sådana som har stöd av minst två tredjedelar av riksdagen, och rösta mot regeringar med svagare parlamentarisk förankring.

Följder:

1. En möjlighet för väljare att rösta för en samlingsregering.

2. Små partier med samling som vallöfte kan få fler röster från oväntat håll.

3. Genom att sätta brett regeringsunderlag som krav, ökar sannolikheten för att ett brett folkflertal får sin politik genomförd.

Det kan räcka att ett parti – som inte behöver vara stort - ställer sig bakom denna breda regeringslösning för att den förverkligas. Den politiska makten i riksdagen balanserar ju på smala majoriteter. I ett slag skulle det parlamentariska utgångsläget förändras.

Oavsett politisk inställning borde de tre alternativen uppmärksammas och granskas i tid. Annars kan kasinodemokratin segra och göra slumpen till regeringsbildare. Skulle inte det kännas snopet?

Carl-Johan Westholm
Fil dr i statskunskap, F d VD i Företagarna och Svensk Handel