Stateblind.eu
Carl-Johan Westholm’s personal blog
Time saving text: uncommon comments with common sense
ARCHIVES
juni 2019 (1) maj 2019 (1) mars 2019 (2) februari 2019 (1) december 2018 (1) november 2018 (2) september 2018 (1) juli 2018 (1) maj 2018 (2) april 2018 (1) mars 2018 (1) februari 2018 (2) januari 2018 (1) december 2017 (1) november 2017 (1) oktober 2017 (1) augusti 2017 (1) juli 2017 (1) juni 2017 (2) februari 2017 (2) januari 2017 (1) november 2016 (1) september 2016 (2) augusti 2016 (1) juni 2016 (2) maj 2016 (2) mars 2016 (2) januari 2016 (1) december 2015 (1) november 2015 (3) oktober 2015 (1) september 2015 (1) augusti 2015 (1) juni 2015 (1) maj 2015 (1) april 2015 (2) mars 2015 (1) januari 2015 (2) december 2014 (2) november 2014 (1) oktober 2014 (2) juni 2014 (3) maj 2014 (2) april 2014 (3) mars 2014 (3) februari 2014 (1) januari 2014 (1) december 2013 (3) november 2013 (1) oktober 2013 (1) augusti 2013 (2) maj 2013 (4) april 2013 (1) mars 2013 (2) februari 2013 (1) januari 2013 (2) december 2012 (1) november 2012 (1) oktober 2012 (3) september 2012 (1) juli 2012 (1) maj 2012 (2) april 2012 (1) februari 2012 (2) januari 2012 (5) december 2011 (1) november 2011 (1) oktober 2011 (3) september 2011 (2) augusti 2011 (1) juli 2011 (1) juni 2011 (2) maj 2011 (2) april 2011 (2) mars 2011 (1) februari 2011 (2) januari 2011 (2) december 2010 (2) november 2010 (2) oktober 2010 (2) september 2010 (2) augusti 2010 (1) juli 2010 (1) juni 2010 (1) maj 2010 (1) april 2010 (1) mars 2010 (2) februari 2010 (2) januari 2010 (1) december 2009 (2) november 2009 (1) oktober 2009 (3) september 2009 (2) augusti 2009 (1) juli 2009 (1) juni 2009 (1) maj 2009 (2) april 2009 (3) mars 2009 (2) februari 2009 (1) januari 2009 (1) december 2008 (4) november 2008 (2) oktober 2008 (1) september 2008 (1) augusti 2008 (1) juli 2008 (1) juni 2008 (2) maj 2008 (1) april 2008 (2) mars 2008 (1) februari 2008 (1) januari 2008 (1) december 2007 (1) november 2007 (2) oktober 2007 (1) september 2007 (1) augusti 2007 (1) juli 2007 (2) juni 2007 (2) maj 2007 (2) april 2007 (2) mars 2007 (2) februari 2007 (1) januari 2007 (1) december 2006 (1) november 2006 (2) oktober 2006 (1) september 2006 (2) augusti 2006 (1) juli 2006 (1) juni 2006 (2) maj 2006 (1) april 2006 (1) mars 2006 (1) februari 2006 (2) januari 2006 (1) december 2005 (1) september 2005 (1) juli 2005 (1) april 2005 (1) februari 2005 (1) december 2004 (1) november 2004 (1) oktober 2004 (1) juni 2004 (1) mars 2004 (1) november 2003 (1) augusti 2003 (1) maj 2003 (1) mars 2003 (1) februari 2003 (1) oktober 2002 (1) mars 2002 (1) oktober 1999 (1) november 1998 (1) april 1996 (1) april 1995 (1) januari 1994 (1) mars 1976 (1)
Booklets (PDF)
Article
Bloggtoppen.se
Articles
Björn Wahlroos ädelsten
Recension
Björn Wahlroos:
Marknader och demokrati. Uppbrott från majoritetens tyranni. Atlantis.
www.svensktidskrift.se den 7 september 2012.
Björn Wahlroos var i sin ungdom kommunist i det Finland där kommunistpartiet länge efter andra världskriget och de två krigen mot Sovjetunionen fortfarande kunde få 20 procent av rösterna. Han kom på andra tankar, blev professor i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Helsingfors och sedan rådgivare till och ägare av företag . Han är en av Finlands ledande finansmän och opinionsbildare. Som styrelseordförande i bl a Nordea har svenska journalister ibland kunnat häpna över eller bländas av hans oväntade svar på väntade frågor. Han är ett av de sällsynta fall där personlighet och formell position förenas; då blir gnistregnet desto starkare.

Hans början kunde ha varit äventyrligare. Istället för att ha läst Marx kunde han i sin ungdom ha förläst sig på Friedrich Hayek och Milton Friedman, Gary Becker, James Buchanan, Ronald Coase, Harold Demsetz och Robert Nozick. Då hade en karriär i det akademiska Ultima Thule kunnat ha blivit en plågsam utstötningsprocess, för på den tiden var det sällan en merit inom de ekonomiska vetenskaperna att ha läst annat än det strikt godtagbara, som tabeller eller Keynes.

En karriär i näringslivet hade inte heller fått en smakstart. Det praktiska livets män hade kunnat bli osäkra i en sådan ung mans närvaro; begåvad, just det, men att vara med teorier och filosofier bekant tyder på att personen ifråga kan bli besvärlig, tänka alltför självständigt och uppvisa tecken på att ibland veta något mer än omgivningen, vilket är en illavarslande egenskap, särskilt om den bekräftas.

Björn Wahlroos kom som den förlorade sonen tillbaka till fadershuset. Den legendariske Bror Wahlroos, med den för funktionen blygsamma titeln kanslichef, var länge den fasta punkten vid handels- och industriministeriet i Helsingfors, medan regeringarna kom och gick.

Att som ung läsa Marx och som företagsledare mogna med Adam Smith – det är vad Björn Wahlroos har gjort. De här tidigare nämnda liberala tänkarna utgör grunden i hans opus på nära 500 sidor. Det finns nog bara en ytterligare bok på svenska som så ofta citerar dessa, nämligen Henri Lepages ”Imorgon kapitalism”, som förlaget Ratio, då en del av Timbro, utgav 1980. Förordet var skrivet av Erik Dahmén, svensk nationalekonomis nestor vid denna tid.

Det är imponerande att Björn Wahlroos hunnit med att skriva denna bok, som är som en diamant. Den bryter av mot den nordiska konsensuskulturen i både akademi och affärer. Men den är något oslipad – till skillnad mot mycket annat som publiceras, som är slipade gråstenar, släta och ointressanta, ämnade för den allmänna opinionens grusgång.

Äganderättens betydelse är i centrum för Wahlroos analys – i detta fall sviker han inte sin ungdoms fokus, men drar nu rakt motsatt slutsats.

Han resonerar utförligt om tre olika slag av styrning av och i våra samhällen: hierarki, marknad och demokrati. Ibland ställer han dem emot varandra, men det är här det verkar oslipat. Få hierarkier är t ex så starka som de som fått demokratisk legitimitet. En partiordförande kan vara despotisk i riksdagsgruppen, så länge ”som det går bra”, dvs väljarna samtycker. En ägare kan styra och ställa i sitt företag, så länge det finns tillräckligt många kunder som köper resultatet.

Vad Wahlroos vill visa är att demokrati, marknad och hierarkier är bra och dåliga, fast på olika saker. Det är en diskussion som ständigt måste föras. Wahlroos nationalekonomiska beläsenhet, kryddad med filosofiska nedslag, kan med fördel kompletteras med Hans L Zetterbergs banbrytande beskrivning av det mångsidiga samhället. Denne är sociolog, men tar in ekonomin i sin analys.

Zetterbergs ”The Many-Splendored Society” har hittills utkommit i tre av de sju planerade delarna. Politik och ekonomi dominerar vårt samhälle. Men omröstningar och köpslagan har enligt Zetterberg fått för stort symbolvärde. Vetenskapens sanningskrav, konstens känsla för skönhet, religionens vördnad för det ofattbara och etikens förklaring av det rätta handlandet – allt detta kännetecknar ett gott samhälle.

På alla dessa områden finns det hierarkier, men de har olika grunder.

De demokratiska och kapitalistiska länderna har triumferat, men i globaliseringens skugga och i dess ljusskygga centrum uppstår nya frågor, korruption och skandaler. ”Too big to fail” har blivit en ouppklarad och svart del i marknadsekonomierna.

Inkomstfördelningen har blivit snedare, och förefaller bero på inkomster som i många fall är höga utan att bidra med motsvarande till samhällsnyttan. Bonuskapitalismen är eller uppfattas av många som ett nollsummespel, eller ännu värre, ett minussummespel, där ledare av stora företag vill ha vinsterna för sig själva, men statsbidrag vid förluster.

Det hade varit intressant om Wahlroos hade skrivit något om dessa nygamla hot mot kapitalismen; om råkapitalisterna, de som har pengar men inga principer.

Ayn Rand citeras på försättsbladet; bara det gör denna bok aktuell för åsiktspolisen.
Avslutningen är stark:
”Det finns ingen mer fundamental rätt – för såväl människor som kapital – än rätten att rösta med fötterna: att lämna förtrycket bakom sig, vare sig det är dränkt i blod som Stalins eller bara en populistisk majoritets vardagstyranni. Varhelst denna rätt kränks, av tyranniska regimer som svartsjukt bevakar sina gränser eller av välfärdsstater som skyddar sina skatteintäkter, måste frihetens förkämpar ta bladet från munnen.”

Så sant. Sedan kommer det:

”De måste göra sina röster hörda, inte bara för att försvara valfriheten för ett privilegierat fåtal (min spärr) utan för att skydda själva den konkurrensprocess mellan stater, företag och individer som överallt är den yttersta garanten för frihet och framsteg.”

Ett privilegium är en fördel given en person eller en grupp genom lagstiftning, d v s en legal favorisering, och motsvarande legala diskriminering av andra, som inte tillhör de privilegierade.

Det kan inte vara detta som Wahlroos har avsett. Formuleringen är oslipad. Kanske är det översättarens fel. Wahlroos skrev manuset på engelska.

En andra upplaga, enkelt reviderad, borde bli ett efterfrågat inslag i grundkurser i samhällskunskap. Den fyller ett stort tomrum, och inte bara där.

Carl-Johan Westholm

Fil dr i statskunskap på avhandlingen ”Ratio och universalitet. John Stuart Mill och dagens demokratidebatt” (1976). Tidigare bl a verkställande ledamot i Ratio bokförlag och VD i Företagarna och Svensk Handel.