Stateblind.eu
Carl-Johan Westholm’s personal blog
Time saving text: uncommon comments with common sense
ARCHIVES
mars 2019 (2) februari 2019 (1) december 2018 (1) november 2018 (2) september 2018 (1) juli 2018 (1) maj 2018 (2) april 2018 (1) mars 2018 (1) februari 2018 (2) januari 2018 (1) december 2017 (1) november 2017 (1) oktober 2017 (1) augusti 2017 (1) juli 2017 (1) juni 2017 (2) februari 2017 (2) januari 2017 (1) november 2016 (1) september 2016 (2) augusti 2016 (1) juni 2016 (2) maj 2016 (2) mars 2016 (2) januari 2016 (1) december 2015 (1) november 2015 (3) oktober 2015 (1) september 2015 (1) augusti 2015 (1) juni 2015 (1) maj 2015 (1) april 2015 (2) mars 2015 (1) januari 2015 (2) december 2014 (2) november 2014 (1) oktober 2014 (2) juni 2014 (3) maj 2014 (2) april 2014 (3) mars 2014 (3) februari 2014 (1) januari 2014 (1) december 2013 (3) november 2013 (1) oktober 2013 (1) augusti 2013 (2) maj 2013 (4) april 2013 (1) mars 2013 (2) februari 2013 (1) januari 2013 (2) december 2012 (1) november 2012 (1) oktober 2012 (3) september 2012 (1) juli 2012 (1) maj 2012 (2) april 2012 (1) februari 2012 (2) januari 2012 (5) december 2011 (1) november 2011 (1) oktober 2011 (3) september 2011 (2) augusti 2011 (1) juli 2011 (1) juni 2011 (2) maj 2011 (2) april 2011 (2) mars 2011 (1) februari 2011 (2) januari 2011 (2) december 2010 (2) november 2010 (2) oktober 2010 (2) september 2010 (2) augusti 2010 (1) juli 2010 (1) juni 2010 (1) maj 2010 (1) april 2010 (1) mars 2010 (2) februari 2010 (2) januari 2010 (1) december 2009 (2) november 2009 (1) oktober 2009 (3) september 2009 (2) augusti 2009 (1) juli 2009 (1) juni 2009 (1) maj 2009 (2) april 2009 (3) mars 2009 (2) februari 2009 (1) januari 2009 (1) december 2008 (4) november 2008 (2) oktober 2008 (1) september 2008 (1) augusti 2008 (1) juli 2008 (1) juni 2008 (2) maj 2008 (1) april 2008 (2) mars 2008 (1) februari 2008 (1) januari 2008 (1) december 2007 (1) november 2007 (2) oktober 2007 (1) september 2007 (1) augusti 2007 (1) juli 2007 (2) juni 2007 (2) maj 2007 (2) april 2007 (2) mars 2007 (2) februari 2007 (1) januari 2007 (1) december 2006 (1) november 2006 (2) oktober 2006 (1) september 2006 (2) augusti 2006 (1) juli 2006 (1) juni 2006 (2) maj 2006 (1) april 2006 (1) mars 2006 (1) februari 2006 (2) januari 2006 (1) december 2005 (1) september 2005 (1) juli 2005 (1) april 2005 (1) februari 2005 (1) december 2004 (1) november 2004 (1) oktober 2004 (1) juni 2004 (1) mars 2004 (1) november 2003 (1) augusti 2003 (1) maj 2003 (1) mars 2003 (1) februari 2003 (1) oktober 2002 (1) mars 2002 (1) oktober 1999 (1) november 1998 (1) april 1996 (1) april 1995 (1) januari 1994 (1) mars 1976 (1)
Booklets (PDF)
Article
Bloggtoppen.se
Articles
Borgerlighet
Reflektion i Magasinet Neo 5/2012 (1 oktober)
”De borgerliga partierna”, yttrade professor Assar Lindbeck i sin beskrivning av svensk ekonomi vid Mont Pelerin Society's konferens i Stockholm 2009. När han hade sagt det tre gånger, brast det för Andrei Illarianov, en gång rådgivare till Putin. ”Det här ordet har jag inte hört i Ryssland efter 1989”, sa han, ”och jag är förvånad av att nu höra det i Sverige”.

Ordet var ”bourgeoisie”, för Illarianov ett kommunistiskt skällsord värre ön "småborgerlig" och "borgarbracka".

Politiskt går det knappast att tala om ”borgare” utan att relatera till det dess motsats ”arbetare”, som enligt originaltexten ska vara proletärer, dvs egendomslösa. Utsugare och utsugna är marxismens verklighetsbild. Att kalla sig icke-socialistisk är att ha socialismen som en utgångspunkt. Även ”borgerlig” har en relation till motståndaren.

- ”Vad borgarklassen framför allt producerar är dess egna dödgrävare. Dess fall och proletariatets seger är bägge lika oundvikliga” (Kommunistiska manifestet, 1848)

När storföretagen i Sverige skulle tas över av löntagarfonder, i slutet av 1970-talet, var läget knepigt för de borgerliga. Många företag hade ”övervinster”, vilket enligt innehavarna av problemformuleringsprivilegiet hotade den s k solidariska lönepolitiken. Som en ödesbestämd förklaring lanserades trestegsteorin. Först genomförde arbetarrörelsen den politiska demokratin, i strid mot de borgerliga. Sedan genomförde arbetarrörelsen den sociala demokratin, i strid mot de borgerliga.

- Nu ska arbetarrörelsen genomföra den ekonomiska demokratin – och liksom tidigare sätter sig de borgerliga till motvärn! Och liksom tidigare kommer de att förlora och i efterhand godta våra reformer.

Om någon påstod att något var orättvist och ojämlikt, då hukade sig ofta företagsamheten och de borgerliga partierna. ”Sänka de 85-procentiga marginalskatterna?” Orättvist! Gynnar de rika!

Jag kallade då detta för borgerlighetens diskreta skam - att inte kunna stå upp för sin sak.

Med etiketter är det i politiken som i diplomatin. Förändringar i ord kan uppmärksammas mer än förändringar i verkligheten. Sveriges alliansfria utrikespolitik är som term oförändrad, men inte som begrepp.

Moderaterna blivit det nya arbetarpartiet. Borgerligheten har börjat kalla sig borgerlig. Återstår då för ”socialdemokratin – framtidsgarantin” (som det stod på dess valaffischer en gång) att bli borgerlig?

Historiens ironi är inte förutbestämd.

Carl-Johan Westholm