Stateblind.eu
Carl-Johan Westholm’s personal blog
Time saving text: uncommon comments with common sense
ARCHIVES
mars 2019 (2) februari 2019 (1) december 2018 (1) november 2018 (2) september 2018 (1) juli 2018 (1) maj 2018 (2) april 2018 (1) mars 2018 (1) februari 2018 (2) januari 2018 (1) december 2017 (1) november 2017 (1) oktober 2017 (1) augusti 2017 (1) juli 2017 (1) juni 2017 (2) februari 2017 (2) januari 2017 (1) november 2016 (1) september 2016 (2) augusti 2016 (1) juni 2016 (2) maj 2016 (2) mars 2016 (2) januari 2016 (1) december 2015 (1) november 2015 (3) oktober 2015 (1) september 2015 (1) augusti 2015 (1) juni 2015 (1) maj 2015 (1) april 2015 (2) mars 2015 (1) januari 2015 (2) december 2014 (2) november 2014 (1) oktober 2014 (2) juni 2014 (3) maj 2014 (2) april 2014 (3) mars 2014 (3) februari 2014 (1) januari 2014 (1) december 2013 (3) november 2013 (1) oktober 2013 (1) augusti 2013 (2) maj 2013 (4) april 2013 (1) mars 2013 (2) februari 2013 (1) januari 2013 (2) december 2012 (1) november 2012 (1) oktober 2012 (3) september 2012 (1) juli 2012 (1) maj 2012 (2) april 2012 (1) februari 2012 (2) januari 2012 (5) december 2011 (1) november 2011 (1) oktober 2011 (3) september 2011 (2) augusti 2011 (1) juli 2011 (1) juni 2011 (2) maj 2011 (2) april 2011 (2) mars 2011 (1) februari 2011 (2) januari 2011 (2) december 2010 (2) november 2010 (2) oktober 2010 (2) september 2010 (2) augusti 2010 (1) juli 2010 (1) juni 2010 (1) maj 2010 (1) april 2010 (1) mars 2010 (2) februari 2010 (2) januari 2010 (1) december 2009 (2) november 2009 (1) oktober 2009 (3) september 2009 (2) augusti 2009 (1) juli 2009 (1) juni 2009 (1) maj 2009 (2) april 2009 (3) mars 2009 (2) februari 2009 (1) januari 2009 (1) december 2008 (4) november 2008 (2) oktober 2008 (1) september 2008 (1) augusti 2008 (1) juli 2008 (1) juni 2008 (2) maj 2008 (1) april 2008 (2) mars 2008 (1) februari 2008 (1) januari 2008 (1) december 2007 (1) november 2007 (2) oktober 2007 (1) september 2007 (1) augusti 2007 (1) juli 2007 (2) juni 2007 (2) maj 2007 (2) april 2007 (2) mars 2007 (2) februari 2007 (1) januari 2007 (1) december 2006 (1) november 2006 (2) oktober 2006 (1) september 2006 (2) augusti 2006 (1) juli 2006 (1) juni 2006 (2) maj 2006 (1) april 2006 (1) mars 2006 (1) februari 2006 (2) januari 2006 (1) december 2005 (1) september 2005 (1) juli 2005 (1) april 2005 (1) februari 2005 (1) december 2004 (1) november 2004 (1) oktober 2004 (1) juni 2004 (1) mars 2004 (1) november 2003 (1) augusti 2003 (1) maj 2003 (1) mars 2003 (1) februari 2003 (1) oktober 2002 (1) mars 2002 (1) oktober 1999 (1) november 1998 (1) april 1996 (1) april 1995 (1) januari 1994 (1) mars 1976 (1)
Booklets (PDF)
Article
Bloggtoppen.se
Articles
Finansministern borde kräva kontant återbäring från EU
Newsmill den 3 november 2012.
"Om författaren: Ordförande i Uppfinnarkollegiet. Tidigare bl a VD i Företagarna och Svensk Handel. Skriver här som privatperson."
Sveriges avgift till EU är i år 32 miljarder kr, dvs 3 500 kr per svensk, baby som hundraåring. För en familj med fyra personer är det 14 000 kr, dvs en dryg tusenlapp per månad.

EU-kommissionen vill nu ha ännu mer från svenska skattebetalare nästa år, vilket regeringen motsätter sig. Vad som blir resultatet beror på hur den svenska regeringen lyckas förhandla med andra regeringar i EU. Men det är läge att ifrågasätta inte bara beloppen utan också metoden.

Medlemsländerna får tillbaka mycket av de inbetalda pengarna, inte minst som stöd till jordbruket, särskilt det franska.

Sättet att få tillbaka pengarna har ofta ett välkänt villkor: det enskilda EU-landets skattebetalare ska betala lika mycket ytterligare som det aktuella EU-stödet uppgår till.

Om EU skulle besluta sig för att stödja t ex putsning av runstenar i Sverige med 1 miljon kr, då måste svenska regeringen satsa lika mycket till, d v s 1 miljon kr. Runstensprojektet får 2 miljoner kr av svenska skattebetalare, varav en miljon gått omvägen över Bryssel.
Skulle svenska regeringen inte satsa 1 miljon kr av skattemedel, då fryser EU-miljonen inne.

Detta välkända EU-krav på samfinansiering för att ett medlemsland ska återfå en del av medlemsavgiften är ett exempel på hur EU kan styra verksamheten i ett enskilt EU-land långt mer än den synliga medlemsavgiften. Redan idag beräknas för övrigt ca 80 procent av lagstiftningen i Sverige vara förankrad i Bryssel.

Det är bra att den svenska regeringen motsätter sig ökade avgifter till EU, kallas t o m budgethök i Bryssel. Men själva villkoren för återbäringen på medlemsavgiften borde vändas om.

Istället för att få återbäring bara om svenska skattebetalare satsar lika mycket på ett aktuellt EU-projekt, borde det vara tvärtom. D v s om regering och riksdag är ointresserade av – eller direkt är emot – ett aktuellt EU-stöd, då borde finansministern istället erhålla EU-stödet tillbaka kontant utan villkor. Ett svenskt nej tack till 1 miljon kr från EU för att putsa runstenar skulle då betyda att denna summa direkt och utan villkor återbetalas till den svenska statskassan. Istället för att frysa inne i Bryssel och användas till något annat EU-projekt, med samma samfinansieringsmetod som idag.

När Sverige gick med i EU 1995, då var ”subsidiaritet” utgångspunkten, d v s beslut skulle fattas så decentraliserat som möjligt. Idag talar allt fler i Bryssel om ”mer Europa”, och med det menar dessa att EU ska få mer makt. Det är som om ju högre skatter den svenska staten tar in, desto ”mer Sverige” får vi.

Carl-Johan Westholm