Stateblind.eu
Carl-Johan Westholm’s personal blog
Time saving text: uncommon comments with common sense
ARCHIVES
juni 2019 (1) maj 2019 (1) mars 2019 (2) februari 2019 (1) december 2018 (1) november 2018 (2) september 2018 (1) juli 2018 (1) maj 2018 (2) april 2018 (1) mars 2018 (1) februari 2018 (2) januari 2018 (1) december 2017 (1) november 2017 (1) oktober 2017 (1) augusti 2017 (1) juli 2017 (1) juni 2017 (2) februari 2017 (2) januari 2017 (1) november 2016 (1) september 2016 (2) augusti 2016 (1) juni 2016 (2) maj 2016 (2) mars 2016 (2) januari 2016 (1) december 2015 (1) november 2015 (3) oktober 2015 (1) september 2015 (1) augusti 2015 (1) juni 2015 (1) maj 2015 (1) april 2015 (2) mars 2015 (1) januari 2015 (2) december 2014 (2) november 2014 (1) oktober 2014 (2) juni 2014 (3) maj 2014 (2) april 2014 (3) mars 2014 (3) februari 2014 (1) januari 2014 (1) december 2013 (3) november 2013 (1) oktober 2013 (1) augusti 2013 (2) maj 2013 (4) april 2013 (1) mars 2013 (2) februari 2013 (1) januari 2013 (2) december 2012 (1) november 2012 (1) oktober 2012 (3) september 2012 (1) juli 2012 (1) maj 2012 (2) april 2012 (1) februari 2012 (2) januari 2012 (5) december 2011 (1) november 2011 (1) oktober 2011 (3) september 2011 (2) augusti 2011 (1) juli 2011 (1) juni 2011 (2) maj 2011 (2) april 2011 (2) mars 2011 (1) februari 2011 (2) januari 2011 (2) december 2010 (2) november 2010 (2) oktober 2010 (2) september 2010 (2) augusti 2010 (1) juli 2010 (1) juni 2010 (1) maj 2010 (1) april 2010 (1) mars 2010 (2) februari 2010 (2) januari 2010 (1) december 2009 (2) november 2009 (1) oktober 2009 (3) september 2009 (2) augusti 2009 (1) juli 2009 (1) juni 2009 (1) maj 2009 (2) april 2009 (3) mars 2009 (2) februari 2009 (1) januari 2009 (1) december 2008 (4) november 2008 (2) oktober 2008 (1) september 2008 (1) augusti 2008 (1) juli 2008 (1) juni 2008 (2) maj 2008 (1) april 2008 (2) mars 2008 (1) februari 2008 (1) januari 2008 (1) december 2007 (1) november 2007 (2) oktober 2007 (1) september 2007 (1) augusti 2007 (1) juli 2007 (2) juni 2007 (2) maj 2007 (2) april 2007 (2) mars 2007 (2) februari 2007 (1) januari 2007 (1) december 2006 (1) november 2006 (2) oktober 2006 (1) september 2006 (2) augusti 2006 (1) juli 2006 (1) juni 2006 (2) maj 2006 (1) april 2006 (1) mars 2006 (1) februari 2006 (2) januari 2006 (1) december 2005 (1) september 2005 (1) juli 2005 (1) april 2005 (1) februari 2005 (1) december 2004 (1) november 2004 (1) oktober 2004 (1) juni 2004 (1) mars 2004 (1) november 2003 (1) augusti 2003 (1) maj 2003 (1) mars 2003 (1) februari 2003 (1) oktober 2002 (1) mars 2002 (1) oktober 1999 (1) november 1998 (1) april 1996 (1) april 1995 (1) januari 1994 (1) mars 1976 (1)
Booklets (PDF)
Article
Bloggtoppen.se
Articles
Tre villkor för att nå rikedomen
Dagens Industri, Debatt den 26 februari 2013
Varför blir vissa länder rika, men inte andra? Grundläggande är – som Uppfinnarkollegiets grundare Curt Nicolin en gång sammanfattade: frihet, kompetens och etik. Finns inte alla tre, blir resultatet magert, eller rent eländigt.

Dagspolitiken kan bedömas också utifrån tre andra närbesläktade villkor:
- Vad som belönas och bestraffas,
- om staten skyddar det enskilda ägandet,
- om människor arbetar med det som var och en är bäst på.

Sedan en tid har ”innovation” blivit modeord. Hur står sig Sverige och Europa utifrån dessa villkor?

Först straff och belöning. Företagare tar risker, heter det – och den som inte tar risker är ingen entreprenör, är slutsatsen – vilket är en halvsanning. Det är sant att den som i Sverige idag har en kommersiell eller teknisk idé, och vill utveckla den, måste ta risker. Nyföretagaren betalar förluster med egna beskattade pengar. Den som redan har en verksamhet som ger vinster, drar däremot av eventuella förluster mot överskott, före skatt.

Det finns ingen ojämlikhet i skattesystemet som är mindre uppmärksammad än denna skillnad mellan etablerade företag och nya. Små företag svarar inte för särskilt mycket av forskning och utveckling. Det är inget att förundras över.

Det andra villkoret gäller äganderätten. Många fattiga länder har inget lantmäteri. Det är svårt att bevisa att man äger den egna jordlotten eller huset, att sälja eller belåna. Det ingen äger vårdas dåligt.

Det människor har ovan axlarna blir allt viktigare än det som finns under fötterna. Men den intellektuella äganderätten har inte ens i de utvecklade industrisamhällena samma skydd som den materiella.

Efter bankrån kommer polis och åklagare. Om någon gör intrång på en patenterad idé, då krävs att den bestulne stämmer tjuven, i ett civilmål.

EU har nyligen infört ett enhetligt europapatent. Tidigare kunde det kosta 300 000 kronor att patentera en uppfinning i de 27 medlemsländerna. Med det nya systemet blir kostnaderna en sjundedel så stora. Det är bra, men avgifterna för riktigt värdefulla patent är en bråkdel av utgifterna.

I verkligheten kan det kosta flera hundra gånger dagens patentavgifter att skydda en uppfinning. Ett storföretag kan utan risk söka ogiltigförklara ett glasklart patent i ett land, därför att ägaren inte kan ställa upp med flera tiotals miljoner kronor i rättegångskostnader. Det blir walk-over.

Patentstrider som är offentliga förs därför nästan bara mellan stora företag, t ex mellan amerikanska Apple och sydkoreanska Samsung. Ofta om tekniska småsaker.

Konkurrensmyndigheterna slår ned på försäljningskarteller. Men inköpskarteller mellan tillverkare som nyttjar ett patent går fria. Även här kommer den lilla företagaren i kläm, som kan ha investerat egna och andras pengar under tiotals år i en osäker men slutligen lyckad uppfinning. Och ju mer snillrik innovation, desto mer tjänar storföretagen på att inte betala.

I regeringens nationella innovationsstrategi står det: ”Företag behöver arbeta på nya sätt för att ta tillvara på immateriella tillgångar och utnyttja dem i sin strategiska affärsutveckling”. Det är en sorglig och sorglös formulering.

Storbritannien halverar nu bolagsskatten på inkomster av patent. Gärna det. Men det hjälper inte de mest innovativa småföretagen med störst utgifter för att försvara sina patent mot konspirerande tillverkare.

Om forskning och utveckling ska kunna ske i nystartade företag mer än idag, då måste skattediskriminering upphöra och patentintrång bekämpas av staten, liksom andra stölder.

Det tredje villkoret, arbetsdelningen, där är glädjande nog Sverige ett föredöme. Genom ROT- och RUT-avdragen kan höga skatters negativa effekter vändas till sin fördel. För alla, som inte har årsinkomster på över en miljon kronor, kan dessa avdrag ge mer än slopad värnskatt.

Till skillnad från t ex slopad värnskatt ökar dessa avdrag särskilt konsumtion av tjänster som produceras inom landet; de är annars också skattediskriminerade jämfört med importerade prylar. Tid är mer än pengar. RUT och ROT skapar mervärden – en riktig politisk innovation.

Carl-Johan Westholm Dan Brändström
Ordförande i Uppfinnarkollegiet Vice ordförande