Stateblind.eu
Carl-Johan Westholm’s personal blog
Time saving text: uncommon comments with common sense
ARCHIVES
mars 2019 (2) februari 2019 (1) december 2018 (1) november 2018 (2) september 2018 (1) juli 2018 (1) maj 2018 (2) april 2018 (1) mars 2018 (1) februari 2018 (2) januari 2018 (1) december 2017 (1) november 2017 (1) oktober 2017 (1) augusti 2017 (1) juli 2017 (1) juni 2017 (2) februari 2017 (2) januari 2017 (1) november 2016 (1) september 2016 (2) augusti 2016 (1) juni 2016 (2) maj 2016 (2) mars 2016 (2) januari 2016 (1) december 2015 (1) november 2015 (3) oktober 2015 (1) september 2015 (1) augusti 2015 (1) juni 2015 (1) maj 2015 (1) april 2015 (2) mars 2015 (1) januari 2015 (2) december 2014 (2) november 2014 (1) oktober 2014 (2) juni 2014 (3) maj 2014 (2) april 2014 (3) mars 2014 (3) februari 2014 (1) januari 2014 (1) december 2013 (3) november 2013 (1) oktober 2013 (1) augusti 2013 (2) maj 2013 (4) april 2013 (1) mars 2013 (2) februari 2013 (1) januari 2013 (2) december 2012 (1) november 2012 (1) oktober 2012 (3) september 2012 (1) juli 2012 (1) maj 2012 (2) april 2012 (1) februari 2012 (2) januari 2012 (5) december 2011 (1) november 2011 (1) oktober 2011 (3) september 2011 (2) augusti 2011 (1) juli 2011 (1) juni 2011 (2) maj 2011 (2) april 2011 (2) mars 2011 (1) februari 2011 (2) januari 2011 (2) december 2010 (2) november 2010 (2) oktober 2010 (2) september 2010 (2) augusti 2010 (1) juli 2010 (1) juni 2010 (1) maj 2010 (1) april 2010 (1) mars 2010 (2) februari 2010 (2) januari 2010 (1) december 2009 (2) november 2009 (1) oktober 2009 (3) september 2009 (2) augusti 2009 (1) juli 2009 (1) juni 2009 (1) maj 2009 (2) april 2009 (3) mars 2009 (2) februari 2009 (1) januari 2009 (1) december 2008 (4) november 2008 (2) oktober 2008 (1) september 2008 (1) augusti 2008 (1) juli 2008 (1) juni 2008 (2) maj 2008 (1) april 2008 (2) mars 2008 (1) februari 2008 (1) januari 2008 (1) december 2007 (1) november 2007 (2) oktober 2007 (1) september 2007 (1) augusti 2007 (1) juli 2007 (2) juni 2007 (2) maj 2007 (2) april 2007 (2) mars 2007 (2) februari 2007 (1) januari 2007 (1) december 2006 (1) november 2006 (2) oktober 2006 (1) september 2006 (2) augusti 2006 (1) juli 2006 (1) juni 2006 (2) maj 2006 (1) april 2006 (1) mars 2006 (1) februari 2006 (2) januari 2006 (1) december 2005 (1) september 2005 (1) juli 2005 (1) april 2005 (1) februari 2005 (1) december 2004 (1) november 2004 (1) oktober 2004 (1) juni 2004 (1) mars 2004 (1) november 2003 (1) augusti 2003 (1) maj 2003 (1) mars 2003 (1) februari 2003 (1) oktober 2002 (1) mars 2002 (1) oktober 1999 (1) november 1998 (1) april 1996 (1) april 1995 (1) januari 1994 (1) mars 1976 (1)
Booklets (PDF)
Article
Bloggtoppen.se
Articles
Pragmatism är teknik, ideologin är ritningen
www.svensktidskrift.se
Den 10 maj 2013
I förra numret av Svensk Tidskrift (3 maj) tar Nils Karlson upp pragmatismens gränser. Det är ett tema, som förtjänar uppmärksamhet. Här några fler reflektioner.

Det kan vara klargörande att skilja mellan ideologisk offentlig debatt och praktiserad ideologi. Vad stort sker, sker tyst, skaldade Erik Gustaf Geijer 1811.

Ett gammalt exempel i svensk politik är valutaregleringens avskaffande, som riksdagen för ett par decennier sedan beslöt i stillhet; en förändring som före beslutet beskrevs som politisk omöjlig.

Ett färskt exempel är helstatliga Vattenfall, som i en svensk variant av den kommunistkinesiska nykapitalismen tagit sig ut på den europeiska energimarknaden.

Annat var det på Hjalmar Brantings, Karl Staaffs och högerledaren amiral Lindmans tid. Då höll sig statliga företag inom nationsgränserna, socialisering var lika med nationalisering, och när amiralen var statsminister tog denne initiativet till att nationalisera LKAB, i ett första steg 1907 till hälften.

Medan privata företags vinster i välfärdssektorn idag stimulerar ideologisk upprördhet respektive belåtenhet på skilda håll, fick Vattenfall agera ostört. 70 miljarder kronor i förlust av svenska skattebetalares pengar i Nederländerna – är det nuonliberalism eller nuonsocialism?

Den första slutsatsen av dessa exempel är knappast att ideologierna har dött, som bl a Herbert Tingsten trodde för ett halvt sekel sedan. Men det är större politisk konsensus. De ideologiska inläggen har tonats ner, om man bortser från nya partier i olika europeiska länder. USA verkar mer polariserat.

Inte bara i Sverige kanske det är motiverat att förenklat säga att socialdemokratin vann väljarna för välfärdsstaten, och borgarna vann väljarna för marknadsekonomin.

Ideologier brukar beskrivas som handlingsinriktade mönster av värderingar. Men det finns ingen definitionsdomstol som slår fast vad de olika ideologierna är. Skillnaden mellan olika ideologier är inte i första hand värderingar – de flesta kan ansluta sig till de vanligaste honnörsorden – utan uppfattningar om verkligheten. Är vinst utsugning, och ekonomin ett nollsummespel? Olika svar leder till olika slutsatser, även om värderingarna skulle vara desamma. Det menar många.

Men ska staten t ex könskvotera familjeliv och näringsliv? Svaren på den frågan grundas på hur gränsen bör dras mellan stat och samhälle – alltså en värdering av friheten, och av mätbar jämställdhet mellan könen.

Ibland sätts likhetstecken mellan ideologi och de negativa orden dogm och doktrin. Att vara ideologisk är att vara dogmatisk och doktrinär.

På motsvarande sätt beskylls ibland en pragmatiker för att sakna principer, och vara hållningslös.

Ibland antas en ideologisk person vara mer teoretisk och intellektuell än en pragmatiker. Men de finns personer med stark ideologisk övertygelse, som baserar denna på enkla fördomar. Och en pragmatiker kan vara mycket resonerande, teoretisk, och föga praktisk.

I Tyskland är ideologi detsamma som förvillelse. Liberalismen är ingen ideologi, skrev en partisekretare i liberala FDP en gång, innan muren föll.

Tysken Karl Marx betonade att den historiska materialismen var vetenskaplig. Socialistiska DDR var ingen ideologisk skapelse, utan framställdes som en vetenskaplig.

Kanske är följande liknelse träffande: om högertrafik råder kör ideologen till höger, men väjer för parkerade fordon. Den dogmatiska högertrafikanten gör det inte. (Liknelsen har inget med höger-vänsterskalan i politiken att göra).

Den pragmatiska trafikanten undviker att krocka, och håller sig därför till mitten i vägbanan, och väjer för varje hinder, både mötande och stillastående fordon. Så småningom finner pragmatikern att det är enklast att anpassa sig, till högertrafiken.

Den som föredrar vänstertrafik tvingas hålla till höger, men kan aktivera sig politiskt och föreslå en övergång till vänstertrafik. För att övertyga andra, måste det finnas starka skäl för en övergång. Dessa skäl bör klädas i en ideologisk språkdräkt. Vänstertrafik är svensk tradition, socialt rättvist, ökar friheten för dem som vill köra till vänster etc.

Det bästa för ett lands politik är inte att den är ideologisk eller oideologisk, pragmatisk eller opragmatisk – utan att den är genomtänkt. Ideologier är tankesystem, som inte kan undvaras, om politiken ska vara långsiktigt konsekvent. Sedan kan tankesystemen leda rätt eller fel, i de enskilda fallen. Men då finns i alla fall några hållpunkter. Några har tänkt före.

Två reflektioner, av särskilt intresse i näringspolitiken:

Den första är att många inte gör skillnad mellan ”pro business” och ”pro market”. Politik som är bra för vissa företag behöver inte vara bra för marknadsekonomin. Statsbidrag till ett privat företag värmer tillfälligt. På lång sikt är näringsklimatet avgörande, inte vädret för dagen.

Om den ideologiska medvetenheten varit tydligare hos beslutsfattare i regeringar och styrelser, hade varningsklockorna ringt, när ett helstatligt företag började leka IKEA och H&M utomlands. Inget privatägt svenskt företag har investerat så mycket på så kort tid på kontinenten som Vattenfall.

Det är betecknande att när oppositionen (S plus MP) nu kräver en utvärdering varför det gick snett, så uppfattar dessa fortfarande förlusterna som ett pragmatiskt misstag – när det i första hand var ett ideologiskt haveri. Att ett statligt företag går utomlands är ett jättekliv. Den ideologiska ignoransen i besluten i och om Vattenfall visar hur bristen på genomtänkt teori har de allvarligaste följderna utanför statsvetenskapliga seminarier.

Den andra reflektionen är att den ideologiska diskussionens offentliga frånvaro beror inte bara på faktisk idémässig konsensus och på partiernas taktiska överväganden, utan också på ledande massmedias ointresse – som kanske är en spegling av allmänhetens ointresse.

Debattsidorna fylls av förhandsreferat av propositioner och politiska utspel. DN Debatt kan ibland fungera som DN Proklamation, och SvD Brännpunkt som SvD Ståndpunkt. Det är sällan som en principiell argumentering får plats, särskilt av övergripande eller filosofisk natur.

Det var länge sedan som det var någon minnesvärd sommardebatt i Sverige. Istället koncentreras intresset på vilka som ska sommarprata i radio. Det är kanske det som utmärker en idyll. Hårda ideologiska strider är inget att eftersträva, för sin egen skull.

Grundläggande idéer bär upp ett samhälle. När de inte omnämns, glöms de. Om de ifrågasätts, då kan de lättare försvaras, och uppfattas av nya generationer. Döda ideologier uppväcks på nytt, vare sig de är onda eller goda.

Ingenting är så starkt som en idé, vars tid har kommit – menade Victor Hugo. Pragmatism är teknik, ideologin är ritningen.

Carl-Johan Westholm
Fil dr i statskunskap, ordförande i Uppfinnarkollegiet