Franska staten investerar i patent”. Så löd rubriken i Elektroniktidningen den 13 juni 2011. Artikeln fortsatte:

Frankrike startar en fond kallad France Brevets (”franska patent”) som ska investera i patent från småföretag inom bland annat IT-sektorn. Fonden ägs gemensamt av staten och av finansinstitutet CDC och får ett startkapital på 100 miljoner euro. Syftet sägs vara att främja forskning och utveckling:

– Småföretag har sällan vare sig tid eller pengar att utforska alla möjligheter att utveckla affärsmöjligheter kring sina patent, skriver fonden.

– Intellektuell egendom blir allt viktigare i den globala ekonomin. Enligt fonden fungerar patent som ett skydd för uppfinningar och är en sorts valuta i den nya kunskapsekonomin.

Den franska revolutionens slagord ”Frihet, jämlikhet, broderskap” löd från början ”Frihet, jämlikhet, ägarskap”. Franska staten har varit och är kluven i sin behandling av ägandet. Men att ägandet i sig är viktigt, det har ofta varit utgångspunkten för politiska bataljer och även okontroversiella beslut.

Fransmannen Daguerre tog 50 år efter revolutionen patent på sin uppfinning, Daguerreotypin, den första fotografitekniken. Uppfinningen såldes 1839, samma år, av Daguerre till franska staten mot en livstidspension till honom och änkan till hans kompanjon - och franska vetenskapsakademin skänkte sedan uppfinningen ”till mänskligheten" i en högtidlig ceremoni.

Tidigare hade Jean-Baptiste Colbert som statsdirigerande finansminister 1661-83 infört merkantilismen, en ekonomisk politik som enklast kan beskrivas som borgerlig socialism utan Marx, där export var fint och import inte lika bra.

Frankrike är också känt för ett centraliseringstänkande som ett arv från Napoleon – och från de Gaulles motreplik att med 246 olika ostsorter är det omöjligt att styra ett land. Centralisering existerar jämsides med ett osedvanligt stort antal lokala politiska enheter, nära 37 000 kommuner – även det ett franskt ord, minns ”Pariskommunen” 1871, liksom ”entreprenör”. Det senare i Sverige under många år märkligt nog nästan enbart förknippat med aktiviteter i begravnings- och byggnadsbranscherna.

Svårigheten för en patentägare att försvara sig mot intrång är omvittnad inte bara i Frankrike och resten av Europa. Därför fann Uppfinnarkollegiet att det kunde vara värdefullt att ta reda på hur det förhåller sig med den nya franska patentpolitiken och immaterialrätten. När det rör sig i Frankrike, kan det börja röra på sig också i andra länder.

Föreliggande rapport ”När Colbert får en idé - Fransk immaterialrätt och näringspolitik jämfört med Tyskland och USA” är på Uppfinnarkollegiets uppdrag författad av Jacob Arfwedson, som sedan 1984 är bosatt i Frankrike och väl förtrogen med fransk ekonomi och politik. Som politisk konsult och frilansskribent har han behandlat immaterialrätt i olika sammanhang i samarbete med tankesmedjor i Europa och USA.

UPPFINNARKOLLEGIET
December 2013
Carl-Johan Westholm
ordförande