Koncentration och repetition är förvisso en grund för att lära sig något – men när det i dag talas om att träna, är det muskler och syreupptagningsförmåga som ska förbättras. De vuxnas träning har präglat språkbruket. Den som övar engelska glosor eller matte sägs inte träna. Pianoläraren är inte heller tränare. Språket avslöjar attityder.

Förr i tiden sa man inte så ofta attityd utan ”inställning”, som kunde vara positiv eller negativ. Ordet ”attityd” har blivit vanligt, men har fått en tvetydig innebörd, från att ha varit en neutral beskrivning av en mental inställning till något negativt. Att ”ha en attityd” har blivit detsamma som att bete sig udda.

I skolan – och utanför – uppfattas inte sällan att förklaringen till att en person har en attityd är att personen dessutom ”har en diagnos”. Ordet kommer av dia (genom) och gnosis (vetande och syfte). Rätt uppfattat får varje person som undersöker sin hälsa en diagnos: antingen helt frisk eller t ex influensa och dålig hörsel. Men att i dag ”ha en diagnos”, det är att ha en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.

En språklig anmärkning kallas ”att märka ord”, och kanhända är detta uttryck typiskt svenskt, och det anses ofta opassande att göra det. Det tas som personlig kritik mot någon annans språkbruk. Men om inte ordens betydelse har betydelse, får orden till slut ingen betydelse.
Under 2014 kommer svenska folket att översköljas av ett ordflöde från politiska partier. Politisk reklam är inte mindre utstuderad än kommersiell reklam. Att märka ord är viktigt för varje väljare som inte vill bli vilseledd.

Om undervisningen anpassas till varje individ är den individualiserad. En ”individualiserad föräldraförsäkring” är kategorisk och lika för alla – termen är därför missvisande. Det är fråga om en könskvoterad möjlighet att utnyttja den statliga föräldraförsäkringen.

Mänsklig utveckling sker i samspel mellan institutioner – lagar, regler, myndigheter, företag och föreningar – och attityder. Attityderna måste stödja institutionerna, annars blir det gnissel och kanske nya institutioner och attityder. Mentala inställningar är det grundläggande, det fundamentala. Men lagar och regler kan gå före och söka ändra minoriteters och även majoritetens sätt att tänka och handla.

Det är tänkvärt att så länge som äktenskapet var av staten könskvoterat, så användes inte den termen. I dag hörs kravet på lagstiftade könskvoterade bolagsstyrelser. Ologiskt? Nej, inte alls. Det beror på vad regering och riksdag – folket – anser vara rimligt att staten ska bestämma. Synen på staten avgör, liksom ifråga om till exempel skolplikt och kvoterad föräldraförsäkring. Men i ett land där media och politiker ofta säger ”samhället” när de menar staten, landstingen och kommunerna, där kan individer, grupper, föreningar och företag bli godtyckligt och suddigt bortdefinierade. Dessbättre kan både reproduktion och produktion ske i samhället utan statens ingripande.

Det talas också en del om ”maktstrukturer” – och ”könsmaktsordning” – men det är oklart om det är institutioner eller attityder som avses. Något mellanliggande finns inte. Vill någon ändra i en ”maktstruktur”, måste det ändras i attityder eller institutioner. Struktur är en byggnadsritning av samhället. Maktstruktur är makt över strukturen, dvs påverkan av attityder och institutioner. De som talar om maktstrukturer vill ofta ändra på någon del i samhället, men just detta tal förvirrar. Är det främst attityder eller institutioner som är problemet, eller både och, och i så fall hur? En diskussion om skolans maktstruktur har inte landat.

Institutioner och attityder skapar tillsammans kultur. Kultur är något som lever och växer, andlig odling, och påverkar och påverkas av omgivningen. Företagskulturens betydelse är omvittnad. Men när hörde vi ordet skolkultur?

”Vi lär oss inte för skolan utan för livet”. ”Övning ger färdighet”. Kursplaner och anvisningar har litet värde, om inte kulturen är klar och i centrum.

Det kostar inte mycket att ständigt betona det grundläggande, även i enklaste sammanhang. Skolkulturen kan finnas tryckt som sentenser på brev- papper och kuvert från ansvariga myndigheter och olika skolor, på hemsidor och på anslagstavlor.

Det är sällan fel att upprepa vad som är rätt och avgörande. Det kan däremot kosta mycket att utgå från att det självklara är självklart.

Hur vore det om fler övade sig i att säga: träning ger resultat – även hjärnträning? Att lägga märke till även andra ord, och använda rätt ord, och använda ord rätt, är inte bara en fråga om läsförståelse, utan om att bättre förstå samhället.

Carl-Johan Westholm, ordförande i Uppfinnarkollegiet