Stateblind.eu
Carl-Johan Westholm’s personal blog
Time saving text: uncommon comments with common sense
ARCHIVES
maj 2019 (1) mars 2019 (2) februari 2019 (1) december 2018 (1) november 2018 (2) september 2018 (1) juli 2018 (1) maj 2018 (2) april 2018 (1) mars 2018 (1) februari 2018 (2) januari 2018 (1) december 2017 (1) november 2017 (1) oktober 2017 (1) augusti 2017 (1) juli 2017 (1) juni 2017 (2) februari 2017 (2) januari 2017 (1) november 2016 (1) september 2016 (2) augusti 2016 (1) juni 2016 (2) maj 2016 (2) mars 2016 (2) januari 2016 (1) december 2015 (1) november 2015 (3) oktober 2015 (1) september 2015 (1) augusti 2015 (1) juni 2015 (1) maj 2015 (1) april 2015 (2) mars 2015 (1) januari 2015 (2) december 2014 (2) november 2014 (1) oktober 2014 (2) juni 2014 (3) maj 2014 (2) april 2014 (3) mars 2014 (3) februari 2014 (1) januari 2014 (1) december 2013 (3) november 2013 (1) oktober 2013 (1) augusti 2013 (2) maj 2013 (4) april 2013 (1) mars 2013 (2) februari 2013 (1) januari 2013 (2) december 2012 (1) november 2012 (1) oktober 2012 (3) september 2012 (1) juli 2012 (1) maj 2012 (2) april 2012 (1) februari 2012 (2) januari 2012 (5) december 2011 (1) november 2011 (1) oktober 2011 (3) september 2011 (2) augusti 2011 (1) juli 2011 (1) juni 2011 (2) maj 2011 (2) april 2011 (2) mars 2011 (1) februari 2011 (2) januari 2011 (2) december 2010 (2) november 2010 (2) oktober 2010 (2) september 2010 (2) augusti 2010 (1) juli 2010 (1) juni 2010 (1) maj 2010 (1) april 2010 (1) mars 2010 (2) februari 2010 (2) januari 2010 (1) december 2009 (2) november 2009 (1) oktober 2009 (3) september 2009 (2) augusti 2009 (1) juli 2009 (1) juni 2009 (1) maj 2009 (2) april 2009 (3) mars 2009 (2) februari 2009 (1) januari 2009 (1) december 2008 (4) november 2008 (2) oktober 2008 (1) september 2008 (1) augusti 2008 (1) juli 2008 (1) juni 2008 (2) maj 2008 (1) april 2008 (2) mars 2008 (1) februari 2008 (1) januari 2008 (1) december 2007 (1) november 2007 (2) oktober 2007 (1) september 2007 (1) augusti 2007 (1) juli 2007 (2) juni 2007 (2) maj 2007 (2) april 2007 (2) mars 2007 (2) februari 2007 (1) januari 2007 (1) december 2006 (1) november 2006 (2) oktober 2006 (1) september 2006 (2) augusti 2006 (1) juli 2006 (1) juni 2006 (2) maj 2006 (1) april 2006 (1) mars 2006 (1) februari 2006 (2) januari 2006 (1) december 2005 (1) september 2005 (1) juli 2005 (1) april 2005 (1) februari 2005 (1) december 2004 (1) november 2004 (1) oktober 2004 (1) juni 2004 (1) mars 2004 (1) november 2003 (1) augusti 2003 (1) maj 2003 (1) mars 2003 (1) februari 2003 (1) oktober 2002 (1) mars 2002 (1) oktober 1999 (1) november 1998 (1) april 1996 (1) april 1995 (1) januari 1994 (1) mars 1976 (1)
Booklets (PDF)
Article
Bloggtoppen.se
Articles
Säljer sig partier, eller driver de idéer?
www.svensktidskrift.se - Den 7 februari 2014
Det berättas att en amerikansk president för många år sedan fick frågan utanför kyrkan vad prästen hade predikat om. Synden, svarade presidenten. Och vad var budskapet? Prästen var emot den, blev svaret.

En svensk präst och politiker idag hade kanske svarat att inte vara för eller emot, utan att det gäller ”att förhålla sig” – statsministerns favorituttryck.

Visst kan, som Per Schlingmann skrev i en krönika i Dagens industri den 3 februari, företag lära av politiska partier. Propaganda och reklam är nödvändiga verktyg för bägge. Men om inte skillnaderna mellan olika verksamheter beskrivs i principiella termer, bluddras tanken och insikten blir inbillning.

Här är några avgörande skillnader, inte bara att förhålla sig till, utan att observera, analysera, utvärdera och dra slutsatser av. Och handla därefter.

1. Partier driver igenom sina erbjudanden med tvång. Statens tvångsmakt är något annat än den avtalsfrihet som gäller mellan säljare och köpare, mellan arbetsgivare och arbetstagare, mellan långivare och låntagare. Lagar måste lydas, skatter betalas. Skatter är obligatoriska, men det går att lagligt undkomma skatt på t ex arbetsinkomster genom att inte arbeta. Detta ”förhållande” hindrar politiker, som skulle vilja höja skatten ännu mer, men märker att det finns gränser.

2. Partier behöver 51 procent av rösterna för att genomdriva sin politik. Minoriteter är ett problem inom politik och statskunskap, men existerar inte för företagen, som istället ser olika grupper som intressanta kundkategorier. På en marknad tillgodoser en mängd minoriteter av företag önskemål från en mängd minoriteter av kunder.

3. Ett företag anpassar sig för att få kunderna att köpa. Ett parti vill ändra lagar och skatter och driver därför frågor, alternativet är att driva omkring, och sälja andras idéer.

4. Om ett riksdagsval slutar 55 procent mot 45, beskrivs det som en klar majoritet. På en bolagsstämma är t o m 67 mot 33 ofta samma sak som en svår splittring.

5. Framgång för ett parti i ett val sker alltid på bekostnad av andra. Framgång för ett företag behöver däremot inte vara ett nollsummespel. Ekonomin växer med innovationer.

Den nyligen avlidne ekonomen Albert O Hirschmann blev mest känd för sin boktitel ” Exit, Voice and Loyalty”. En individ som vill påverka går antingen ur partiet eller slutar som kund, alternativt stannar kvar och häver upp sin stämma – och är lojal mot organisationen eller produkten.

Finns då ett gemensamt överlevnadsvillkor för företag och partier? Ja, produktutvecklingen.

Kapitalismen är en grym metod: den tillåter individer att satsa egna och lånade pengar på saker som kan misslyckas. Socialismen är ännu grymmare: den förbjuder individer att satsa egna och lånade pengar på saker som kan lyckas. Därför utvecklas en mångfald produkter bäst under en lagbunden frihet under enskilt ansvar.

Politiska ledare i en demokrati balanserar mellan integritet och popularitet. De måste stå för sin åsikt, men också få röster för den.

Medlemmar i partier är inte sällan engagerade karikatyrer av åsikter från gamla partiprogram. Det finns i varje framgångsrik rörelse ett drag av sekterism, vilket senare också kan orsaka tillbakagång.

Men opinionsbildning är en sak, idébildning något annat och går före. Här har en förändring skett i demokratierna sedan ett par decennier. Think tanks, tankesmedjor, har bildats, som slipper popularitetens dagliga tester och kan tänka friare, och med större avstånd till partikongressers medlemsomröstningar och ibland även tabubelagda frågor.

Det finns en stor samstämmighet, rent av samhörighet, i den breda mittfåran i svensk politik, mellan de faktiska förslagen från allianspartier och socialdemokrater och miljöpartister. Det är ingen brist på idéer, utan en påtaglig idégemenskap. Vad som däremot ofta saknas är en tydlig idéburen motivering för den egna politiken, och de skillnader som ändå finns. Om det bara är makten som intresserar, blir respekten för politiker låg. Popularitet är en dagsslända, integritet en karaktärsfråga.

Inte bara de flesta partier utan organisationer i Sverige minskar i sina medlemsantal. Det kan bero både på allmänna förändringar i samhället – teknologi och livsstil – och vara övergående. Företag måste i längden vara lönsamma, och partier meningsfulla.

Även för fotbollsspelare räcker det inte med att förhålla sig till bollen. Det gäller att veta vad man gör med den, och varför.

Carl-Johan Westholm
Ordförande i Uppfinnarkollegiet, tidigare bland annat VD i Företagarna och Svensk Handel och med i ledningen för SAFs avdelning för samhällskontakt 1976-1983