Stateblind.eu
Carl-Johan Westholm’s personal blog
Time saving text: uncommon comments with common sense
ARCHIVES
mars 2019 (2) februari 2019 (1) december 2018 (1) november 2018 (2) september 2018 (1) juli 2018 (1) maj 2018 (2) april 2018 (1) mars 2018 (1) februari 2018 (2) januari 2018 (1) december 2017 (1) november 2017 (1) oktober 2017 (1) augusti 2017 (1) juli 2017 (1) juni 2017 (2) februari 2017 (2) januari 2017 (1) november 2016 (1) september 2016 (2) augusti 2016 (1) juni 2016 (2) maj 2016 (2) mars 2016 (2) januari 2016 (1) december 2015 (1) november 2015 (3) oktober 2015 (1) september 2015 (1) augusti 2015 (1) juni 2015 (1) maj 2015 (1) april 2015 (2) mars 2015 (1) januari 2015 (2) december 2014 (2) november 2014 (1) oktober 2014 (2) juni 2014 (3) maj 2014 (2) april 2014 (3) mars 2014 (3) februari 2014 (1) januari 2014 (1) december 2013 (3) november 2013 (1) oktober 2013 (1) augusti 2013 (2) maj 2013 (4) april 2013 (1) mars 2013 (2) februari 2013 (1) januari 2013 (2) december 2012 (1) november 2012 (1) oktober 2012 (3) september 2012 (1) juli 2012 (1) maj 2012 (2) april 2012 (1) februari 2012 (2) januari 2012 (5) december 2011 (1) november 2011 (1) oktober 2011 (3) september 2011 (2) augusti 2011 (1) juli 2011 (1) juni 2011 (2) maj 2011 (2) april 2011 (2) mars 2011 (1) februari 2011 (2) januari 2011 (2) december 2010 (2) november 2010 (2) oktober 2010 (2) september 2010 (2) augusti 2010 (1) juli 2010 (1) juni 2010 (1) maj 2010 (1) april 2010 (1) mars 2010 (2) februari 2010 (2) januari 2010 (1) december 2009 (2) november 2009 (1) oktober 2009 (3) september 2009 (2) augusti 2009 (1) juli 2009 (1) juni 2009 (1) maj 2009 (2) april 2009 (3) mars 2009 (2) februari 2009 (1) januari 2009 (1) december 2008 (4) november 2008 (2) oktober 2008 (1) september 2008 (1) augusti 2008 (1) juli 2008 (1) juni 2008 (2) maj 2008 (1) april 2008 (2) mars 2008 (1) februari 2008 (1) januari 2008 (1) december 2007 (1) november 2007 (2) oktober 2007 (1) september 2007 (1) augusti 2007 (1) juli 2007 (2) juni 2007 (2) maj 2007 (2) april 2007 (2) mars 2007 (2) februari 2007 (1) januari 2007 (1) december 2006 (1) november 2006 (2) oktober 2006 (1) september 2006 (2) augusti 2006 (1) juli 2006 (1) juni 2006 (2) maj 2006 (1) april 2006 (1) mars 2006 (1) februari 2006 (2) januari 2006 (1) december 2005 (1) september 2005 (1) juli 2005 (1) april 2005 (1) februari 2005 (1) december 2004 (1) november 2004 (1) oktober 2004 (1) juni 2004 (1) mars 2004 (1) november 2003 (1) augusti 2003 (1) maj 2003 (1) mars 2003 (1) februari 2003 (1) oktober 2002 (1) mars 2002 (1) oktober 1999 (1) november 1998 (1) april 1996 (1) april 1995 (1) januari 1994 (1) mars 1976 (1)
Booklets (PDF)
Article
Bloggtoppen.se
Articles
Sikta på välstånd, så kommer sysselsättningen
Svenska Dagbladet Op-ed söndagen den 16 mars 2014
Sverige ska ha EUs lägsta arbetslöshet 2020 – det är det mål som socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven gärna upprepar. Ett mål som blivit ett vallöfte. Dessvärre kan det bli lätt att infria.

Om arbetslösheten stiger i de EU-länder som idag har lägre arbetslöshet än Sverige, kan målet nås utan att det blir färre arbetslösa i Sverige. Det är naturligtvis inte det Löfven vill, men politiska mål där det egna landet jämförs med andra länder är oregerliga.

Partier och näringslivsorganisationer, inte bara i Sverige utan i många andra länder, återkommer ofta till vikten av att det egna näringslivet har konkurrenskraft. Även det kan leda tanken fel.

Som den legendariske nationalekonomen Erik Dahmén, under lång tid professor vid Handelshögskolan och daglig rådgivare till bröderna Wallenberg under flera decennier på 1900-talet, betonade: konkurrenskraft är enkelt för ett land att upprätthålla. Det är bara att se till att lönerna är så låga och valutan så svag att produktionen i landet efterfrågas både hemma och utomlands. Och det är därför inte heller svårt att få ned arbetslösheten till noll. Alla arbetslösa kan få spadar; hälften gräver sedan diken och den andra halvan fyller igen dem.

Nu är det inte detta som någon menar som vill få ned arbetslösheten. Men det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta. Verkligheten och löftena bör beskrivas korrekt. Det är inte överdriven intellektualism utan underlättar praktisk politik.

Tala inte om konkurrenskraften utan om utvecklingskraften! – manade Erik Dahmén. Den kan inte uppnås med några statistiska knep, men den är en förutsättning för att arbete skapar rikedom.

Tänk bort bara ett fåtal kända uppfinningar, framgångsrika företag och forskningsinsatser – och det funnes ingen Losec, inga datorer med färggrafik, inget Ikea och inget H&M, och inga drycker i pappersförpackning. Svenska Akademien hade aldrig behövt en gång föreslå att det nya ämnet ”plastic” på svenska skulle kallas ”plast”. Världen skulle vara annorlunda, och fattigare.

Över västvärlden går nu en ström av aversion mot ojämlik inkomstfördelning. Men det är få som skulle avstå från internet, bara för att slippa tänka att dess olika innovatörer kan bada i pengar. Dessvärre förväxlas ofta denna förtjänta rikedom med den oförtjänta, den som skapas i gränslandet mellan politik och affärer, där korruption ibland är enda vägen till rikedom. ”Crony capitalism” backas upp av mäktiga intressen i väst, liksom tvillingen statskapitalism i öst.

När ojämlikheten så småningom efter väljarnas vredesutbrott ska beskattas bort, då drabbas alla rika lika. Det hederliga etablerade näringslivet borde därför mer än idag höja rösten mot denna blandekonomins perversion – alltså av rent egenintresse - men främst för att det är rätt.

I läroböcker beskrivs marknadsekonomi som fri konkurrens mellan företag. Och det stämmer. Alternativet till fri konkurrens är fri korruption.

Ändå är detta bara halva bilden. Kapitalismens grund är inte konkurrens, utan avtalsfrihet och äganderätt . Ett avtal kan leda till samarbete, ett uteblivet avtal till konkurrens. Marknadsekonomin är det frivilliga samarbetets ekonomi.

Företag samarbetar genom att köpa och sälja produkter till varandra, konkurrerar om arbetskraft, som sedan samarbetar med sin arbetsgivare. Det enda samarbete mellan företag som inte är bra är det som är ljusskyggt: hemliga karteller som håller uppe priserna mot kunderna alternativt inte betalar en patentinnehavare utan gör gemensamma patentintrång. I det förra fallet är lagstiftarna hårda, om det upptäcks, i det senare fallet handfallna. Här finns en reformpotential för ökad utvecklingskraft.

När företag konkurrerar, kan framgång för ett företag vara tillbakagång för ett annat. Men det är ett vanligt missförstånd att tro att nationer konkurrerar som företag. Om kineserna blir rikare, blir inte svenskarna fattigare. Om Indien sjunker i indiska Oceanen, blir inte Europa rikare. En framgång för Indien kan bli en framgång för Sverige. Färre arbetslösa i Danmark än i Sverige 2020 kan vara bra även för Sverige. Det viktigaste för svenskarna är hur det är norr om Öresund.

Den politiserade planekonomin har också mycket konkurrens. Den sker mellan maktspelarna, den kan vara ohyggligt hård och ful, och är inte fri.

Professor C Northcote Parkinson, en finurlig engelsman som var världskänd under sin livstid men är bortglömd idag, formulerade ett antal lagar som fångade verkligheten i byråkratier och företag. Vid sitt Sverigebesök 1980, då ”full sysselsättning” och AMS var på de flesta politikers läppar, gjorde han följande observation, som han kallade Parkinsons svenska lag:

”Sikta på välstånd och du får sysselsättning. Sikta på sysselsättning, och du får allt annat än välstånd”.

Tänk om partierna och de stora organisationerna på arbetsmarknaden började tala om utvecklingskraft istället för konkurrenskraft. Det vore som ett fönster öppnades för frisk luft. Efter en tid skulle det hända saker.

Carl-Johan Westholm, ordförande i Uppfinnarkollegiet