Carl-Johan Westholms anförande vid Saabs bolagsstämma den 8 april 2014
Den sista punkten på stämman - p 16 - var den skrivelse, som återges i närmaste föregående artikel.
Herr ordförande! Bästa aktieägare!
Min skrivelse är inte ett juridiskt inlägg i en juridisk tvist; sådana inlägg lämpar sig dåligt på en bolagsstämma. Vad jag nu kommer att säga handlar om att bedriva affärer, speciellt en affär.
AIS (Automatic Identification System) är en uppfinning av Håkan Lans. Den har revolutionerat navigeringen och ökat säkerheten på sjön. Den är den största tekniska förbättringen av navigationen sedan kompassen. Håkan Lans erbjöd Saab att vara med i utvecklingsarbetet på 1980-talet, men Saab avböjde; det bedömdes för osäkert. Håkan Lans lånade då kapital och lyckades därigenom finansiera och leda fortsatt forskning och utveckling av såväl transpondrar som basstationer. Resultatet har sedan antagits som världsstandard för flyg och obligatorisk världsstandard för sjöfart.
Saab är den offentliga sektorns största underleverantör. Saab tillverkar inte flygplan för den svenska staten utan att i förväg ha avtalat med staten att staten upphandlar och svarar för utvecklingskostnaderna. Saab upphandlade inte en produkt av Håkan Lans utan undertecknade ett licensavtal, när produkten var patenterad. Inget fel i det. Men det är det avtalet som Saab och GP&C Systems International AB, som äger patentet, tvistar om. I tiotalet år har Saab tolkat avtalet så att Saab inte ska betala sin världsmarknadsandel av de licensintäkter, som var avsedda att täcka de lån för forskning och utveckling som Håkan Lans gick i borgen för. Saab har också vägrat avtalsenlig insyn för GP&Cs revisorer i Saabs licensgrundande försäljning. Det är bakgrunden till min skrivelse till stämman.
Marknadsledande i världen i tiotalet år på att sälja AIS-basstationer har varit just Saab. ”Ett framgångsexempel”, stod det i Saabs årsredovisning för fem år sedan. Men i en inlaga nyligen till Stockholms Tingsrätt skriver Saab i den pågående tvisten med GP&C att samma försäljning gått med förlust under tio år. Uppgifterna förefaller oförenliga. Det ligger i mångas intresse – inte minst aktieägare och investerare – att veta om det var ett framgångsexempel eller en förlust .
Om svenska staten gjort affärer med Saab, som Saab gjort affärer med Håkan Lans, skulle Saab ha gått omkull för över femtio år sedan. J 29 F Tunnan hade blivit det sista flygplanet.
Det pågår en offentlig diskussion om hur vi i Sverige ska öka utvecklingskraften och innovationsförmågan. En del inlägg syns i tidningar, andra görs i utredningar och kommissioner. Men hur stora företag bemöter skapande insatser ger starkare signaler än vackra ord. Hur Saab väljer att avsluta kontakterna med GP&C Systems International AB, där Håkan Lans är VD, har därför en påverkan långt utanför Saabs egen affärskrets. Det handlar om det enskilda näringslivets syn på sig själv, sin egen roll, och sina krav på sig självt. Här har Saab fortfarande ett handlingsutrymme. Det var därför jag sände in min skrivelse med yrkandet att stämman uppdrar åt styrelsen att se över hanteringen av Saabs tvist med GP&C i syfte att få en avtalsenlig lösning istället för en fortsatt långdragen juridisk process.
tisdag 08, april 2014