Stateblind.eu
Carl-Johan Westholm’s personal blog
Time saving text: uncommon comments with common sense
ARCHIVES
mars 2019 (2) februari 2019 (1) december 2018 (1) november 2018 (2) september 2018 (1) juli 2018 (1) maj 2018 (2) april 2018 (1) mars 2018 (1) februari 2018 (2) januari 2018 (1) december 2017 (1) november 2017 (1) oktober 2017 (1) augusti 2017 (1) juli 2017 (1) juni 2017 (2) februari 2017 (2) januari 2017 (1) november 2016 (1) september 2016 (2) augusti 2016 (1) juni 2016 (2) maj 2016 (2) mars 2016 (2) januari 2016 (1) december 2015 (1) november 2015 (3) oktober 2015 (1) september 2015 (1) augusti 2015 (1) juni 2015 (1) maj 2015 (1) april 2015 (2) mars 2015 (1) januari 2015 (2) december 2014 (2) november 2014 (1) oktober 2014 (2) juni 2014 (3) maj 2014 (2) april 2014 (3) mars 2014 (3) februari 2014 (1) januari 2014 (1) december 2013 (3) november 2013 (1) oktober 2013 (1) augusti 2013 (2) maj 2013 (4) april 2013 (1) mars 2013 (2) februari 2013 (1) januari 2013 (2) december 2012 (1) november 2012 (1) oktober 2012 (3) september 2012 (1) juli 2012 (1) maj 2012 (2) april 2012 (1) februari 2012 (2) januari 2012 (5) december 2011 (1) november 2011 (1) oktober 2011 (3) september 2011 (2) augusti 2011 (1) juli 2011 (1) juni 2011 (2) maj 2011 (2) april 2011 (2) mars 2011 (1) februari 2011 (2) januari 2011 (2) december 2010 (2) november 2010 (2) oktober 2010 (2) september 2010 (2) augusti 2010 (1) juli 2010 (1) juni 2010 (1) maj 2010 (1) april 2010 (1) mars 2010 (2) februari 2010 (2) januari 2010 (1) december 2009 (2) november 2009 (1) oktober 2009 (3) september 2009 (2) augusti 2009 (1) juli 2009 (1) juni 2009 (1) maj 2009 (2) april 2009 (3) mars 2009 (2) februari 2009 (1) januari 2009 (1) december 2008 (4) november 2008 (2) oktober 2008 (1) september 2008 (1) augusti 2008 (1) juli 2008 (1) juni 2008 (2) maj 2008 (1) april 2008 (2) mars 2008 (1) februari 2008 (1) januari 2008 (1) december 2007 (1) november 2007 (2) oktober 2007 (1) september 2007 (1) augusti 2007 (1) juli 2007 (2) juni 2007 (2) maj 2007 (2) april 2007 (2) mars 2007 (2) februari 2007 (1) januari 2007 (1) december 2006 (1) november 2006 (2) oktober 2006 (1) september 2006 (2) augusti 2006 (1) juli 2006 (1) juni 2006 (2) maj 2006 (1) april 2006 (1) mars 2006 (1) februari 2006 (2) januari 2006 (1) december 2005 (1) september 2005 (1) juli 2005 (1) april 2005 (1) februari 2005 (1) december 2004 (1) november 2004 (1) oktober 2004 (1) juni 2004 (1) mars 2004 (1) november 2003 (1) augusti 2003 (1) maj 2003 (1) mars 2003 (1) februari 2003 (1) oktober 2002 (1) mars 2002 (1) oktober 1999 (1) november 1998 (1) april 1996 (1) april 1995 (1) januari 1994 (1) mars 1976 (1)
Booklets (PDF)
Article
Bloggtoppen.se
Articles
Frihetsfeminism och tvångsfeminism
Frisinnad Tidskrift nr 2, april 2014
Den som lever i ett land med statsreligion och förespråkar religionsfrihet har en uppförsbacke om den personliga tron är densamma som statens. Det är lätt för andra att ifrågasätta tron. ”Du tror inte riktigt för du vill ha religionsfrihet”.

Samma var situationen för helnykterister i Sverige som röstade nej till ett totalförbud 1922 eller ville avskaffa motboken på 1950-talet. De kunde misstänkas för att inte vara ”riktiga” nykterister.

På liknande sätt är det idag med den som inte vill att staten ska könskvotera de publika bolagsstyrelserna. ”Du är i själva verket inte för jämställdhet”.

I alla dessa tre exempel finns staten med – men vad bör staten göra? Denna grundläggande principfråga ignoreras av många feminister. De ser inte att frågan om statens gränser är lika principiell som jämställdheten. Gudrun Schymans Feministiskt initiativ är till sin karaktär en kollektivistisk rörelse (inte att förväxla med kollektiv, vilket varje organiserad grupp är). Finns ett problem, blir lösningen kollektivistisk, tvångsmässig.

Flera av de ledande företrädarna för feminismen i Sverige idag har en kollektivistisk grundsyn, vilket gör att den som har en icke-kollektivistisk, men är för jämställdhet, känner sig obekväm med frågan ”Är du feminist?”. Svaret har utvecklats till en politisk trosbekännelse: ”Är du för eller emot?” Varför inte skilja mellan vad som kan kallas frihetsfeminism och tvångsfeminism?

Andelen kvinnor i bolagsstyrelserna är lägre än andelen i befolkningen. Varför ska för övrigt ägarna utse styrelser, kan en tvångsfeminist logiskt tänka. Ägarna utgör ju bara en liten andel av befolkningen? Och varför ska inte andra grupper också vara proportionellt representerade – som i 1900-talets korporativistiska politiska system i Italien och Spanien?

De årliga tävlingarna att välja ut de aktier som kommer att stiga mest, Börs-SM, har länge haft ännu lägre andel kvinnor som deltagare än andelen i bolagsstyrelserna. Men vem gör något för att öka denna andel – som kan öka på helt frivillig väg?

De flesta män har nog lärt sig att kalla sig feminist, eller diplomatiskt runda av svaret. De flesta styrelser är väl sammansatta för normallägen; då är det komfortabelt att alla är överens - och alla är överens, eftersom de flesta har liknande erfarenheter. I exceptionella lägen tenderar sådana styrelser också att bli överens – och den avvikande, i tid varnande rösten finns inte där.

Styrelsernas alltför enhetliga sammansättning är nog ett större problem för företagen än för jämställdheten. De allra flesta män och kvinnor - mer än 95 procent troligen - kommer aldrig att sitta i någon bolagsstyrelse.

Personligen är jag för kvoterade bolagsstyrelser. Men jag anser att det är ägarna som ska besluta att kvotera, inte staten, och inte bara med hänsyn till kön utan till många olika erfarenheter och egenskaper. Det är tyvärr typiskt att ”kvotering” automatiskt uppfattas som en statlig regel.

Det råder brist på konstruktiva förslag till bättre beslutskompetens i företagen. Tre observationer, som också kan öka antalet kvinnor på ledande poster:

1. En rådgivare till en företagsledning kan ha större inflytande än en styrelse. Rådgivarna borde lyftas fram mer i media och av head-hunters, som jagar styrelseledamöter.

2. De allra bästa personerna kan vara svåra att rekrytera till en styrelse, eftersom de är mycket upptagna. Svenska företag, stora som små, borde i större utsträckning inrätta ”Advisory Boards”, alltså en eller ett par grupper rådgivare, som samlas t ex två gånger per år – och som får information underhand och kan relatera till företaget när olika frågor dyker upp. Sådana styrelseråd skulle med fördel också kunna ta in fler yngre, äldre och kvinnor än dagens styrelser. Uppdragen skulle inte vara tidsödande, men kunna öka kontaktvägarna. Där skulle även kreativa noviser kunna platsa.

3. Bli chef först, sedan väntar styrelseuppdrag, heter det. Chefer jobbar mycket, och det krockar med familjeansvar, trots RUT-avdrag. Men chefsrollen består av många funktioner, och alla behöver inte en chef utöva. En chef har arbetsuppgifter som är delvis ofrånkomliga, delvis valfria. Att många VD-ar i stora företag har tid att sitta i flera andra bolags styrelser ingår inte nödvändigtvis i att vara chef. Men det kan vara berikande, på flera sätt. VD-rollen kan i de fallen påminna om en arbetande styrelseordförande.

En forskare eller författare kan inte överlåta det egna tänkandet och skrivandet till andra – där är halvtid en halv prestation. Men en chef på halvtid kan prestera lika mycket som en chef på heltid, i de fall själva chefsfunktionen är på halvtid; andra halvan kan vara en expertsyssla. Företag och offentlig sektor borde pröva att spalta upp en chefs funktioner i olika delar. Då skulle andelen kvinnor som chefer lätt öka. Med litet fantasi kan en stor del av chefsfunktionerna utföras på deltid, eller delas. Och jämställdheten skulle öka i arbetsliv och familj, utan statens pekpinnar.

Carl-Johan Westholm
Ordförande i Uppfinnarkollegiet, tidigare VD i Företagarna och Svensk Handel