Politiska slagord underskattas ibland. Men dess effekter kan vara större än partiprogram och hundra propositioner. Framförallt kan de förstärka förslag och fånga stämningar. De kan finnas på plakat och valaffischer, eller i ett tal som en one-liner, som sedan citeras om och om igen i kraft av sitt för tidsandan retoriska grepp – vilket kan blekna med tiden: ”Yes, we can”, sade Obama, 2008.

”Mer Italien i Europa, och mindre Europa i Italien” – så säger Berlusconis parti i det kommande valet till EU-parlamentet. Berlusconis ord har en sak gemensam med det välkända ”Ja till Europa”: likhetstecknet mellan Europa och EU. Men Europa är större än EU liksom Sverige är större än svenska staten. Allt är inte politik. Och nationalism kan vara nationalstatlig eller överstatlig.

Ibland är frånvaro av ett gammalt tema lika upplysande som ett nytt. Folkpartiet t ex använder inte ”närdemokrati” i EU-valet.

”You have never had it so good”, förkunnade den brittiske konservative premiärministern Harold Macmillan 1957. ”Gör goda tider bättre!” utropade Tage Erlander i en senare valrörelse. Bägge budskapen stämmer för flertalet britter och svenskar även idag – men skulle troligen massakreras av media, om de återanvändes. ”De stigande förväntningarnas missnöje”, som den ständige statsministern Erlander också talade om, har troligen fortsatt att växa.

”Stärk oppositionen, välj Folkpartiet” manade ungefär samtidigt den ständige oppositionsledaren Bertil Ohlins affischer. ”Låt dom inte bli för mäktiga”, var hans tanke. ”Dom” var det stora partiet. (”Stärk oppositionen, svälj Folkpartiet”, kommenterade DNs kåsör Red Top).

”Socialdemokratin – framtidsgarantin” var ett tema 1960. Efter kärnkraftsdebatten, då det blev svårt att ”garantera” något riskfritt, undviker svenska politiker garantier. ”Alla ska med” från valet 2010 byts i år ut av socialdemokraterna till ett mjukare ”Ett bättre Sverige. För alla”.

Det påminner om Folkpartiets föregångares, det frisinnade partiets, affisch 1919, med de kanske vackraste orden av alla: ”Rätt åt alla. Orätt åt ingen”.

Mer ihågkommen är Albert Engströms affisch från folkomröstningen 1922 om alkoholförbud: ”Kräftor kräva dessa drycker!”

”Folkets väl går före storfinansens”, LO:s och Socialdemokraternas utrop från 1946, miste under löntagarfondsstriden trettio år senare något av sin märg, då det av fondmotståndarna omformades till ”Folkets väl går före även den fackliga storfinansens”.

”Gärna medalj men först rejäl pension” – i socialdemokratins ATP-val 1958 - blev en klassiker. Den okände gentlemannen på affischen bar budskapet.

Thorbjörn Fälldin blev statsminister 1976 inte bara därför att han var mot kärnkraft, utan inte minst därför att han betonade att Centern var mot ”både statlig och privat maktkoncentration”. Det var länge sedan det hördes, från något håll.

”Sicher, sozial und frei” – säker, social och fri – var Helmuth Kohls vinnande budskap 1980 till tyska folket. Kan nog fungera också som deodorantreklam.

Svenska poeter har ibland uttryckt sig politiskt, men Nobelpristagaren Erik Axel Karlfeldt (1864-1931) är mer bekant för motsatsen. I mars 1917 avslutade han dikten "I marsvind" med att låta sitt alter ego Fridolin utbrista i välkända: "Hvad bry vi oss om tsaren? Se staren, se staren!"

Men i Karlfeldtsamfundets bok ”Karlfeldt i sin tid” (2012) återges ett citat ur ett tal av honom inför Dalaföreningen från 1925, där han tar upp liberalismen. Dessa Karlfeldts ord har blivit märkligt aktuella, när återkomsten inte bara av flyttfåglar väcker minnen:

"Det fanns en gång en uppfattning som kallades liberalism. När den blev politiskt parti och stängde in sig inom programpunkter av tillfällig halt, rann den sönder. Den skulle innebära att samhällets olika klasser vore jämställda och finge var och en sin tillbörliga rätt. Det skulle innebära att alla nationer vore likställda och hade rätt att leva sitt eget liv utan att bli trampade på tårna av grannar som ha tyngre och klumpigare hälar."

Verben har inte längre pluralformer i svenskan; vi svenskar har snart haft allmän och lika rösträtt i hundra år. Men vissa saker är sig lika över tiden och över jorden: kampen mellan makt och frihet, och mellan dess företrädare, maktmänniskorna och frihetsmänniskorna.

Carl-Johan Westholm
Ordförande i Uppfinnarkollegiet, tidigare VD i Företagarna och Svensk Handel