Den franske ekonomen Piketty har av vissa prisats för sin briljans. Andra har pekat på uppseendeväckande oklarheter. Följande punkter är avsedda som en snabborientering i en delvis snårig teknisk fråga. Men det ligger i ämnets natur: ökar den ekonomiska ojämlikheten, som Piketty hävdar?
1. Piketty menar att avkastningen på kapital ökar snabbare än ökningen av löneandelen. Och därmed ökar kapitalandelen. Ojämlikheten tilltar.
2. Men en viss stabil enhet bör jämföras med samma slags stabila enhet. D v s varje ny period börjar med en viss mängd kapital och slutar med en viss mängd kapital, större eller mindre, beroende på om mer kapital har sparats än förbrukats än vad som fanns i början av denna period.
3. På samma sätt: om arbetskraften producerat mer under en period än under föregående, det är en sak. En annan är om löneinkomsterna av denna produktion helt konsumerats, eller om en del sparats. I början mätperioden finns arbetskraft men inget arbete, men det kan finnas kapital sparat.
4. Om en del kapitalavkastning sparas, ökar kapitalets storlek i ekonomin. Om dess andel ökar, beror även på hur mycket av löneinkomsterna som sparas.
5. Kapital kontra arbete är relativt entydiga kategorier. Men kapitalägare och löneinkomsttagare är det inte. En person kan vara bäggedera. Den klassiska vulgärmarxismen däremot utgår ifrån att två klasser står mot varandra: kapitalägarna mot de egendomslösa arbetarna, kapitalisterna mot proletärerna.
6. Piketty förefaller utgå från samma bild: kapitalet mot arbetet är detsamma som kapitalisterna mot arbetarna. Av detta följer att om kapitalet växer snabbare än lönerna, så blir ägandet alltmer dominerande.
7. Men skilj mellan å ena sidan diskussionen om kapitalandel och löneandel i ekonomin, å andra sidan fördelningen, jämlik eller ojämlik, även inom respektive kategori.
8. Ägandet av kapitalet kan vara statligt, kollektivt via försäkringssparande och enskilt hos löntagare – liksom klassiskt privatkapitalistiskt. Avkastningen bestämmer inkomsten av kapitalet för kapitalägaren, oavsett vem som är kapitalägare.
9. Avkastningen av olika delar av kapitalet varierar, beroende av hur det används. Den genomsnittliga avkastningen är hög om kapitalet i genomsnitt används väl. Vad det i praktiken betyder, beror på om betraktaren menar att marknaden (av olika slag) eller politiken (av olika slag) bör ges rätt att definiera avkastningskriterierna. I klartext: Om jämlikt fördelad fattigdom fördrages framför kapitalistiskt uppkommen rikedom, då kan den uppmätta tillväxten komma att bli lägre; men det är då ett bättre avkastningskriterium, eftersom samhället totalt blir bättre, enligt denna definition, som främst värdesätter lika fördelning av produktionsresultatet.
10. En svårighet är att mäta de ingående produkternas värde i ett sådant produktionsresultat, eftersom marknadens utbud och efterfrågan inte tillåts bestämma priserna, då politiken ska styra avkastningskriterierna. Detta är den klassiska liberala invändningen av von Mises, Hayek m fl.
11. Men oavsett hur mätningen sker, är sparandet av inkomst av kapital respektive sparandet av inkomst av arbete en ofta avgörande storhet i om kapitalet växer eller arbetsandelen växer.
12. Kapitalet kan växa under en period även om dess avkastning är lika med noll. Det inträffar om en del av arbetsinkomsterna inte konsumeras utan sparas, alltså blir kapital.
13. På motsatt sätt: om staten skulle äga allt kapital vid ingången av en period, och använda allt för att t ex sända politiker fram och tillbaka till månen, då skulle kapitalet ta slut vid periodens slut – om inte en del av befolkningens löner sparas eller används för dessa månäventyr.
14. På samma sätt: om Bill Gates skulle under ett år använda alla sin tillgångar och inkomster av kapital till att göra månresor för sig och andra, då skulle han vid årets slut vara utfattig. I statistiken skulle det då visa sig att inkomst- och förmögenhetsfördelningen blivit jämnare på jorden – beroende på en ojämn konsumtionsfördelning under året.
15. Inte sällan ses en krympande befolkning medföra krympande BNP. Stämmer. Men det innebär inte detsamma som att BNP per person krymper. När digerdöden tog var tredje europé, blev det plötslig gott om utrymme. Under flera decennier stannade husbyggandet, tiden kunde användas till annat. I själva verket blev nationalförmögenheten för varje överlevande hastigt höjd. Däremot medförde det ingen omedelbar produktionstillväxt per capita.
16. Kapitalets användning, sparandet, är som nämnts viktigt – och är en del i fördelningen mellan kapital och arbete, som ingen seriös analys kan bortse ifrån.
17. Detsamma gäller i minst lika hög grad kapitalets uppkomst, dvs hur värdefullt det arbete är som utförs och vilket sparande det kan medföra, eller kräva. Om värdefullt arbete stimuleras eller motverkas av skatter, lagar och attityder, är grundläggande. Här berörs främst en fungerande arbetsdelning och förutsättningar för tekniska och kommersiella innovationer.
18. Den största ekonomiska ojämlikheten finner vi i samhällen där statistiken inte kan uppmäta någon privat förmögenhetskoncentration, eftersom någon sådan inte tillåts. Fidel Castro har varit Cubas rikaste person sedan början av 1960-talet, med närmast obegränsad politisk och ekonomisk makt. Han och hans jämlikar skulle inte behöva betala någon av de kapitalskatter som Piketty föreslår. Och deras positioner skulle inte hotas.

Carl-Johan Westholm, fil dr i statskunskap, ordförande i Uppfinnarkollegiet, VD i Näringslivets Ekonomifakta 1984-1991.