Stateblind.eu
Carl-Johan Westholm’s personal blog
Time saving text: uncommon comments with common sense
ARCHIVES
mars 2019 (2) februari 2019 (1) december 2018 (1) november 2018 (2) september 2018 (1) juli 2018 (1) maj 2018 (2) april 2018 (1) mars 2018 (1) februari 2018 (2) januari 2018 (1) december 2017 (1) november 2017 (1) oktober 2017 (1) augusti 2017 (1) juli 2017 (1) juni 2017 (2) februari 2017 (2) januari 2017 (1) november 2016 (1) september 2016 (2) augusti 2016 (1) juni 2016 (2) maj 2016 (2) mars 2016 (2) januari 2016 (1) december 2015 (1) november 2015 (3) oktober 2015 (1) september 2015 (1) augusti 2015 (1) juni 2015 (1) maj 2015 (1) april 2015 (2) mars 2015 (1) januari 2015 (2) december 2014 (2) november 2014 (1) oktober 2014 (2) juni 2014 (3) maj 2014 (2) april 2014 (3) mars 2014 (3) februari 2014 (1) januari 2014 (1) december 2013 (3) november 2013 (1) oktober 2013 (1) augusti 2013 (2) maj 2013 (4) april 2013 (1) mars 2013 (2) februari 2013 (1) januari 2013 (2) december 2012 (1) november 2012 (1) oktober 2012 (3) september 2012 (1) juli 2012 (1) maj 2012 (2) april 2012 (1) februari 2012 (2) januari 2012 (5) december 2011 (1) november 2011 (1) oktober 2011 (3) september 2011 (2) augusti 2011 (1) juli 2011 (1) juni 2011 (2) maj 2011 (2) april 2011 (2) mars 2011 (1) februari 2011 (2) januari 2011 (2) december 2010 (2) november 2010 (2) oktober 2010 (2) september 2010 (2) augusti 2010 (1) juli 2010 (1) juni 2010 (1) maj 2010 (1) april 2010 (1) mars 2010 (2) februari 2010 (2) januari 2010 (1) december 2009 (2) november 2009 (1) oktober 2009 (3) september 2009 (2) augusti 2009 (1) juli 2009 (1) juni 2009 (1) maj 2009 (2) april 2009 (3) mars 2009 (2) februari 2009 (1) januari 2009 (1) december 2008 (4) november 2008 (2) oktober 2008 (1) september 2008 (1) augusti 2008 (1) juli 2008 (1) juni 2008 (2) maj 2008 (1) april 2008 (2) mars 2008 (1) februari 2008 (1) januari 2008 (1) december 2007 (1) november 2007 (2) oktober 2007 (1) september 2007 (1) augusti 2007 (1) juli 2007 (2) juni 2007 (2) maj 2007 (2) april 2007 (2) mars 2007 (2) februari 2007 (1) januari 2007 (1) december 2006 (1) november 2006 (2) oktober 2006 (1) september 2006 (2) augusti 2006 (1) juli 2006 (1) juni 2006 (2) maj 2006 (1) april 2006 (1) mars 2006 (1) februari 2006 (2) januari 2006 (1) december 2005 (1) september 2005 (1) juli 2005 (1) april 2005 (1) februari 2005 (1) december 2004 (1) november 2004 (1) oktober 2004 (1) juni 2004 (1) mars 2004 (1) november 2003 (1) augusti 2003 (1) maj 2003 (1) mars 2003 (1) februari 2003 (1) oktober 2002 (1) mars 2002 (1) oktober 1999 (1) november 1998 (1) april 1996 (1) april 1995 (1) januari 1994 (1) mars 1976 (1)
Booklets (PDF)
Article
Bloggtoppen.se
Articles
Patent - när Kamprad inte lyckades
www.svensktidskrift.se - Den 10 oktober 2014
Skyddet för patenträtten måste uppdateras om inte lagstiftningen även i fortsättningen ska vara en tandlös tiger. Då kommer teknologiska uppfinningar bara att kunna finansieras om de sker inom staten och storföretag, skriver Carl-Johan Westholm och Dan Brändström.

Det är inte alltid som högre anslag och ökade bidrag eller lägre skatter och fler avdrag löser ett grundläggande problem för ett företag. Dels kan naturligtvis affärsidén vara dålig, eller genomförandet. Men dels kan själva de kommersiella förutsättningarna vara sådana, att även den potentiellt mest epokgörande och världsomspännande tekniken kan stupa.

IKEA är ett av världens mest framgångsrika företag. Men tänk om det inte hade varit möjligt för Ingvar Kamprad att börja i liten skala och kunna läsa av resultaten varje vecka, månad och år? Att han istället hade varit tvungen att starta tio stora varuhus och vänta i tio år på första försäljningsintäkterna? Han hade då varit tvungen att låna upp pengar, och förlita sig på att varuhuscheferna om tio år börjar leverera resultaten. Att övertyga investerare om att sälja möbler i bitar, nedpackade, som sedan ska skruvas ihop av kunden? Nej, det hade inte varit en enkel uppgift.

Så förhåller det sig för en viss typ av innovationer, nämligen teknologi som tar lång tid att utveckla och utvärdera, och som under tiden drar resurser.

Som om inte det var nog, händer inte sällan följande. När teknologin är klar, patent beviljat och betalat – då visar det sig att flera av de som använder patentet inte vill betala licenser, d v s utvecklingskostnaderna. Det är som om Ikeas varuhuschefer, när försäljningen börjar efter tio år, skulle neka Ingvar Kamprad hans del. Dessutom: ju större försäljning, desto lönsammare för varuhuscheferna att inte betala.

Om flera chefer bestämmer sig för att göra samma sak - inköpskarteller bestraffas inte av Sverige eller EU, till skillnad från försäljningskarteller - då kan de hänvisa till varandra, och att den och den varuhuschefen minsann inte betalat, så varför ska då mitt varuhus göra det? Då bleve ju mitt varuhus diskriminerat!

Kamprad kan ringa polis, men blir då hänvisad till närmaste advokatkontor, som kan hjälpa till att stämma varuhuscheferna. Dessa kontaktar i sin tur jurister – och en tvist börjar, med en säker vinnare, juristerna, och många ganska säkra, varuhuscheferna – och en trolig förlorare, den skuldsatta företagaren, som ännu inte fått några inkomster efter tio år. Tvisten kan med juridiska finter dra ut på tiden och kosta så mycket att uppfinnaren tvingas ge upp (varuhuscheferna kan t ex skryta med att försäljningen är ett framgångsexempel och samtidigt låta sina advokater säga att den går med förlust, och hävda att de inte alls säljer förpackade möbler, eller att licensen bara gäller förpackade skruvmejslar).

Ett alternativ för Kamprad i början hade varit att sälja sin idé till ett större företag, med flera varuhus. Han hade kanske fått en grundsumma som betalning, och en storslagen tilläggsköpeskilling, alltså en del i framtida intäkter eller vinster. Perfekt, kan det tyckas. Men denna variant kan i verkligheten kompletteras med att köparen lägger ned projektet, kanske efter att ha fått en summa av en konkurrent. Kamprad blir utan både idé och framtida intäkter.

Men då skulle väl Kamprad ha kunnat köpa tillbaka affärsidén, om det hade stått så i avtalet? Ja, kanske efter att en ny tvist startats, som då drar ut på tiden för att konkurrenterna ska få ett försprång.

Patent kan vara bra – som de fungerar idag – för idéer som inte kräver alltför lång utvecklingstid eller alltför mycket pengar, och som i gengäld ger ganska små intäkter, vilket gör dem olönsamma att göra intrång på för tillverkare; det blir billigare för dem att betala.

En vän av marknadsekonomi kan då fråga sig, varför inte marknaden själv löser detta problem? Det är som att tro att fastighetsmarknaden skulle fungera utan ett lantmäteri. Det är helt enkelt avsaknaden av en lagbunden frihet under ansvar som gör det möjligt för varuhuscheferna, intrångsmakarna, att fira framgång. Om staten, som inte kan vara alla goda gåvors givare, men måste vara egendomsägarnas främsta skydd, inte skyddar den intellektuella äganderätten på samma sätt som varorna i ett skyltfönster, då kommer även i fortsättningen patentlagstiftningen att vara en tandlös tiger, som undviker stora byten.

Den svenska staten, och andra stater, liksom EU, måste uppdatera sitt skydd för patenträtten, och åtala för intrång eller på annat sätt stärka skyddet för den svaga parten. Staten måste ställa sig på patentägarnas sida, liksom den står på de bestulnas sida i andra sammanhang. Annars kommer teknologiska uppfinningar att kunna finansieras bara om de är inomstatliga eller storföretagsinterna, där resurser finns att också bemästra juridiken.

Att kunna göra banbrytande insatser utan att vara anställd av stat eller stora företag är en viktig del i ett gott innovationsklimat. Banbrytarna är sällan ensamvargar, utan samverkar med finansiärer, medarbetare och kollegor. Men statens medverkan som upprätthållare av lag och ordning är vad som fattas.

Carl-Johan Westholm och Dan Brändström, ordf och vice ordf i Uppfinnarkollegiet