Stateblind.eu
Carl-Johan Westholm’s personal blog
Time saving text: uncommon comments with common sense
ARCHIVES
juni 2019 (1) maj 2019 (1) mars 2019 (2) februari 2019 (1) december 2018 (1) november 2018 (2) september 2018 (1) juli 2018 (1) maj 2018 (2) april 2018 (1) mars 2018 (1) februari 2018 (2) januari 2018 (1) december 2017 (1) november 2017 (1) oktober 2017 (1) augusti 2017 (1) juli 2017 (1) juni 2017 (2) februari 2017 (2) januari 2017 (1) november 2016 (1) september 2016 (2) augusti 2016 (1) juni 2016 (2) maj 2016 (2) mars 2016 (2) januari 2016 (1) december 2015 (1) november 2015 (3) oktober 2015 (1) september 2015 (1) augusti 2015 (1) juni 2015 (1) maj 2015 (1) april 2015 (2) mars 2015 (1) januari 2015 (2) december 2014 (2) november 2014 (1) oktober 2014 (2) juni 2014 (3) maj 2014 (2) april 2014 (3) mars 2014 (3) februari 2014 (1) januari 2014 (1) december 2013 (3) november 2013 (1) oktober 2013 (1) augusti 2013 (2) maj 2013 (4) april 2013 (1) mars 2013 (2) februari 2013 (1) januari 2013 (2) december 2012 (1) november 2012 (1) oktober 2012 (3) september 2012 (1) juli 2012 (1) maj 2012 (2) april 2012 (1) februari 2012 (2) januari 2012 (5) december 2011 (1) november 2011 (1) oktober 2011 (3) september 2011 (2) augusti 2011 (1) juli 2011 (1) juni 2011 (2) maj 2011 (2) april 2011 (2) mars 2011 (1) februari 2011 (2) januari 2011 (2) december 2010 (2) november 2010 (2) oktober 2010 (2) september 2010 (2) augusti 2010 (1) juli 2010 (1) juni 2010 (1) maj 2010 (1) april 2010 (1) mars 2010 (2) februari 2010 (2) januari 2010 (1) december 2009 (2) november 2009 (1) oktober 2009 (3) september 2009 (2) augusti 2009 (1) juli 2009 (1) juni 2009 (1) maj 2009 (2) april 2009 (3) mars 2009 (2) februari 2009 (1) januari 2009 (1) december 2008 (4) november 2008 (2) oktober 2008 (1) september 2008 (1) augusti 2008 (1) juli 2008 (1) juni 2008 (2) maj 2008 (1) april 2008 (2) mars 2008 (1) februari 2008 (1) januari 2008 (1) december 2007 (1) november 2007 (2) oktober 2007 (1) september 2007 (1) augusti 2007 (1) juli 2007 (2) juni 2007 (2) maj 2007 (2) april 2007 (2) mars 2007 (2) februari 2007 (1) januari 2007 (1) december 2006 (1) november 2006 (2) oktober 2006 (1) september 2006 (2) augusti 2006 (1) juli 2006 (1) juni 2006 (2) maj 2006 (1) april 2006 (1) mars 2006 (1) februari 2006 (2) januari 2006 (1) december 2005 (1) september 2005 (1) juli 2005 (1) april 2005 (1) februari 2005 (1) december 2004 (1) november 2004 (1) oktober 2004 (1) juni 2004 (1) mars 2004 (1) november 2003 (1) augusti 2003 (1) maj 2003 (1) mars 2003 (1) februari 2003 (1) oktober 2002 (1) mars 2002 (1) oktober 1999 (1) november 1998 (1) april 1996 (1) april 1995 (1) januari 1994 (1) mars 1976 (1)
Booklets (PDF)
Article
Bloggtoppen.se
Articles
Överskottsmålet ger minskad utvecklingskraft
Svenska Dagbladets ledarsida, Op-ed torsdagen den 23 oktober 2014
Den nya regeringen är enig med den tidigare om att uppnå det så kallade överskottsmålet. Men det finns en aspekt som sällan uppmärksammas. Överskottsmålet för statsbudgeten infördes 2000, efter att statsfinanserna sanerats. Märkligt nog gjordes ingen skillnad mellan utgifter för konsumtion och investeringar.

På Gunnar Strängs finansministertid 1955-76 var statsbudgeten uppdelad i en driftsida och en kapitalsida: konsumtion respektive investeringar. Men Sträng betonade totalsaldot, som helst skulle visa överskott. Fp-ledaren Bertil Ohlin opponerade. Strängs totalbalansering gjorde att statens tillgångar ökade, oavsett om investeringarna var lönsamma. Ohlin ansåg att investeringar borde lånefinansieras. Avkastningen skulle sedan betala räntor och amorteringar. Under regeringarna Fälldin 1976-82, med de ekonomiansvariga ministrarna Gösta Bohman och Ingemar Mundebo, försvann denna uppdelning.

Att dela upp statens utgifter i konsumtion och investeringar kan vara svårt i enskilda fall. Där skiljer sig inte statliga investeringar från privata; utgifter måste betalas, förr eller senare. Men att inte försöka göra skillnad är ett underbetyg åt den egna förmågan. Effekterna blir lätt besynnerliga. Om exempelvis järnvägar ägs av ett privat företag påverkas inte statsbudgeten, även om staten skulle borga för lånen till investeringarna. Men om staten själv äger järnvägar, då ökar varje krona till underhåll och nya spår budgetunderskottet. Överskottsmålet leder till ett underskott i angelägna investeringar i infrastruktur.

Den liberale finansministern J A Gripenstedt fick 1860 riksdagen att besluta att staten skulle låna för att kunna bygga stambanor för tåg. Lånen togs i utlandet. Under flera år var utgifterna för dessa mer än hälften av statsbudgeten. Det hade inte gått med dagens överskottsmål och EU:s regler för euron. Då var Sverige ett av Europas fattigaste länder, med hungersnöd 1868. Utan de stora statsfinansiella underskotten hade konungariket varit mindre skuldsatt, men utan järnvägar att inviga för Karl XV och Oscar II.

Den som är satt i skuld är inte fri, var finansminister Perssons bevingade ord hundratalet år senare. Gripenstedt skulle ha kunnat tillägga, att den som är utan pengar och som sätter sig i skuld för att kunna med arbete förverkliga en lönsam sak, den tar sig ur fattigdomen. Den som har skulder och inte kan betala räntorna blir däremot allt fattigare.

"Ordning och reda" är finanspolitiska honnörsord. Men ordning och reda på sned grund missar det övergripande målet: ekonomi med utvecklingskraft. Om staten anser sig behöva bygga upp stora reserver för framtida kriser i privata banker, är det ett systemfel, ifall dessa finansiella kriskuddar tillåts förhindra angelägna investeringar. Varför hålla fast vid – eller låtsas hålla fast vid - budgetregler som försvårar framtidssatsningar?

Carl-Johan Westholm, Ordförande i Uppfinnarkollegiet