Stateblind.eu
Carl-Johan Westholm’s personal blog
Time saving text: uncommon comments with common sense
ARCHIVES
juni 2019 (1) maj 2019 (1) mars 2019 (2) februari 2019 (1) december 2018 (1) november 2018 (2) september 2018 (1) juli 2018 (1) maj 2018 (2) april 2018 (1) mars 2018 (1) februari 2018 (2) januari 2018 (1) december 2017 (1) november 2017 (1) oktober 2017 (1) augusti 2017 (1) juli 2017 (1) juni 2017 (2) februari 2017 (2) januari 2017 (1) november 2016 (1) september 2016 (2) augusti 2016 (1) juni 2016 (2) maj 2016 (2) mars 2016 (2) januari 2016 (1) december 2015 (1) november 2015 (3) oktober 2015 (1) september 2015 (1) augusti 2015 (1) juni 2015 (1) maj 2015 (1) april 2015 (2) mars 2015 (1) januari 2015 (2) december 2014 (2) november 2014 (1) oktober 2014 (2) juni 2014 (3) maj 2014 (2) april 2014 (3) mars 2014 (3) februari 2014 (1) januari 2014 (1) december 2013 (3) november 2013 (1) oktober 2013 (1) augusti 2013 (2) maj 2013 (4) april 2013 (1) mars 2013 (2) februari 2013 (1) januari 2013 (2) december 2012 (1) november 2012 (1) oktober 2012 (3) september 2012 (1) juli 2012 (1) maj 2012 (2) april 2012 (1) februari 2012 (2) januari 2012 (5) december 2011 (1) november 2011 (1) oktober 2011 (3) september 2011 (2) augusti 2011 (1) juli 2011 (1) juni 2011 (2) maj 2011 (2) april 2011 (2) mars 2011 (1) februari 2011 (2) januari 2011 (2) december 2010 (2) november 2010 (2) oktober 2010 (2) september 2010 (2) augusti 2010 (1) juli 2010 (1) juni 2010 (1) maj 2010 (1) april 2010 (1) mars 2010 (2) februari 2010 (2) januari 2010 (1) december 2009 (2) november 2009 (1) oktober 2009 (3) september 2009 (2) augusti 2009 (1) juli 2009 (1) juni 2009 (1) maj 2009 (2) april 2009 (3) mars 2009 (2) februari 2009 (1) januari 2009 (1) december 2008 (4) november 2008 (2) oktober 2008 (1) september 2008 (1) augusti 2008 (1) juli 2008 (1) juni 2008 (2) maj 2008 (1) april 2008 (2) mars 2008 (1) februari 2008 (1) januari 2008 (1) december 2007 (1) november 2007 (2) oktober 2007 (1) september 2007 (1) augusti 2007 (1) juli 2007 (2) juni 2007 (2) maj 2007 (2) april 2007 (2) mars 2007 (2) februari 2007 (1) januari 2007 (1) december 2006 (1) november 2006 (2) oktober 2006 (1) september 2006 (2) augusti 2006 (1) juli 2006 (1) juni 2006 (2) maj 2006 (1) april 2006 (1) mars 2006 (1) februari 2006 (2) januari 2006 (1) december 2005 (1) september 2005 (1) juli 2005 (1) april 2005 (1) februari 2005 (1) december 2004 (1) november 2004 (1) oktober 2004 (1) juni 2004 (1) mars 2004 (1) november 2003 (1) augusti 2003 (1) maj 2003 (1) mars 2003 (1) februari 2003 (1) oktober 2002 (1) mars 2002 (1) oktober 1999 (1) november 1998 (1) april 1996 (1) april 1995 (1) januari 1994 (1) mars 1976 (1)
Booklets (PDF)
Article
Bloggtoppen.se
Articles
"Som om en bank själv tvingas åtala rånaren"
DEBATT. Nyteknik.se 11 december 2014
Det svaga skyddet för svenska uppfinnares äganderätt är näringspolitikens felande länk. Staten ska hjälpa till att skydda svenska innovationer och patentintrång borde behandlas som brottmål inte som civilmål, skriver Uppfinnarkollegiets Carl-Johan Westholm och Dan Brändström:

H&M är nu störst på Stockholmsbörsen och uppe i 500 miljarder kronor i marknadsvärde. Ett annat framgångsrikt företag är Mojang, ett fem år ungt företag vars grundare konstruerat spelet Minecraft. Under hösten köpte Microsoft det svenska företaget för drygt 17 miljarder kronor.

Framgångar för H&M och Mojangs grundare har ökat ojämlikheten. Utan dessa skulle vi i Sverige och världen haft en jämnare inkomst- och förmögenhetsfördelning. Men priset hade varit färre eller lägre betalda jobb, dyrare kläder, och en tristare vardag.

Av Mojangs 17 miljarder kronor kan fem miljarder gå direkt till statskassan som kapitalvinstskatt; det är 500 kronor per svensk, baby som hundraåring. Några få personers skapande belönar många.

Men allt kommersiellt och teknologiskt nytänkande ger inte upphov till nya förmögenheter och nya klyftor. Mycket, kanske det mesta, rinner ut i sanden och uppmärksammas inte politiskt.

Kostsamma högteknologiska satsningar tar decennier att utveckla. De sker i dag antingen i statens regi eller i storföretag – de enda som har egna resurser att hålla igång och invänta resultaten.

Till skillnad mot Ikea och H&M, som kunde starta butik efter butik, och i varje butik kunde se månadsvis om affärsidén höll, kan ett högteknologiskt projekt inte sälja något de första åren, eller decenniet. Det måste finansieras med lånat kapital, eller redan ha byggt upp ett ansenligt eget.

Jämför även med internetspelet Minecraft. Om det inte hade kunnat sälja från början, hade det inte haft råd att vänta fem år på inkomster från de 50 miljoner betalande kunder som då tillkommit.

Det är därför vi inte kan läsa rubriker i dagstidningarna som : ”Det svenska teknologiundret: uppfinnare säljer stort globalt”. Alla uppfinnare är inte geniala, men även geniet behöver leva under de tio år eller mer det tar innan produkten är färdig.

Visst kan det vara besvärligt att få investerare att ställa upp, att få låna pengar för projekt där många människor och företag ska involveras under en lång osäker tid. Och visst vore det roligt för uppfinnaren om skatten på vinst, lön och utdelning vore lägre. Men vad spelar det för roll, när äganderätten till det egna arbetsresultatet lätt kan ifrågasättas av andra? Och om det inte blir något att beskatta?

Det till synes paradoxala är att detta inte är en konflikt mellan socialism och kapitalism, utan en intern konflikt inom kapitalismen, mellan stora företag och deras dominerade ägare å ena sidan, och uppfinnaren/uppkomlingen å den andra.

Uppkomlingen, den nytänkande nyföretagaren, kan söka och få patent på sin idé. Men skulle den visa sig hålla, och särskilt om den skulle visa sig sällsynt värdefull – då blir det inte sällan fart på det stora företagets juridiska expertis. Här gäller det att visa att uppkomlingen inte alls ska ha så mycket betalt. Kanske inget alls. Patentet ska ogiltigförklaras, och det stora företagets gratis användning av det är ingen stöld, förlåt: intrång. Eller ett licensavtal ska vantolkas; t ex det som kallas framgångsexempel för aktieägarna blir en förlustaffär när patentinnehavaren vill ha betalt.

I USA tjänar amerikanska jurister dubbelt så mycket på patent som amerikanska uppfinnare. Proportionen i Sverige och Europa är okänd, men mönstret känns igen. Regeringarna är ofta naiva: när den brittiska för ett par år sedan frågade om patentlagarna fungerade bra, blev svaret ja. De som tillfrågades var de stora företagen…

Få frågor skulle kunna vara så lämpliga för en samlande, blocköverskridande lösning som att staten bättre hjälper patentägarna att försvara sina patent mot intrång, mot svenska och icke-svenska tillverkare.

Det finns olika sätt, som kan kombineras, t ex att staten låter immaterialrättsåklagare ta upp patentbrott som brottmål; i dag är de civilmål (som om en bank skulle tvingas åtala en bankrånare istället för att ringa polisen). Eller att staten ställer sig bakom ett eget bolag, som kan gå in och stödja svenska uppfinnare mot patentintrång av utländska företag.

Det skulle bli självfinansierat genom dess inkomster och genom att statens skatter skulle öka med den ökade exporten. Svenska staten som medpart gör utländsk motpart medgörlig.

Det svaga skyddet för uppfinnares äganderätt är näringspolitikens felande länk. Det bästa med denna är att det lätt att göra något åt den. Ett litet steg för regering och riksdag, ett stort steg för utvecklingskraften i Sverige.

Carl-Johan Westholm Ordförande i Uppfinnarkollegiet

Dan Brändström vice ordförande i Uppfinnarkollegiet