Stateblind.eu
Carl-Johan Westholm’s personal blog
Time saving text: uncommon comments with common sense
ARCHIVES
juni 2019 (1) maj 2019 (1) mars 2019 (2) februari 2019 (1) december 2018 (1) november 2018 (2) september 2018 (1) juli 2018 (1) maj 2018 (2) april 2018 (1) mars 2018 (1) februari 2018 (2) januari 2018 (1) december 2017 (1) november 2017 (1) oktober 2017 (1) augusti 2017 (1) juli 2017 (1) juni 2017 (2) februari 2017 (2) januari 2017 (1) november 2016 (1) september 2016 (2) augusti 2016 (1) juni 2016 (2) maj 2016 (2) mars 2016 (2) januari 2016 (1) december 2015 (1) november 2015 (3) oktober 2015 (1) september 2015 (1) augusti 2015 (1) juni 2015 (1) maj 2015 (1) april 2015 (2) mars 2015 (1) januari 2015 (2) december 2014 (2) november 2014 (1) oktober 2014 (2) juni 2014 (3) maj 2014 (2) april 2014 (3) mars 2014 (3) februari 2014 (1) januari 2014 (1) december 2013 (3) november 2013 (1) oktober 2013 (1) augusti 2013 (2) maj 2013 (4) april 2013 (1) mars 2013 (2) februari 2013 (1) januari 2013 (2) december 2012 (1) november 2012 (1) oktober 2012 (3) september 2012 (1) juli 2012 (1) maj 2012 (2) april 2012 (1) februari 2012 (2) januari 2012 (5) december 2011 (1) november 2011 (1) oktober 2011 (3) september 2011 (2) augusti 2011 (1) juli 2011 (1) juni 2011 (2) maj 2011 (2) april 2011 (2) mars 2011 (1) februari 2011 (2) januari 2011 (2) december 2010 (2) november 2010 (2) oktober 2010 (2) september 2010 (2) augusti 2010 (1) juli 2010 (1) juni 2010 (1) maj 2010 (1) april 2010 (1) mars 2010 (2) februari 2010 (2) januari 2010 (1) december 2009 (2) november 2009 (1) oktober 2009 (3) september 2009 (2) augusti 2009 (1) juli 2009 (1) juni 2009 (1) maj 2009 (2) april 2009 (3) mars 2009 (2) februari 2009 (1) januari 2009 (1) december 2008 (4) november 2008 (2) oktober 2008 (1) september 2008 (1) augusti 2008 (1) juli 2008 (1) juni 2008 (2) maj 2008 (1) april 2008 (2) mars 2008 (1) februari 2008 (1) januari 2008 (1) december 2007 (1) november 2007 (2) oktober 2007 (1) september 2007 (1) augusti 2007 (1) juli 2007 (2) juni 2007 (2) maj 2007 (2) april 2007 (2) mars 2007 (2) februari 2007 (1) januari 2007 (1) december 2006 (1) november 2006 (2) oktober 2006 (1) september 2006 (2) augusti 2006 (1) juli 2006 (1) juni 2006 (2) maj 2006 (1) april 2006 (1) mars 2006 (1) februari 2006 (2) januari 2006 (1) december 2005 (1) september 2005 (1) juli 2005 (1) april 2005 (1) februari 2005 (1) december 2004 (1) november 2004 (1) oktober 2004 (1) juni 2004 (1) mars 2004 (1) november 2003 (1) augusti 2003 (1) maj 2003 (1) mars 2003 (1) februari 2003 (1) oktober 2002 (1) mars 2002 (1) oktober 1999 (1) november 1998 (1) april 1996 (1) april 1995 (1) januari 1994 (1) mars 1976 (1)
Booklets (PDF)
Article
Bloggtoppen.se
Articles
Skapande samhälle eller bevakande?
Svenska Dagbladets ledarsida, Op-ed torsdagen den 8 januari 2015
”Tror du att en person kan få det bättre utan att någon annan får det sämre?” Denna fråga fick ett representativt urval svenskar i flera Sifo-undersökningar på 1980-talet. Nej, svarade varannan; en person kan få det bättre bara om det sker på någon annans bekostnad – det trodde hälften. Många har nog denna verklighetsbild fortfarande. ”Förlorar du?” och ”Är du vinnare?” är vanliga löpsedelsrubriker om en ny statsbudget.

Uppfattningen om verkligheten som ett nollsummespel är förödande för en individs självkänsla, vare sig den befinner sig på vad som anses vara samhällets topp eller botten. Den förra får dåligt samvete, den senare blir missunnsam och försöker försämra för andra mer lyckligt lottade. Just ”lyckligt lottade” är liksom uppfattningen om ”nollsummespelet” inte nödvändigtvis felaktiga föreställningar, men just därför extra förrädiska, som alla halvsanningar.

För att lyckas i livet hjälper tur, men det är ingen förutsättning. Däremot kan otur hindra den mest talangfulla. En tegelsten i huvudet – och Albert Einstein och Bill Gates hade varit okända. En halvsanning kan te sig knepig att bestrida, eftersom den ibland visar sig sann. Det går förvisso att få det bättre på andras bekostnad. Två helt skilda exempel är tjuvens egenhändiga sysslor och statens av folkmajoriteten legitimerade omfördelningar av skatter och bidrag mellan olika grupper; det senare ibland i stor, välmotiverad enighet.

Men inte bara en individs självkänsla påverkas av om den ser verkliga förbättringar möjliga bara på andras bekostnad. Det gäller även tillståndet i ett land, ”the mood of the nation”, som det ofta talas om i USA. Är stämningen optimistisk eller pessimistisk? Det är ganska lätt även för en tillfällig besökare att märka stämningen, och omslaget från förra besöket. Blir du artigt bemött? Ger friska plats på bussen för trötta? Uppskattas energi och framåtanda hos individer, eller är det viktigare med kvotering av grupper, så att ingen får det sämre eller bättre än någon annan? Blandar många ihop ”att ta för sig” med att ”företa sig”?

Ledande politiker och andra opinionsbildare är förebilder, medvetet eller ofrivilligt. De kan utnyttja en dålig stämning, eller medverka till en bättre. Just nu uppfattas de dominerande politiska blocken, socialdemokratin och allianspartierna, sakna en tydlig bild av vart Sverige är, och borde vara på väg.

Sverige behöver nu ändra fokus, från bevakande till skapande. En hög ekonomisk tillväxt som övergripande mål, mätbar som växande BNP eller EU:s högsta sysselsättning, kan tyckas ligga nära till hands. Men de är uttryck för ”statistikens” etymologiska släktskap med ”det statiska”, och ”stat”, än som vision av en allmän färdriktning. Enskildas frihet kan inte mätas i ekonomiska tabeller – men frihet att verka ger ändå mer effekt i ekonomin än aldrig så storslagna politiska siffermål.

Ansvariga i partier och organisationer behöver envetet lyfta fram det enskilda initiativets och det frivilliga samarbetets betydelse för allas framgång. Det skapande i ett samhälle gagnar alla, det bevakande gnager på grannen och ger ofta ett minusresultat. Grundläggande är att se skapandet - marknadsekonomin och den lagbundna friheten - som något som ger de största vinsterna - inte för de redan rika utan för de ännu fattiga.


Carl-Johan Westholm, ordförande i Uppfinnarkollegiet