Den som blir fotbollsproffs riskerar inte hus och hem. Miljonerna utbetalas, även efter förlustmatcher.

Annat är det med den som startar företag utan eget kapital. I bästa fall går det att börja i liten skala, och inte behöva låna – utan växa långsamt. Eller så är utgifterna små, och intäkterna kommer snabbt. Men i många fall krävs att familjeekonomin sätts som pant.

Företagare är risktagare, heter det. Det sägs inte om fotbollsproffs. Beror det på att riskbenägenhet biologiskt förekommer oftare tillsammans med idérikedom och organisationstalang än bollsinne? Troligen inte. En annan sak har däremot betydelse: startvillkoren.

Det är ekonomiskt mer riskabelt att starta ett företag än att börja en fotbollskarriär. Uppsidan i pengar kan vara lika lockande, liksom möjligheterna att visa sig vara en vinnare. Men nedsidan är till en början långt mer avskräckande för företagsgrundaren än för målvaktsrundaren.

Om företagaren lyckas, då minskar riskerna i framtiden. Den, som redan har ett företag som går med miljonvinster, kan utan större uppoffring avsätta en miljon på en idé. Går det bra, fint. Går det dåligt, dra av förlusten mot en vinst som minskar.

En entreprenör med en idé men inget företag har inga miljoner att kvitta förlusterna mot före skatt. Ett misslyckande bekostas med egna pengar eller lånade. Det är inte riskbenägenheten som är mindre för nyföretagaren än för den etablerade, det är risktagandet som är större.

Mellan entreprenörer och fotbollsproffs finns en annan skillnad – förutom att de senares inkomster inte brukar utpekas som exempel på misslyckad fördelningspolitik. Det är ovanligt att målgöraren på planen i efterhand nekas betalning genom att klubben hävdar till exempel att det är den målgivande passningen som räknas, inte själva målet, trots att avtalet säger det, eller att spelarkontraktet inte gäller fullt ut på grund av andra saker.

En patentinnehavare med eget företag bör däremot vara beredd på grovt juridiskt finlir av tillverkande storföretag, särskilt om uppfinningen är värdefull. Då kan det vara billigare för licenstagarna att betala egna advokater än att göra rätt för sig mot uppfinnaren, som får stå där tillsammans med sina finansiärer med utvecklingskostnader obetalda.

Ibland hörs kommentaren att en uppfinnare är ovanligt envis genom att fortsätta att få sin tvist mot ett stort företag rättsligt prövad. I verkligheten är en sådan uppfinnare ovanlig inte i första hand genom sin envishet utan genom att kunna finansiera omfattande juristinsatser. Till skillnad från banker som blir rånade, och där polis och åklagare ingriper, måste en patentägare med egna medel bekosta jakt och domstolsprocess på intrångsmakare. Envishet är en personlig egenskap, juridisk envishet kräver personlig egendom.

En svag egen ekonomi innebär att många entreprenörer aldrig vågar utveckla sina idéer, och än mindre försvara dem, när mäktiga motparter griper in. I USA tjänar amerikanska jurister dubbelt så mycket på patent som patentägarna – en del av den omtalade legalismen i USA, det vill säga missbruket av illa fungerande lagar, där just patentfrågorna denna säsong åter är uppe på kongressens bord.

EU och Sverige har lagar mot karteller, liksom USA, men det är försäljningskarteller (asfalt, lastbilar mm) som prövas, inte inköpskarteller, där tillverkare diskret går samman och någon av dem stämmer en patentägare så att den inte har råd att driva in licensbetalningarna. Stämningsprocesser kan nämligen pågå in absurdum, och flyttas från land till land, tills motparten är utblottad.

Stora näringslivsorganisationer domineras inte av uppfinnare utan av andra slags företagschefer. Patentsystemet fungerar utmärkt, sa svarande i en enkät till den brittiska regeringen. Tillfrågade var tillverkarna.

Det som traditionellt skiljer höger och vänster i politiken är ofta lätt att räkna upp. Det är viktigt för en företagare att kunna bli rik, betonar ofta högern, och vänstern muttrar. Båda fokuserar på uppsidan. Men företagande har för det mesta både en uppsida och en nedsida.

Alltför ofta talas det bara om uppsidan, som prisas (”hjältar”) eller fördöms (”vinstjakten”) – men den möjliga nedsidan påverkar om satsningen blir av, och är ibland lika viktig som uppsidan, och i vissa situationer viktigare. Både höger och vänster hyser samma ointresse för att göra något åt den intellektuella äganderättens svaga ställning.

Carl-Johan Westholm är ordförande i Uppfinnarkollegiet.