Stateblind.eu
Carl-Johan Westholm’s personal blog
Time saving text: uncommon comments with common sense
ARCHIVES
juni 2019 (1) maj 2019 (1) mars 2019 (2) februari 2019 (1) december 2018 (1) november 2018 (2) september 2018 (1) juli 2018 (1) maj 2018 (2) april 2018 (1) mars 2018 (1) februari 2018 (2) januari 2018 (1) december 2017 (1) november 2017 (1) oktober 2017 (1) augusti 2017 (1) juli 2017 (1) juni 2017 (2) februari 2017 (2) januari 2017 (1) november 2016 (1) september 2016 (2) augusti 2016 (1) juni 2016 (2) maj 2016 (2) mars 2016 (2) januari 2016 (1) december 2015 (1) november 2015 (3) oktober 2015 (1) september 2015 (1) augusti 2015 (1) juni 2015 (1) maj 2015 (1) april 2015 (2) mars 2015 (1) januari 2015 (2) december 2014 (2) november 2014 (1) oktober 2014 (2) juni 2014 (3) maj 2014 (2) april 2014 (3) mars 2014 (3) februari 2014 (1) januari 2014 (1) december 2013 (3) november 2013 (1) oktober 2013 (1) augusti 2013 (2) maj 2013 (4) april 2013 (1) mars 2013 (2) februari 2013 (1) januari 2013 (2) december 2012 (1) november 2012 (1) oktober 2012 (3) september 2012 (1) juli 2012 (1) maj 2012 (2) april 2012 (1) februari 2012 (2) januari 2012 (5) december 2011 (1) november 2011 (1) oktober 2011 (3) september 2011 (2) augusti 2011 (1) juli 2011 (1) juni 2011 (2) maj 2011 (2) april 2011 (2) mars 2011 (1) februari 2011 (2) januari 2011 (2) december 2010 (2) november 2010 (2) oktober 2010 (2) september 2010 (2) augusti 2010 (1) juli 2010 (1) juni 2010 (1) maj 2010 (1) april 2010 (1) mars 2010 (2) februari 2010 (2) januari 2010 (1) december 2009 (2) november 2009 (1) oktober 2009 (3) september 2009 (2) augusti 2009 (1) juli 2009 (1) juni 2009 (1) maj 2009 (2) april 2009 (3) mars 2009 (2) februari 2009 (1) januari 2009 (1) december 2008 (4) november 2008 (2) oktober 2008 (1) september 2008 (1) augusti 2008 (1) juli 2008 (1) juni 2008 (2) maj 2008 (1) april 2008 (2) mars 2008 (1) februari 2008 (1) januari 2008 (1) december 2007 (1) november 2007 (2) oktober 2007 (1) september 2007 (1) augusti 2007 (1) juli 2007 (2) juni 2007 (2) maj 2007 (2) april 2007 (2) mars 2007 (2) februari 2007 (1) januari 2007 (1) december 2006 (1) november 2006 (2) oktober 2006 (1) september 2006 (2) augusti 2006 (1) juli 2006 (1) juni 2006 (2) maj 2006 (1) april 2006 (1) mars 2006 (1) februari 2006 (2) januari 2006 (1) december 2005 (1) september 2005 (1) juli 2005 (1) april 2005 (1) februari 2005 (1) december 2004 (1) november 2004 (1) oktober 2004 (1) juni 2004 (1) mars 2004 (1) november 2003 (1) augusti 2003 (1) maj 2003 (1) mars 2003 (1) februari 2003 (1) oktober 2002 (1) mars 2002 (1) oktober 1999 (1) november 1998 (1) april 1996 (1) april 1995 (1) januari 1994 (1) mars 1976 (1)
Booklets (PDF)
Article
Bloggtoppen.se
Articles
Företagare och fotbollsproffs
Svenska Dagbladets ledarsida, Första Maj- krönika, fredagen den 1 maj 2015
Den som blir fotbollsproffs riskerar inte hus och hem. Miljonerna utbetalas, även efter förlustmatcher.

Annat är det med den som startar företag utan eget kapital. I bästa fall går det att börja i liten skala, och inte behöva låna – utan växa långsamt. Eller så är utgifterna små, och intäkterna kommer snabbt. Men i många fall krävs att familjeekonomin sätts som pant.

Företagare är risktagare, heter det. Det sägs inte om fotbollsproffs. Beror det på att riskbenägenhet biologiskt förekommer oftare tillsammans med idérikedom och organisationstalang än bollsinne? Troligen inte. En annan sak har däremot betydelse: startvillkoren.

Det är ekonomiskt mer riskabelt att starta ett företag än att börja en fotbollskarriär. Uppsidan i pengar kan vara lika lockande, liksom möjligheterna att visa sig vara en vinnare. Men nedsidan är till en början långt mer avskräckande för företagsgrundaren än för målvaktsrundaren.

Om företagaren lyckas, då minskar riskerna i framtiden. Den, som redan har ett företag som går med miljonvinster, kan utan större uppoffring avsätta en miljon på en idé. Går det bra, fint. Går det dåligt, dra av förlusten mot en vinst som minskar.

En entreprenör med en idé men inget företag har inga miljoner att kvitta förlusterna mot före skatt. Ett misslyckande bekostas med egna pengar eller lånade. Det är inte riskbenägenheten som är mindre för nyföretagaren än för den etablerade, det är risktagandet som är större.

Mellan entreprenörer och fotbollsproffs finns en annan skillnad – förutom att de senares inkomster inte brukar utpekas som exempel på misslyckad fördelningspolitik. Det är ovanligt att målgöraren på planen i efterhand nekas betalning genom att klubben hävdar till exempel att det är den målgivande passningen som räknas, inte själva målet, trots att avtalet säger det, eller att spelarkontraktet inte gäller fullt ut på grund av andra saker.

En patentinnehavare med eget företag bör däremot vara beredd på grovt juridiskt finlir av tillverkande storföretag, särskilt om uppfinningen är värdefull. Då kan det vara billigare för licenstagarna att betala egna advokater än att göra rätt för sig mot uppfinnaren, som får stå där tillsammans med sina finansiärer med utvecklingskostnader obetalda.

Ibland hörs kommentaren att en uppfinnare är ovanligt envis genom att fortsätta att få sin tvist mot ett stort företag rättsligt prövad. I verkligheten är en sådan uppfinnare ovanlig inte i första hand genom sin envishet utan genom att kunna finansiera omfattande juristinsatser. Till skillnad från banker som blir rånade, och där polis och åklagare ingriper, måste en patentägare med egna medel bekosta jakt och domstolsprocess på intrångsmakare. Envishet är en personlig egenskap, juridisk envishet kräver personlig egendom.

En svag egen ekonomi innebär att många entreprenörer aldrig vågar utveckla sina idéer, och än mindre försvara dem, när mäktiga motparter griper in. I USA tjänar amerikanska jurister dubbelt så mycket på patent som patentägarna – en del av den omtalade legalismen i USA, det vill säga missbruket av illa fungerande lagar, där just patentfrågorna denna säsong åter är uppe på kongressens bord.

EU och Sverige har lagar mot karteller, liksom USA, men det är försäljningskarteller (asfalt, lastbilar mm) som prövas, inte inköpskarteller, där tillverkare diskret går samman och någon av dem stämmer en patentägare så att den inte har råd att driva in licensbetalningarna. Stämningsprocesser kan nämligen pågå in absurdum, och flyttas från land till land, tills motparten är utblottad.

Stora näringslivsorganisationer domineras inte av uppfinnare utan av andra slags företagschefer. Patentsystemet fungerar utmärkt, sa svarande i en enkät till den brittiska regeringen. Tillfrågade var tillverkarna.

Det som traditionellt skiljer höger och vänster i politiken är ofta lätt att räkna upp. Det är viktigt för en företagare att kunna bli rik, betonar ofta högern, och vänstern muttrar. Båda fokuserar på uppsidan. Men företagande har för det mesta både en uppsida och en nedsida.

Alltför ofta talas det bara om uppsidan, som prisas (”hjältar”) eller fördöms (”vinstjakten”) – men den möjliga nedsidan påverkar om satsningen blir av, och är ibland lika viktig som uppsidan, och i vissa situationer viktigare. Både höger och vänster hyser samma ointresse för att göra något åt den intellektuella äganderättens svaga ställning.

Carl-Johan Westholm är ordförande i Uppfinnarkollegiet.