Kapitalismen, grundbulten och maffian
Frisinnad Tidskrift nr 6, 2015 (30 december)
”Grundbulten” har blivit en synonym till ”grunden”. Ordet används av många utan kännedom om dess tillkomst. Grundbulten är nämligen ursprunget till eländet i världen: kapitalismen.
Ur Wikipedia kan man bl a läsa:
- Grundbulten är en roman från 1974 som gavs ut under
pseudonymen Kennet Ahl (Christer Dahl och Lasse Strömstedt). Romanen skildrar fängelset Hall ur ett samhällskritiskt perspektiv med realistiska skildringar av hanteringen och bruket av narkotika i den undre världen. Titeln anspelar på att en av karaktärerna får en vision att hela fängelsebyggnaden hänger ihop med en minsta gemensam bult, grundbulten. Lossas den kollapsar fängelset och det går att rymma och fängelset är borta. Den används sen som en metafor på hela samhället, och lossas den grundbulten kommer samhällsstrukturerna raseras och kunna byggas upp igen.
Kapitalismen, marknadsekonomin, är idealt det frivilliga samarbetets ekonomi. Alternativet är en ekonomi som bygger på tvång. Staten har i ett civiliserat samhället våldsmonopol: polis, domstolar, fängelser. Inga andra har laglig rätt att tvinga medborgare. En demokratisk stat fattar majoritetsbeslut och skyddar medborgerliga rättigheter och tar hänsyn till minoriteter.
Ekonomi handlar om att mängder av minoriteter av producenter tillgodoser önskemålen hos mängder av minoriteter av konsumenter. Alltså frivilligt samarbete. Det är ingen tillfällighet att ”minoriteter” inte är ett problem, inte ens en fråga, i de ekonomiska utbildningsämnena – men närvarande i statskunskapens grundkurser i politik, där minoriteter inte alltid får sin vilja igenom ens i demokratier. Eller ens kan få det, t ex när många olika minoritetsviljor står mot varandra.
Det är för övrigt ett tecken på vårt politiserade språkbruk att uttrycket ”de flesta” ofta har ersatts av ”majoriteten” – även när det inte gäller voteringar. T ex ”majoriteten av fotgängarna har någon gång gått mot rött ljus”.
Var sak har sin bästa organisationsform, ibland politisk, ibland marknadsekonomisk. Ingen form fungerar utan bra yttre förutsättningar: institutioner och lagar. Lika viktiga är de inre förutsättningarna: människors attityder (det som en gång kallades sinnelaget).
Det populära talet om ”strukturer” förvirrar mer än det förklarar. Antingen handlar det om institutioner eller attityder. Kapitalismen är ingen struktur, lika litet som socialismen. De är idéer om hur ett samhälle bör vara organiserat, idéer som kan institutionaliseras. Men allt kan inte lagfästas. Därför är människors egna inställningar och eget handlande avgörande i längden
.
När man ser på våldet i världen - är det så att ”Vad våldet må skapa är vanskligt och kort, det dör som en stormvind i öknen bort” (Esaias Tegnér)? Eller är det som främst den katolska kyrkan kallat arvssynd – och nutida genetisk vetenskap förklarat med DNA-uppsättningen – en ofrånkomlig del i människosläktets utveckling? Och att denna del av människornas DNA – makthunger, våldsbenägenhet - är en framgångsfaktor för individen? Kanske t o m gynnat överlevnaden?
Marknadsekonomin sägs ofta kännetecknas av konkurrens – men det är en halv sanning. Den andra delen är just samarbete. Kunder, tillverkare, försäljare, marknadsförare, investerare etc är fria att bestämma sig för att om de vill konkurrera eller samarbeta. ICA-handlaren konkurrerar med andra köpmän, samarbetar delvis med ICA-kollegor, och samarbetar förvisso med sina kunder. Att välja konkurrens eller samarbete, eller kunna avstå – det är avtalsfrihet.
Adam Smith (1723-1790) betonade arbetsdelningens betydelse för de ekonomiska framstegen i sitt mest välkända verk ”The Wealth of Nations” 1776. Hans första stora verk ”The Theory of Moral Sentiments” kom första gången 1759, 100 år före John Stuart Mills ”On Liberty”. Adam Smith skrev mycket om attityderna, de moraliska känslorna: hur människor ska förmås att döma och agera som opartiska betraktare i olika beslutssituationer. Oväld istället för våld. Allmänanda istället för ta-för-sig mentalitet.
En fin genomgång, den första i svensk originalutgåva om Adam Smiths moralpsykologi, finns i Stefan Björklunds ”En anständig individualism” (Carlssons bokförlag 2013).
Är det så att ohederlighet lönar sig i affärer – och för den delen i politik? Ibland, på kort sikt. Men i längden?
I boken “The Bourgeois Virtues. Ethics for an Age of Commerce” av Deirdre N McCloskey (The University of Chicago Press, 2006) citeras en replikväxling:
“Jag tvivlar på att godhet betyder särskilt mycket eller någonting alls i styrelserummet eller på marknaden”, säger en person och får ett allvarligt svar:
”Jo, det gör det. Att mena vad du säger, hålla dina ord, och tjäna andra utan missunnsamhet är troligen mer värdefullt i affärslivet än någon annanstans.”
Kanske kan denna inställning betecknas som romantisk, likt Tegnérs utsaga om vad våldet må skapa. Men att kalla detta för romantik vore en yttersta cynism – skulle andra invända. För vad har vi då att hoppas på, och sträva efter i det ekonomiska livet? Är det bara bluff och armbågar? Är den äkta kapitalismen med nödvändighet rå?
Många menar att den ekonomiska ojämlikheten i världen är oförsvarlig. Men det beror väl på? Visst har Ingvar Kamprad tjänat miljarder, men det är litet jämfört med vad alla IKEAs kunder tjänat på Ingvar Kamprad. Utan Kamprad vore världen mera jämlik, och sämre.
Den mest kontraproduktiva korruptionen i ett land är inte om t ex varenda polis får en hundrasedel i handen och ser genom fingrarna med hastighetsöverträdelser för bilister. Effekterna är mest litet högre inkomster för poliserna. Det är värre när en person, offentlig eller privat tjänsteman, tar hundra miljoner för att ge ett kontrakt till den som utför ett uppdrag för fem istället för fyra miljarder. Då belönas det mindre produktiva företaget. Den som blivit rik på att smörja anställda chefer eller politiska makthavare har både ökat ojämlikheten och försämrat världen.
En avslutande personlig reflektion. Curt Nicolin var en av 1900-talets tongivande näringslivsföreträdare i Sverige. 1989 – fem år efter det att han lämnade som ordförande - gav Svenska Arbetsgivareföreningen ut hans tankar om etik i samhälle, företagande och ledarskap. Uppfinnarkollegiet publicerade 2013 ett särtryck, http://uppfinnare.se/vad-vi-gör/uppfinnarkollegiet/artiklar-och-uppsatser/nicolin-om-etik
Jag hade förmånen att samarbeta med honom, främst i Näringslivets ekonomifakta, där han var ordförande och jag VD 1984-1991.
Vid ett tillfälle, jag tror det var en morgon tidigt i veckan, hade jag knappt hunnit slå mig ner i besöksstolen förrän han började berätta att han under helgen funderat över vad som gör ett samhälle framgångsrikt. (Detta finns inte i tryck).
Först måste det finnas frihet; utan frihet finns inte möjlighet för olika människor att pröva och utveckla olika idéer. För det andra måste det finnas kompetens. Frihet utan kompetens leder ingen vart.
För det tredje måste det finnas etik. Frihet och kompetens utan etik är inget annat än ett maffiasamhälle. Lagar kan inte täcka alla situationer, och skulle de göra det vore friheten försvunnen.
Carl-Johan Westholm
onsdag 30, december 2015