Stateblind.eu
Carl-Johan Westholm’s personal blog
Time saving text: uncommon comments with common sense
ARCHIVES
maj 2019 (1) mars 2019 (2) februari 2019 (1) december 2018 (1) november 2018 (2) september 2018 (1) juli 2018 (1) maj 2018 (2) april 2018 (1) mars 2018 (1) februari 2018 (2) januari 2018 (1) december 2017 (1) november 2017 (1) oktober 2017 (1) augusti 2017 (1) juli 2017 (1) juni 2017 (2) februari 2017 (2) januari 2017 (1) november 2016 (1) september 2016 (2) augusti 2016 (1) juni 2016 (2) maj 2016 (2) mars 2016 (2) januari 2016 (1) december 2015 (1) november 2015 (3) oktober 2015 (1) september 2015 (1) augusti 2015 (1) juni 2015 (1) maj 2015 (1) april 2015 (2) mars 2015 (1) januari 2015 (2) december 2014 (2) november 2014 (1) oktober 2014 (2) juni 2014 (3) maj 2014 (2) april 2014 (3) mars 2014 (3) februari 2014 (1) januari 2014 (1) december 2013 (3) november 2013 (1) oktober 2013 (1) augusti 2013 (2) maj 2013 (4) april 2013 (1) mars 2013 (2) februari 2013 (1) januari 2013 (2) december 2012 (1) november 2012 (1) oktober 2012 (3) september 2012 (1) juli 2012 (1) maj 2012 (2) april 2012 (1) februari 2012 (2) januari 2012 (5) december 2011 (1) november 2011 (1) oktober 2011 (3) september 2011 (2) augusti 2011 (1) juli 2011 (1) juni 2011 (2) maj 2011 (2) april 2011 (2) mars 2011 (1) februari 2011 (2) januari 2011 (2) december 2010 (2) november 2010 (2) oktober 2010 (2) september 2010 (2) augusti 2010 (1) juli 2010 (1) juni 2010 (1) maj 2010 (1) april 2010 (1) mars 2010 (2) februari 2010 (2) januari 2010 (1) december 2009 (2) november 2009 (1) oktober 2009 (3) september 2009 (2) augusti 2009 (1) juli 2009 (1) juni 2009 (1) maj 2009 (2) april 2009 (3) mars 2009 (2) februari 2009 (1) januari 2009 (1) december 2008 (4) november 2008 (2) oktober 2008 (1) september 2008 (1) augusti 2008 (1) juli 2008 (1) juni 2008 (2) maj 2008 (1) april 2008 (2) mars 2008 (1) februari 2008 (1) januari 2008 (1) december 2007 (1) november 2007 (2) oktober 2007 (1) september 2007 (1) augusti 2007 (1) juli 2007 (2) juni 2007 (2) maj 2007 (2) april 2007 (2) mars 2007 (2) februari 2007 (1) januari 2007 (1) december 2006 (1) november 2006 (2) oktober 2006 (1) september 2006 (2) augusti 2006 (1) juli 2006 (1) juni 2006 (2) maj 2006 (1) april 2006 (1) mars 2006 (1) februari 2006 (2) januari 2006 (1) december 2005 (1) september 2005 (1) juli 2005 (1) april 2005 (1) februari 2005 (1) december 2004 (1) november 2004 (1) oktober 2004 (1) juni 2004 (1) mars 2004 (1) november 2003 (1) augusti 2003 (1) maj 2003 (1) mars 2003 (1) februari 2003 (1) oktober 2002 (1) mars 2002 (1) oktober 1999 (1) november 1998 (1) april 1996 (1) april 1995 (1) januari 1994 (1) mars 1976 (1)
Booklets (PDF)
Article
Bloggtoppen.se
Articles
Kapitalismen, grundbulten och maffian
Frisinnad Tidskrift nr 6, 2015 (30 december)
”Grundbulten” har blivit en synonym till ”grunden”. Ordet används av många utan kännedom om dess tillkomst. Grundbulten är nämligen ursprunget till eländet i världen: kapitalismen.

Ur Wikipedia kan man bl a läsa:
- Grundbulten är en roman från 1974 som gavs ut under
pseudonymen Kennet Ahl (Christer Dahl och Lasse Strömstedt). Romanen skildrar fängelset Hall ur ett samhällskritiskt perspektiv med realistiska skildringar av hanteringen och bruket av narkotika i den undre världen. Titeln anspelar på att en av karaktärerna får en vision att hela fängelsebyggnaden hänger ihop med en minsta gemensam bult, grundbulten. Lossas den kollapsar fängelset och det går att rymma och fängelset är borta. Den används sen som en metafor på hela samhället, och lossas den grundbulten kommer samhällsstrukturerna raseras och kunna byggas upp igen.

Kapitalismen, marknadsekonomin, är idealt det frivilliga samarbetets ekonomi. Alternativet är en ekonomi som bygger på tvång. Staten har i ett civiliserat samhället våldsmonopol: polis, domstolar, fängelser. Inga andra har laglig rätt att tvinga medborgare. En demokratisk stat fattar majoritetsbeslut och skyddar medborgerliga rättigheter och tar hänsyn till minoriteter.

Ekonomi handlar om att mängder av minoriteter av producenter tillgodoser önskemålen hos mängder av minoriteter av konsumenter. Alltså frivilligt samarbete. Det är ingen tillfällighet att ”minoriteter” inte är ett problem, inte ens en fråga, i de ekonomiska utbildningsämnena – men närvarande i statskunskapens grundkurser i politik, där minoriteter inte alltid får sin vilja igenom ens i demokratier. Eller ens kan få det, t ex när många olika minoritetsviljor står mot varandra.

Det är för övrigt ett tecken på vårt politiserade språkbruk att uttrycket ”de flesta” ofta har ersatts av ”majoriteten” – även när det inte gäller voteringar. T ex ”majoriteten av fotgängarna har någon gång gått mot rött ljus”.

Var sak har sin bästa organisationsform, ibland politisk, ibland marknadsekonomisk. Ingen form fungerar utan bra yttre förutsättningar: institutioner och lagar. Lika viktiga är de inre förutsättningarna: människors attityder (det som en gång kallades sinnelaget).

Det populära talet om ”strukturer” förvirrar mer än det förklarar. Antingen handlar det om institutioner eller attityder. Kapitalismen är ingen struktur, lika litet som socialismen. De är idéer om hur ett samhälle bör vara organiserat, idéer som kan institutionaliseras. Men allt kan inte lagfästas. Därför är människors egna inställningar och eget handlande avgörande i längden
.
När man ser på våldet i världen - är det så att ”Vad våldet må skapa är vanskligt och kort, det dör som en stormvind i öknen bort” (Esaias Tegnér)? Eller är det som främst den katolska kyrkan kallat arvssynd – och nutida genetisk vetenskap förklarat med DNA-uppsättningen – en ofrånkomlig del i människosläktets utveckling? Och att denna del av människornas DNA – makthunger, våldsbenägenhet - är en framgångsfaktor för individen? Kanske t o m gynnat överlevnaden?

Marknadsekonomin sägs ofta kännetecknas av konkurrens – men det är en halv sanning. Den andra delen är just samarbete. Kunder, tillverkare, försäljare, marknadsförare, investerare etc är fria att bestämma sig för att om de vill konkurrera eller samarbeta. ICA-handlaren konkurrerar med andra köpmän, samarbetar delvis med ICA-kollegor, och samarbetar förvisso med sina kunder. Att välja konkurrens eller samarbete, eller kunna avstå – det är avtalsfrihet.

Adam Smith (1723-1790) betonade arbetsdelningens betydelse för de ekonomiska framstegen i sitt mest välkända verk ”The Wealth of Nations” 1776. Hans första stora verk ”The Theory of Moral Sentiments” kom första gången 1759, 100 år före John Stuart Mills ”On Liberty”. Adam Smith skrev mycket om attityderna, de moraliska känslorna: hur människor ska förmås att döma och agera som opartiska betraktare i olika beslutssituationer. Oväld istället för våld. Allmänanda istället för ta-för-sig mentalitet.

En fin genomgång, den första i svensk originalutgåva om Adam Smiths moralpsykologi, finns i Stefan Björklunds ”En anständig individualism” (Carlssons bokförlag 2013).

Är det så att ohederlighet lönar sig i affärer – och för den delen i politik? Ibland, på kort sikt. Men i längden?

I boken “The Bourgeois Virtues. Ethics for an Age of Commerce” av Deirdre N McCloskey (The University of Chicago Press, 2006) citeras en replikväxling:

“Jag tvivlar på att godhet betyder särskilt mycket eller någonting alls i styrelserummet eller på marknaden”, säger en person och får ett allvarligt svar:
”Jo, det gör det. Att mena vad du säger, hålla dina ord, och tjäna andra utan missunnsamhet är troligen mer värdefullt i affärslivet än någon annanstans.”

Kanske kan denna inställning betecknas som romantisk, likt Tegnérs utsaga om vad våldet må skapa. Men att kalla detta för romantik vore en yttersta cynism – skulle andra invända. För vad har vi då att hoppas på, och sträva efter i det ekonomiska livet? Är det bara bluff och armbågar? Är den äkta kapitalismen med nödvändighet rå?

Många menar att den ekonomiska ojämlikheten i världen är oförsvarlig. Men det beror väl på? Visst har Ingvar Kamprad tjänat miljarder, men det är litet jämfört med vad alla IKEAs kunder tjänat på Ingvar Kamprad. Utan Kamprad vore världen mera jämlik, och sämre.

Den mest kontraproduktiva korruptionen i ett land är inte om t ex varenda polis får en hundrasedel i handen och ser genom fingrarna med hastighetsöverträdelser för bilister. Effekterna är mest litet högre inkomster för poliserna. Det är värre när en person, offentlig eller privat tjänsteman, tar hundra miljoner för att ge ett kontrakt till den som utför ett uppdrag för fem istället för fyra miljarder. Då belönas det mindre produktiva företaget. Den som blivit rik på att smörja anställda chefer eller politiska makthavare har både ökat ojämlikheten och försämrat världen.

En avslutande personlig reflektion. Curt Nicolin var en av 1900-talets tongivande näringslivsföreträdare i Sverige. 1989 – fem år efter det att han lämnade som ordförande - gav Svenska Arbetsgivareföreningen ut hans tankar om etik i samhälle, företagande och ledarskap. Uppfinnarkollegiet publicerade 2013 ett särtryck, http://uppfinnare.se/vad-vi-gör/uppfinnarkollegiet/artiklar-och-uppsatser/nicolin-om-etik

Jag hade förmånen att samarbeta med honom, främst i Näringslivets ekonomifakta, där han var ordförande och jag VD 1984-1991.

Vid ett tillfälle, jag tror det var en morgon tidigt i veckan, hade jag knappt hunnit slå mig ner i besöksstolen förrän han började berätta att han under helgen funderat över vad som gör ett samhälle framgångsrikt. (Detta finns inte i tryck).

Först måste det finnas frihet; utan frihet finns inte möjlighet för olika människor att pröva och utveckla olika idéer. För det andra måste det finnas kompetens. Frihet utan kompetens leder ingen vart.

För det tredje måste det finnas etik. Frihet och kompetens utan etik är inget annat än ett maffiasamhälle. Lagar kan inte täcka alla situationer, och skulle de göra det vore friheten försvunnen.

Carl-Johan Westholm