Stateblind.eu
Carl-Johan Westholm’s personal blog
Time saving text: uncommon comments with common sense
ARCHIVES
september 2018 (1) juli 2018 (1) maj 2018 (2) april 2018 (1) mars 2018 (1) februari 2018 (2) januari 2018 (1) december 2017 (1) november 2017 (1) oktober 2017 (1) augusti 2017 (1) juli 2017 (1) juni 2017 (2) februari 2017 (2) januari 2017 (1) november 2016 (1) september 2016 (2) augusti 2016 (1) juni 2016 (2) maj 2016 (2) mars 2016 (2) januari 2016 (1) december 2015 (1) november 2015 (3) oktober 2015 (1) september 2015 (1) augusti 2015 (1) juni 2015 (1) maj 2015 (1) april 2015 (2) mars 2015 (1) januari 2015 (2) december 2014 (2) november 2014 (1) oktober 2014 (2) juni 2014 (3) maj 2014 (2) april 2014 (3) mars 2014 (3) februari 2014 (1) januari 2014 (1) december 2013 (3) november 2013 (1) oktober 2013 (1) augusti 2013 (2) maj 2013 (4) april 2013 (1) mars 2013 (2) februari 2013 (1) januari 2013 (2) december 2012 (1) november 2012 (1) oktober 2012 (3) september 2012 (1) juli 2012 (1) maj 2012 (2) april 2012 (1) februari 2012 (2) januari 2012 (5) december 2011 (1) november 2011 (1) oktober 2011 (3) september 2011 (2) augusti 2011 (1) juli 2011 (1) juni 2011 (2) maj 2011 (2) april 2011 (2) mars 2011 (1) februari 2011 (2) januari 2011 (2) december 2010 (2) november 2010 (2) oktober 2010 (2) september 2010 (2) augusti 2010 (1) juli 2010 (1) juni 2010 (1) maj 2010 (1) april 2010 (1) mars 2010 (2) februari 2010 (2) januari 2010 (1) december 2009 (2) november 2009 (1) oktober 2009 (3) september 2009 (2) augusti 2009 (1) juli 2009 (1) juni 2009 (1) maj 2009 (2) april 2009 (3) mars 2009 (2) februari 2009 (1) januari 2009 (1) december 2008 (4) november 2008 (2) oktober 2008 (1) september 2008 (1) augusti 2008 (1) juli 2008 (1) juni 2008 (2) maj 2008 (1) april 2008 (2) mars 2008 (1) februari 2008 (1) januari 2008 (1) december 2007 (1) november 2007 (2) oktober 2007 (1) september 2007 (1) augusti 2007 (1) juli 2007 (2) juni 2007 (2) maj 2007 (2) april 2007 (2) mars 2007 (2) februari 2007 (1) januari 2007 (1) december 2006 (1) november 2006 (2) oktober 2006 (1) september 2006 (2) augusti 2006 (1) juli 2006 (1) juni 2006 (2) maj 2006 (1) april 2006 (1) mars 2006 (1) februari 2006 (2) januari 2006 (1) december 2005 (1) september 2005 (1) juli 2005 (1) april 2005 (1) februari 2005 (1) december 2004 (1) november 2004 (1) oktober 2004 (1) juni 2004 (1) mars 2004 (1) november 2003 (1) augusti 2003 (1) maj 2003 (1) mars 2003 (1) februari 2003 (1) oktober 2002 (1) mars 2002 (1) oktober 1999 (1) november 1998 (1) april 1996 (1) april 1995 (1) januari 1994 (1) mars 1976 (1)
Booklets (PDF)
Article
Bloggtoppen.se
Articles
Liberalismen är större än Bengt Westerberg tror
Liberal Debatt 1/2016 (17 mars)
”Här krävs att liberalismen tar till sig vetenskapliga fakta och vågar ställa sig på framtidens sida.” Det skriver Bengt Westerberg i en portalartikel i Liberal Debatt 6/2015. Ämnet ställer, som Westerberg skriver, stora krav på vår pedagogiska förmåga. Med denna gemensamma strävan vill jag anmäla ett avvikande synsätt, eller kanske är det fråga om olika uttryckssätt. Jag utgår från olika bärande passager i Westerbergs artikel.

Till att börja med: ”En av liberalismens nyckelidéer har varit att framsteg är möjliga, för individer och för samhällen, både kulturellt och materiellt”. Ja. Denna idé delas med socialismen, sådan den uppfattas av de flesta socialister, och av de flesta som idag kallar sig konservativa.

Vidare: ”En förutsättning för att förverkliga de materiella framstegen har varit den ekonomiska tillväxten”. Ja, tillväxt är centralt. Men den ekonomiska tillväxten har varken varit en förutsättning eller är en förklaring. Formuleringen uttrycker istället en identitet; materiella framsteg mäts i form av ekonomisk tillväxt. Det är som att förklara att orsaken till att det stormade igår, var att det blåste så mycket.

Liknande beskrivningar återfinns i många artiklar och skolböcker, av många författare, och på andra ställen i Bengt Westerbergs artikel. Den industriella revolutionen inleddes i England på 1700-talet, ”vissa nya tekniska uppfinningar – symboliserade av ångmaskinen - var avgörande, men många andra förändringar i samhället skedde samtidigt”. Specialisering och arbetsfördelning nämns, men inte den personliga rätten att äga och näringsfriheten.

På slutet skriver Westerberg att ”Liberalismen har haft ett unikt inflytande på utvecklingen i världen under de gångna 250 åren. Liberalismen hade goda svar på de utmaningar som den industriella revolutionen medförde”. Intrycket ges att den industriella revolutionen var ett naturfenomen, vars politiska följder liberalismen sedan lyckades bemästra.

Det är ju som att Adam Smith aldrig hade skrivit sina böcker, som att liberala tänkare och lagstiftare bara satt och väntade på att utvecklingen – vad den nu skulle visa sig vara – skulle inträffa och att det sedan gällde att gripa sig an ”utmaningarna”.

”Den extrema fattigdomen ska vara utrotad till 2030. Det målet kan bara nås med ekonomisk tillväxt”. Ja, fattigdomen kan bara utrotas om den fås att försvinna. I bakgrunden finns naturligtvis viljan att bemöta den principiella kritiken mot ekonomisk tillväxt. Men pedagogiken i bemötandet bör övervägas. Idéer har konsekvenser, liksom beskrivningar av idéer.

”Ett dilemma kan vara att de uppoffringar som krävs är kortsiktiga och konkreta medan vinsterna är mer långsiktiga och kan upplevas som osäkra”, skriver Westerberg apropå klimatfrågan, och tillägger ”Men det har kännetecknat hela den strukturomvandling av våra samhällen som lett fram till dagens välstånd.”

Klimatfrågans svårighet är just dess distans till den enskildes eget beteende och belöningssystem. Ekonomisk tillväxt har historiskt kunnat registreras därför att så många enskilda har kunnat räkna med just kortsiktiga och konkreta belöningar: löner och vinster. De har inte i första hand arbetat för att de känt sig delaktiga i någon strukturomvandling. Men de har förstått sammanhanget, och accepterat dess privatekonomiska och politiska effekter. Denna breda acceptans för att det är rätt att arbete, flit och företagsamhet ska löna sig för individen, oavsett bakgrund och härkomst, har inte alltid funnits.

Bengt Westerberg tar också upp frågan om klyftor i inkomster och förmögenheter i olika samhällen. Den statistik som redovisar ökade skillnader under senare år är sannolikt på det hela taget riktig, men också den som visar motsatsen, särskilt den som jämför väst med Kina och Indien.

Vad som saknas även i Westerbergs genomgång, och som känns igen från många andra liknande inlägg i Sverige och andra länder, är att de väsensfrämmande olika möjliga orsakerna till inkomst- och förmögenhetsskillnader sällan nämns. De bör lyftas fram.

Pedagogiskt uttryckt: Få har bidragit till att öka ojämlikheten i världen så mycket som Ingvar Kamprad, eftersom han tjänat så mycket. Få har heller bidragit så mycket till jämlikheten som Ingvar Kamprad, genom att han sålt så mycket så bra och så billigt till så många. Hade han istället rullat tummarna, eller skrivit artiklar om fördelningsproblematiken, hade världen varit jämlikare, men sämre – inte minst för låginkomsttagare.

Det är skillnad mellan att ta andras pengar och att skapa nya resurser. Förmögenhets- och arvsskatter, som Bengt Westerberg verkar förespråka, betalas för övrigt inte av den som själv konsumerar allt eller av den storkonsumerande arvlåtarens arvlösa omgivning.

Förvisso finns det ekonomisk ojämlikhet som bör motarbetas effektivare av staterna. Ekonomisk brottslighet och korruption, vänskapsförbindelser och hot mellan politiker, myndigheter och kapitalägare och anställda mellanhänder är inte begränsat till amerikanska TV-deckare. Även i andra traditionella västliga länder kan politiskt och juridiskt inflytande ibland köpas för pengar eller växlas. Bara antagandet därom väcker olust.

Här kommer vi nu till det som förbinder en beskrivning av den industriella revolutionen som något som inleddes – med reflektioner över den ökade ojämlikheten i världen, som för många tycks ha uppstått. Men mänsklig viljestyrd utveckling är inte ödesbunden.

Människors attityder i samverkan med lagbunden frihet har givit utrymme att pröva sig fram, experimentera och ta risker, att arbeta, utbilda sig, och förbättra. Att ta hand om sig själv och andra. Så ökade rikedomen. Och tillväxt kunde registreras.

Liberalismen började inte med att ta sig an den industriella revolutionens resultat. Dess företrädares idéer om individers frihet, kompetens och etiska övertygelser lade grunden. Det mentala är det fundamentala.

Carl-Johan Westholm
Fil dr i statskunskap 1976 på avhandlingen ”Ratio och universalitet. John Stuart Mill och dagens demokratidebatt”. F d VD i Näringslivets Ekonomifakta, Företagarna och Svensk Handel. Ordförande i Uppfinnarkollegiet sedan 2012.