Stateblind.eu
Carl-Johan Westholm’s personal blog
Time saving text: uncommon comments with common sense
ARCHIVES
januari 2018 (1) december 2017 (1) november 2017 (1) oktober 2017 (1) augusti 2017 (1) juli 2017 (1) juni 2017 (2) februari 2017 (2) januari 2017 (1) november 2016 (1) september 2016 (2) augusti 2016 (1) juni 2016 (2) maj 2016 (2) mars 2016 (2) januari 2016 (1) december 2015 (1) november 2015 (3) oktober 2015 (1) september 2015 (1) augusti 2015 (1) juni 2015 (1) maj 2015 (1) april 2015 (2) mars 2015 (1) januari 2015 (2) december 2014 (2) november 2014 (1) oktober 2014 (2) juni 2014 (3) maj 2014 (2) april 2014 (3) mars 2014 (3) februari 2014 (1) januari 2014 (1) december 2013 (3) november 2013 (1) oktober 2013 (1) augusti 2013 (2) maj 2013 (4) april 2013 (1) mars 2013 (2) februari 2013 (1) januari 2013 (2) december 2012 (1) november 2012 (1) oktober 2012 (3) september 2012 (1) juli 2012 (1) maj 2012 (2) april 2012 (1) februari 2012 (2) januari 2012 (5) december 2011 (1) november 2011 (1) oktober 2011 (3) september 2011 (2) augusti 2011 (1) juli 2011 (1) juni 2011 (2) maj 2011 (2) april 2011 (2) mars 2011 (1) februari 2011 (2) januari 2011 (2) december 2010 (2) november 2010 (2) oktober 2010 (2) september 2010 (2) augusti 2010 (1) juli 2010 (1) juni 2010 (1) maj 2010 (1) april 2010 (1) mars 2010 (2) februari 2010 (2) januari 2010 (1) december 2009 (2) november 2009 (1) oktober 2009 (3) september 2009 (2) augusti 2009 (1) juli 2009 (1) juni 2009 (1) maj 2009 (2) april 2009 (3) mars 2009 (2) februari 2009 (1) januari 2009 (1) december 2008 (4) november 2008 (2) oktober 2008 (1) september 2008 (1) augusti 2008 (1) juli 2008 (1) juni 2008 (2) maj 2008 (1) april 2008 (2) mars 2008 (1) februari 2008 (1) januari 2008 (1) december 2007 (1) november 2007 (2) oktober 2007 (1) september 2007 (1) augusti 2007 (1) juli 2007 (2) juni 2007 (2) maj 2007 (2) april 2007 (2) mars 2007 (2) februari 2007 (1) januari 2007 (1) december 2006 (1) november 2006 (2) oktober 2006 (1) september 2006 (2) augusti 2006 (1) juli 2006 (1) juni 2006 (2) maj 2006 (1) april 2006 (1) mars 2006 (1) februari 2006 (2) januari 2006 (1) december 2005 (1) september 2005 (1) juli 2005 (1) april 2005 (1) februari 2005 (1) december 2004 (1) november 2004 (1) oktober 2004 (1) juni 2004 (1) mars 2004 (1) november 2003 (1) augusti 2003 (1) maj 2003 (1) mars 2003 (1) februari 2003 (1) oktober 2002 (1) mars 2002 (1) oktober 1999 (1) november 1998 (1) april 1996 (1) april 1995 (1) januari 1994 (1) mars 1976 (1)
Booklets (PDF)
Article
Bloggtoppen.se
Articles
LO-ekonomerna på spåret – och den monetära populismens politiska följder
www.svensktidskrift.se - Den 27 maj 2016
Den sittande regeringen och den borgerliga oppositionen bedyrar bägge sin trohet mot samma mål: målet om överskott eller åtminstone balans i de offentliga finanserna. Nyligen skrev Alliansens ekonomisk-politiska talespersoner en gemensam artikel (DN 23 maj) där detta framställdes som något värt att nå en bred överenskommelse om.

Stämmer det? Det finns ett starkt skäl för denna hållning, ungefär lika starkt som att staten – för att minska trafikolyckorna - inför högsta tillåtna hastighet för bilar till 30 km i timmen, dock att 40 km i timmen kan tillåtas på vissa raksträckor, om hastigheten i gengäld sänks i farliga kurvor och vid dåligt väglag.

Hur staten redovisar sina finanser är - liksom hur ett företag gör det – inte fråga om vänster eller höger utan om klarhet i framställningen. Glädjande är därför att åtminstone en organisation nu hävt upp sin stämma, i form av en debattartikel i Dagens industri den 24 maj av Dan Andersson, f d chefekonom i LO och LO-ekonomen Sebastian de Toro. De förespråkar att statsbudgeten också får en balansräkning. Då kan t ex inte överföring ur AP-fonderna till statsbudgeten eller försäljning av en statlig bank ensidigt ses som ett beundransvärt utslag av beslutskraft, ordning och reda hos regering och riksdag, än mindre något som automatiskt stärker statens samlade tillgångar.

I Svensk Tidskrift för ett år sedan (12 juni 2015) tog jag under rubriken ”Ordning och reda – med ett obalanserat balansmål”, upp detta ämne, med hänvisning till bl a smått historiska meningsutbyten mellan dåvarande oppositionsledaren Bertil Ohlin och finansministern Gunnar Sträng. Även ekonomiprofessorerna Pontus Braunerhjelm och Johan Eklund vid Entreprenörskapsforum har belyst bristerna i hur dagens statsbudget är redovisad (Di 17 maj 2015).

Med ett års ytterligare perspektiv misstänker jag idag att denna totalbalanseringsnorm för statsbudgeten dessutom har medverkat till en förstärkning av populistpartiernas väljarstöd i flera länder. Den monetära populismen – den nominella negativa räntan – har försvårat och förvirrat även privata investeringsbeslut, och förstärkt den politiska populismen i krisartade ekonomier.

Totalbalanseringsnormen tillkom inte minst för att förhindra att partier med häftiga statsbudgetunderskott som medel skulle kunna fria till missnöjda väljarskaror. Nu har historiens ironi gjort att den framtvingade monetära populismen lett till missnöje med demokratin och dess etablerade partier.

För ett år sedan skrev jag följande:

Sammantaget tror jag att denna totalbalanseringsnorm har gjort de offentliga investeringarna lägre, utan att privata investeringar ökat motsvarande. Efterfrågan på kapital har minskat, räntorna har sjunkit, arbetslösheten blivit högre än ”naturligt” – och penningpolitiken i Europa och USA med låga eller negativa räntor kommit att användas för att i arbetslöshetsbekämpande syfte motverka effekterna av denna praktiserade statsfinansiella redovisningsnorm. Befolkningarna blir fattigare eller ökar sina tillgångar mindre än eljest, arbetslösheten blir högre, och framtida pensioner inte lika stora som tidigare beräknats, då avkastningen sänkts. Med en konstgjort låg ränta kommer därtill ett större antal privata investeringar än vanligt troligen att visa sig olönsamma. (Slut citat)

Möjligen kan man tillägga att storföretagens investeringsnivå globalt visat sig vara och förbli låg, trots denna matematiska stimulans.

LO-ekonomerna är på spåret. Deras rapport har titeln ”Tillbaka till framtiden – hur en bättre redovisning av samhällets tillgångar och skulder kan höja Sveriges välstånd”. De menar i första hand Statens tillgångar, inte Samhällets. Det vore önskvärt om även denna missvisning i politiken äntligen klarades upp.

Carl-Johan Westholm
Ordf i Uppfinnarkollegiet, fil dr, f d VD i Företagarna och Svensk Handel