Stateblind.eu
Carl-Johan Westholm’s personal blog
Time saving text: uncommon comments with common sense
ARCHIVES
mars 2018 (1) februari 2018 (2) januari 2018 (1) december 2017 (1) november 2017 (1) oktober 2017 (1) augusti 2017 (1) juli 2017 (1) juni 2017 (2) februari 2017 (2) januari 2017 (1) november 2016 (1) september 2016 (2) augusti 2016 (1) juni 2016 (2) maj 2016 (2) mars 2016 (2) januari 2016 (1) december 2015 (1) november 2015 (3) oktober 2015 (1) september 2015 (1) augusti 2015 (1) juni 2015 (1) maj 2015 (1) april 2015 (2) mars 2015 (1) januari 2015 (2) december 2014 (2) november 2014 (1) oktober 2014 (2) juni 2014 (3) maj 2014 (2) april 2014 (3) mars 2014 (3) februari 2014 (1) januari 2014 (1) december 2013 (3) november 2013 (1) oktober 2013 (1) augusti 2013 (2) maj 2013 (4) april 2013 (1) mars 2013 (2) februari 2013 (1) januari 2013 (2) december 2012 (1) november 2012 (1) oktober 2012 (3) september 2012 (1) juli 2012 (1) maj 2012 (2) april 2012 (1) februari 2012 (2) januari 2012 (5) december 2011 (1) november 2011 (1) oktober 2011 (3) september 2011 (2) augusti 2011 (1) juli 2011 (1) juni 2011 (2) maj 2011 (2) april 2011 (2) mars 2011 (1) februari 2011 (2) januari 2011 (2) december 2010 (2) november 2010 (2) oktober 2010 (2) september 2010 (2) augusti 2010 (1) juli 2010 (1) juni 2010 (1) maj 2010 (1) april 2010 (1) mars 2010 (2) februari 2010 (2) januari 2010 (1) december 2009 (2) november 2009 (1) oktober 2009 (3) september 2009 (2) augusti 2009 (1) juli 2009 (1) juni 2009 (1) maj 2009 (2) april 2009 (3) mars 2009 (2) februari 2009 (1) januari 2009 (1) december 2008 (4) november 2008 (2) oktober 2008 (1) september 2008 (1) augusti 2008 (1) juli 2008 (1) juni 2008 (2) maj 2008 (1) april 2008 (2) mars 2008 (1) februari 2008 (1) januari 2008 (1) december 2007 (1) november 2007 (2) oktober 2007 (1) september 2007 (1) augusti 2007 (1) juli 2007 (2) juni 2007 (2) maj 2007 (2) april 2007 (2) mars 2007 (2) februari 2007 (1) januari 2007 (1) december 2006 (1) november 2006 (2) oktober 2006 (1) september 2006 (2) augusti 2006 (1) juli 2006 (1) juni 2006 (2) maj 2006 (1) april 2006 (1) mars 2006 (1) februari 2006 (2) januari 2006 (1) december 2005 (1) september 2005 (1) juli 2005 (1) april 2005 (1) februari 2005 (1) december 2004 (1) november 2004 (1) oktober 2004 (1) juni 2004 (1) mars 2004 (1) november 2003 (1) augusti 2003 (1) maj 2003 (1) mars 2003 (1) februari 2003 (1) oktober 2002 (1) mars 2002 (1) oktober 1999 (1) november 1998 (1) april 1996 (1) april 1995 (1) januari 1994 (1) mars 1976 (1)
Booklets (PDF)
Article
Bloggtoppen.se
Articles
Uppfinnare är utlämnade till djungelns lag
Svenska Dagbladets ledarsida, Op-ed torsdagen den 15 september 2016
Uppfinningar kan finansieras på tre sätt. Det första är att skattebetalarna satsar pengar. Antingen direkt med anslag eller med skattebefrielse till privata forskningsstiftelser. Uppfinnarna är anställda och ofta lika mycket forskare som uppfinnare och konstruktörer.

Det andra är att stora företag med kapitalstarka ägare har forsknings- och utvecklingsavdelningar, som själva eller i samarbete med andra driver av företagsledningen initierade projekt - eller utvecklar egna idéer.

Det tredje är när uppfinnaren inte är löntagare, utan företagare. Det är den välkända bilden av innovatören som också är risktagaren med egna eller lånade pengar. Här finns ingen anställningstrygghet, eftersom det inte finns någon anställning. Här finns inte heller för det mesta den interna infrastruktur som underlättar vardagen i ett stort företag: enheter för ekonomi, juridik, personal mm.

Den som inte har en chefsjurist i huset kan lätt begå ödesdigra misstag. Men det största misstaget är att uppfinna något sällsynt värdefullt, och inte ha ekonomiska resurser att försvara den patenterade avkastningen av det värdefulla. För ju större diamant, desto mer lockande för omgivningen att påstå sig vara den som hittat den.

Kan uppfinnaren själv tillverka och sälja, då är hotet att andra också gör det, men utan att teckna licens och därmed betala sin del av utvecklingsarbetet.

Patentintrång är kanske ännu vanligare när uppfinnaren helt litar på att andra tillverkare ska betala royalty på sina delar av försäljningen, enligt licensavtalet. Men till skillnad mot inbrott så kommer inte polisen om uppfinnaren ringer. Istället får uppfinnaren själv stämma och agera åklagare i civilmål. Då gäller det att uppfinnaren har råd att driva målet. Intrångsföretaget kan ofta med sina överlägsna ekonomiska resurser köra slut på uppfinnarens förmåga att tvista.

En variant är att en stor tillverkare tecknar ett licensavtal med en uppfinnare, och sedan betalar, men vägrar insyn i underlaget för royalty, d v s försäljningen. Eller att även ett okomplicerat licensavtal tolkas annorlunda. Tvist uppstår i bägge fallen. Lönsamt för den stora tillverkaren, som räknar med att uppfinnaren inte har råd att tvista så länge.

En tillverkare som inte vill teckna licens och betala för uppfinnarens arbete, kan också begära ogiltigförklaring av patentet. Det räcker med att börja i ett land. De juridiska kostnaderna i ett enda land kan uppgå till ett antal tiotals miljoner kronor. Innan domstolen är klar har patentägaren lagt av. Den juridiska fantasin när det gäller att förlänga en tvist är imponerande, när pengar finns, och finns att hämta.

Det talas mycket om företagsklimatet. Men företag har inga känslor. Det här däremot företagare. Vi borde därför också tala om hur vi uppnår ett gott företagarklimat. Ett sådant omfattar inte bara skatter och regler, utan även förutsättningarna för uppfinnare. De skulle kunna förbättras med en vassare lagstiftning mot patentintrång, som borde jämställas med brott.

Djungelns lag har brister i rättssäkerheten.

Carl-Johan Westholm

Ordförande i Uppfinnarkollegiet, tidigare VD i Företagarna och Svensk Handel