Stateblind.eu
Carl-Johan Westholm’s personal blog
Time saving text: uncommon comments with common sense
ARCHIVES
mars 2018 (1) februari 2018 (2) januari 2018 (1) december 2017 (1) november 2017 (1) oktober 2017 (1) augusti 2017 (1) juli 2017 (1) juni 2017 (2) februari 2017 (2) januari 2017 (1) november 2016 (1) september 2016 (2) augusti 2016 (1) juni 2016 (2) maj 2016 (2) mars 2016 (2) januari 2016 (1) december 2015 (1) november 2015 (3) oktober 2015 (1) september 2015 (1) augusti 2015 (1) juni 2015 (1) maj 2015 (1) april 2015 (2) mars 2015 (1) januari 2015 (2) december 2014 (2) november 2014 (1) oktober 2014 (2) juni 2014 (3) maj 2014 (2) april 2014 (3) mars 2014 (3) februari 2014 (1) januari 2014 (1) december 2013 (3) november 2013 (1) oktober 2013 (1) augusti 2013 (2) maj 2013 (4) april 2013 (1) mars 2013 (2) februari 2013 (1) januari 2013 (2) december 2012 (1) november 2012 (1) oktober 2012 (3) september 2012 (1) juli 2012 (1) maj 2012 (2) april 2012 (1) februari 2012 (2) januari 2012 (5) december 2011 (1) november 2011 (1) oktober 2011 (3) september 2011 (2) augusti 2011 (1) juli 2011 (1) juni 2011 (2) maj 2011 (2) april 2011 (2) mars 2011 (1) februari 2011 (2) januari 2011 (2) december 2010 (2) november 2010 (2) oktober 2010 (2) september 2010 (2) augusti 2010 (1) juli 2010 (1) juni 2010 (1) maj 2010 (1) april 2010 (1) mars 2010 (2) februari 2010 (2) januari 2010 (1) december 2009 (2) november 2009 (1) oktober 2009 (3) september 2009 (2) augusti 2009 (1) juli 2009 (1) juni 2009 (1) maj 2009 (2) april 2009 (3) mars 2009 (2) februari 2009 (1) januari 2009 (1) december 2008 (4) november 2008 (2) oktober 2008 (1) september 2008 (1) augusti 2008 (1) juli 2008 (1) juni 2008 (2) maj 2008 (1) april 2008 (2) mars 2008 (1) februari 2008 (1) januari 2008 (1) december 2007 (1) november 2007 (2) oktober 2007 (1) september 2007 (1) augusti 2007 (1) juli 2007 (2) juni 2007 (2) maj 2007 (2) april 2007 (2) mars 2007 (2) februari 2007 (1) januari 2007 (1) december 2006 (1) november 2006 (2) oktober 2006 (1) september 2006 (2) augusti 2006 (1) juli 2006 (1) juni 2006 (2) maj 2006 (1) april 2006 (1) mars 2006 (1) februari 2006 (2) januari 2006 (1) december 2005 (1) september 2005 (1) juli 2005 (1) april 2005 (1) februari 2005 (1) december 2004 (1) november 2004 (1) oktober 2004 (1) juni 2004 (1) mars 2004 (1) november 2003 (1) augusti 2003 (1) maj 2003 (1) mars 2003 (1) februari 2003 (1) oktober 2002 (1) mars 2002 (1) oktober 1999 (1) november 1998 (1) april 1996 (1) april 1995 (1) januari 1994 (1) mars 1976 (1)
Booklets (PDF)
Article
Bloggtoppen.se
Articles
Inte vilken mångfald som helst
Svenska Dagbladets ledarsida, Gäst torsdagen den 15 juni 2017
Uttalandena om mångfald, ofta återkommande, är de inte märkligt ensidiga? Antingen är man för eller emot, eller förutsätter att det är så ämnet ska analyseras. Men både i sak och idéhistoriskt är det ett felgrepp.

”Mänsklig utveckling i sin rikaste mångfald” – det citatet av Berlinuniversitets grundare Wilhelm von Humboldt valde John Stuart Mill att inleda med i den 1859 utgivna boken ”Om friheten” – ännu oöverträffad i sitt slag.

För Humboldt och Mill, dessa lärdomsgiganter, handlade det inte om att säga ja eller nej till all utveckling – den skulle vara mänsklig, inte omänsklig. Inte heller säga ja till all slags mångfald, utan ja till mänsklig utveckling i sin rikaste mångfald.

En samling människor av olika erfarenheter och bakgrund kan sägas vara mångsidigt sammansatt. Skulle en brutal gangster ansluta, ökar mångfalden – men vem skulle då fortsätta att kategoriskt och utan reservationer hylla mångfalden?

Liksom mycket annat i människors liv är kvalitetsaspekten central. Detta kommer ingen tänkande människa undan i sitt eget liv, inte heller något samhälle eller någon statsbildning, som har en framtid.
Problemet är inte främst att mångfalden måste kvalitetsmärkas, om lösningen ska vara hållbar. Den svåra frågan är inte heller endast vilken kvalitet som är bättre är någon annan – utan vem eller vilka som bestämmer vad som är god och dålig kvalitet.

Det var ingen tillfällighet att Mill hämtade Humboldts yttrande i dennes bok om statsmaktens gränser. Ibland hörs fortfarande, som ett förvrängt eko, att staten måste vara värdeneutral. Staten ska inte ta ställning. Men statens existens i sig är ett ställningstagande. Liksom varje lag, och brist på lag.

Men om staten å andra sidan aldrig är neutral, då är individers frihet obefintlig. Om staten behärskas av en diktator eller ett folkflertal som bestämmer allt över alla, då kan visserligen resultatet bli centralt dikterade variationsbefrämjande normer om olikfärgade hus, om ärtsoppa på torsdagar och fisk på fredagar. Men friheten har förtvinat.

Den västerländska kulturen, med sitt levande och livgivande arv från Atén, Jerusalem, Rom och sedan upplysningstiden, har den bredd och begränsning, som upprätthåller den kvalitet som säkrar individers frihet och mänsklig utveckling i sin rikaste mångfald. Det är ingen slump, eller något ologiskt, att den materiella rikedomen följde efter den intellektuella och andliga. Det var inte vilken mångfald som helst som ledde till västerlandets uppgång.

När sjöröveriet bekämpades minskade en slags mångfald på haven, till fromma för fredliga och strävsamma besättningar. När äganderätten blev tydligare även på land, och fick ett lagligt skydd, då gav denna civiliserade och därmed begränsande och begränsade mångfald utrymme för upptäckter och uppfinningar, som drog fördel både av kvalitetsfrämjande pluralism i åsikter – yttrandefrihet – och i lösningar – marknadsekonomi.

Frihetens atmosfär är klar, den låter sig inte solkas av det andliga förtryckets föroreningar. De må sedan vara hur många som helst, och komma från alla håll.

Carl-Johan Westholm
Ordförande i Uppfinnarkollegiet