Stateblind.eu
Carl-Johan Westholm’s personal blog
Time saving text: uncommon comments with common sense
ARCHIVES
juni 2019 (1) maj 2019 (1) mars 2019 (2) februari 2019 (1) december 2018 (1) november 2018 (2) september 2018 (1) juli 2018 (1) maj 2018 (2) april 2018 (1) mars 2018 (1) februari 2018 (2) januari 2018 (1) december 2017 (1) november 2017 (1) oktober 2017 (1) augusti 2017 (1) juli 2017 (1) juni 2017 (2) februari 2017 (2) januari 2017 (1) november 2016 (1) september 2016 (2) augusti 2016 (1) juni 2016 (2) maj 2016 (2) mars 2016 (2) januari 2016 (1) december 2015 (1) november 2015 (3) oktober 2015 (1) september 2015 (1) augusti 2015 (1) juni 2015 (1) maj 2015 (1) april 2015 (2) mars 2015 (1) januari 2015 (2) december 2014 (2) november 2014 (1) oktober 2014 (2) juni 2014 (3) maj 2014 (2) april 2014 (3) mars 2014 (3) februari 2014 (1) januari 2014 (1) december 2013 (3) november 2013 (1) oktober 2013 (1) augusti 2013 (2) maj 2013 (4) april 2013 (1) mars 2013 (2) februari 2013 (1) januari 2013 (2) december 2012 (1) november 2012 (1) oktober 2012 (3) september 2012 (1) juli 2012 (1) maj 2012 (2) april 2012 (1) februari 2012 (2) januari 2012 (5) december 2011 (1) november 2011 (1) oktober 2011 (3) september 2011 (2) augusti 2011 (1) juli 2011 (1) juni 2011 (2) maj 2011 (2) april 2011 (2) mars 2011 (1) februari 2011 (2) januari 2011 (2) december 2010 (2) november 2010 (2) oktober 2010 (2) september 2010 (2) augusti 2010 (1) juli 2010 (1) juni 2010 (1) maj 2010 (1) april 2010 (1) mars 2010 (2) februari 2010 (2) januari 2010 (1) december 2009 (2) november 2009 (1) oktober 2009 (3) september 2009 (2) augusti 2009 (1) juli 2009 (1) juni 2009 (1) maj 2009 (2) april 2009 (3) mars 2009 (2) februari 2009 (1) januari 2009 (1) december 2008 (4) november 2008 (2) oktober 2008 (1) september 2008 (1) augusti 2008 (1) juli 2008 (1) juni 2008 (2) maj 2008 (1) april 2008 (2) mars 2008 (1) februari 2008 (1) januari 2008 (1) december 2007 (1) november 2007 (2) oktober 2007 (1) september 2007 (1) augusti 2007 (1) juli 2007 (2) juni 2007 (2) maj 2007 (2) april 2007 (2) mars 2007 (2) februari 2007 (1) januari 2007 (1) december 2006 (1) november 2006 (2) oktober 2006 (1) september 2006 (2) augusti 2006 (1) juli 2006 (1) juni 2006 (2) maj 2006 (1) april 2006 (1) mars 2006 (1) februari 2006 (2) januari 2006 (1) december 2005 (1) september 2005 (1) juli 2005 (1) april 2005 (1) februari 2005 (1) december 2004 (1) november 2004 (1) oktober 2004 (1) juni 2004 (1) mars 2004 (1) november 2003 (1) augusti 2003 (1) maj 2003 (1) mars 2003 (1) februari 2003 (1) oktober 2002 (1) mars 2002 (1) oktober 1999 (1) november 1998 (1) april 1996 (1) april 1995 (1) januari 1994 (1) mars 1976 (1)
Booklets (PDF)
Article
Bloggtoppen.se
Articles
Kejsarens nya kläder
Kommentar i Svenska Dagbladet,ledarsidan, om statistik och kollektivism
Hur kan någon veta om vi i Sverige eller EU jobbar för mycket eller för litet? Och vem ska bestämma?
Politik, moral och nationalekonomi blandas ihop.
Regeringen har satt upp ett mål om 80 procents sysselsättningsgrad i Sverige, som inte verkar uppnås. Men regeringen påverkar också vilka som ytterst får inkomsterna av jobben, genom skatter och bidrag.
Nationalekonomerna har räknat ut att det blir svårt att finansiera vård av sjuka och gamla, när alltför få jobbar.
Politiker ur alla partier diskuterar sedan hur nationalekonomernas mått ska uppfyllas. "Full sysselsättning" hette det tidigare - ett uttryck som inte för tanken till individer utan just till kollektivet. Nationalekonomernas statistik blir grund för kollektivistiskt tänkande hos politikerna.

Hur vet vi att vi får dagligt bröd i framtiden? Genom studier av brödproduktion? Genom att politikerna sätter upp brödmål? Genom bagarnas medkänsla?
Nej, men för att tillräckligt många bagare tjänar på att baka bröd.
Arbetslösheten diskuteras som Kejsarens nya kläder. Det allra viktigaste vill få peka på: Det mesta av ersättningen för ett jobb går inte till den som jobbar! Kejsaren har inga kläder!
Det mesta av en timpenning går till andra. Men en ledig timme disponerar du helt själv.
Metallarbetarindustriförbundet till exempel har länge velat minska medlemmarnas arbetstid. Då blir det ingen marginalskatt på standardhöjningen. Men om en minskad arbetstid med en timme skulle minskas "solidariskt" - då skulle minst en halvtimme av denna ökade fritid användas till oavlönat arbete i den offentliga sektorn.
Den som köper en svensktillverkad vara betalar huvudsakligen för något annat än produktion och distribution av varan - nämligen skatten.
Priset för till exempel en kinesisk eller lettisk produkt i Sverige har en lägre skatteandel än en svensk produkt. Kunden får mer för pengarna när skatteandelen är lägre.

Den teknologiska utvecklingen går så snabbt att den tillåtit regering och riksdag att missköta ekonomin.
Vi har fått ökade reallöner, ökade realbidrag och ökade reala vinster. Vi (som ekonomerna säger) har haft råd att minska arbetstiden.
Vi (som politikerna säger) är ändå bekymrade. För det här kanske inte håller.
Men går det att rätta till ett systemfel utan att ändra systemet?
Om var och en fick behålla det mesta av inkomsten av ett arbete, skulle fler ha större lust att komma överens om att skapa jobb och ta jobb. Dagens kollektivistiska sysselsättningsmål kunde glömmas. Men ekonomerna skulle troligen finna att fler än någonsin arbetade.

Medierna i dag rapporterar om regeringens sysselsättningsmål som om vi levde i en planekonomi. Nationell statistik blir viktigt. Vad den enskilde själv tjänar på att jobba eller anställa kommer i andra hand.
Statistikproduktionen kommer att öka, det är en säker slutsats. Vad den mäter kommer fortfarande att vara oklart. Men frågan är vad det spelar för roll.



CARL-JOHAN WESTHOLM
tidigare vd i Företagarna och Svensk Handel



Detta är en utskrift från Svenska Dagbladets nätupplaga, SvD.se