Stateblind.eu
Carl-Johan Westholm’s personal blog
Time saving text: uncommon comments with common sense
ARCHIVES
juni 2019 (1) maj 2019 (1) mars 2019 (2) februari 2019 (1) december 2018 (1) november 2018 (2) september 2018 (1) juli 2018 (1) maj 2018 (2) april 2018 (1) mars 2018 (1) februari 2018 (2) januari 2018 (1) december 2017 (1) november 2017 (1) oktober 2017 (1) augusti 2017 (1) juli 2017 (1) juni 2017 (2) februari 2017 (2) januari 2017 (1) november 2016 (1) september 2016 (2) augusti 2016 (1) juni 2016 (2) maj 2016 (2) mars 2016 (2) januari 2016 (1) december 2015 (1) november 2015 (3) oktober 2015 (1) september 2015 (1) augusti 2015 (1) juni 2015 (1) maj 2015 (1) april 2015 (2) mars 2015 (1) januari 2015 (2) december 2014 (2) november 2014 (1) oktober 2014 (2) juni 2014 (3) maj 2014 (2) april 2014 (3) mars 2014 (3) februari 2014 (1) januari 2014 (1) december 2013 (3) november 2013 (1) oktober 2013 (1) augusti 2013 (2) maj 2013 (4) april 2013 (1) mars 2013 (2) februari 2013 (1) januari 2013 (2) december 2012 (1) november 2012 (1) oktober 2012 (3) september 2012 (1) juli 2012 (1) maj 2012 (2) april 2012 (1) februari 2012 (2) januari 2012 (5) december 2011 (1) november 2011 (1) oktober 2011 (3) september 2011 (2) augusti 2011 (1) juli 2011 (1) juni 2011 (2) maj 2011 (2) april 2011 (2) mars 2011 (1) februari 2011 (2) januari 2011 (2) december 2010 (2) november 2010 (2) oktober 2010 (2) september 2010 (2) augusti 2010 (1) juli 2010 (1) juni 2010 (1) maj 2010 (1) april 2010 (1) mars 2010 (2) februari 2010 (2) januari 2010 (1) december 2009 (2) november 2009 (1) oktober 2009 (3) september 2009 (2) augusti 2009 (1) juli 2009 (1) juni 2009 (1) maj 2009 (2) april 2009 (3) mars 2009 (2) februari 2009 (1) januari 2009 (1) december 2008 (4) november 2008 (2) oktober 2008 (1) september 2008 (1) augusti 2008 (1) juli 2008 (1) juni 2008 (2) maj 2008 (1) april 2008 (2) mars 2008 (1) februari 2008 (1) januari 2008 (1) december 2007 (1) november 2007 (2) oktober 2007 (1) september 2007 (1) augusti 2007 (1) juli 2007 (2) juni 2007 (2) maj 2007 (2) april 2007 (2) mars 2007 (2) februari 2007 (1) januari 2007 (1) december 2006 (1) november 2006 (2) oktober 2006 (1) september 2006 (2) augusti 2006 (1) juli 2006 (1) juni 2006 (2) maj 2006 (1) april 2006 (1) mars 2006 (1) februari 2006 (2) januari 2006 (1) december 2005 (1) september 2005 (1) juli 2005 (1) april 2005 (1) februari 2005 (1) december 2004 (1) november 2004 (1) oktober 2004 (1) juni 2004 (1) mars 2004 (1) november 2003 (1) augusti 2003 (1) maj 2003 (1) mars 2003 (1) februari 2003 (1) oktober 2002 (1) mars 2002 (1) oktober 1999 (1) november 1998 (1) april 1996 (1) april 1995 (1) januari 1994 (1) mars 1976 (1)
Booklets (PDF)
Article
Bloggtoppen.se
Articles
Bättre förluster
Kommentar Svenska Dagbladet, ledarsidan, om företagarklimatet
Den typiske entreprenören har setts som idérik och riskbenägen. Men det finns inget som säger att idérika är mer riskbenägna än andra. Eller att riskbenägna har fler idéer. Den som t ex spelar med familjeförmögenheten på Solvalla tar stora risker, men har troligen inte många idéer.

Vi kan lugnt utgå ifrån att fler­talet av Sveriges alltför få företagare idag är mer riskbenägna än genomsnittet av befolkningen. Varför? Därför att idérika och talangfulla personer med låg riskbenägenhet inte har blivit företagare.

För företagare i Sverige finns två världar. Den ena är det Svenska Innanhavet. Där finns alla nystartade företag. Där finns många grynnor och skär. Inkomsterna är sällan höga, vare sig före, efter eller utan skatt. Den Skattefria Oceanen är den ­andra världen. Få kommer så långt. Där bestämmer investeraren själv var och hur skatterna ska betalas – en följd av globaliseringen.

Säg att en person i Sverige har en idé som kostar en miljon kronor att utveckla. En överkomlig summa för ett litet företag som har tre miljoner kronor över. I stället för att ägaren skattar bort två miljoner och tar ut en miljon i egen inkomst, kan nämligen företaget investera en tredjedel av överskottet. Två tredjedelar av denna miljon skulle annars ha gått bort i skatt.

Men om personen med idén inte redan har ett företag som går med överskott? Ska hon inteckna den egna villan med ytterligare en miljon kronor? Gör hon det och det går bra, kan hon betala tillbaka lånen om vinsten före skatter är tre ­miljoner kronor, under ett eller tillsammans flera år. Annars återstår att betala reavinstskatt när banken vill sälja huset. Kanske har hon inte något att belåna? Då återstår att fråga andra om pengar.

Det finns de som ogärna tar ­risker, hur mycket de än tror på de egna idéerna. De har ofta en redan hyfsad privatekonomi, som skulle gå i kras om den egna affärsidén trots allt skulle drabbas av det oförutsedda. Denna troligen stora grupp av ”företagare i reserven” lockas inte bara av framtida vinster – de skräms minst lika mycket av framtida förluster.

Vad behövs för att fler av dessa idérika ska bli företagare? Avdrag ­eller skattereduktion för förluster av satsningar mot tidigare och kommande inkomster skulle ge en skjuts uppåt. Ungefär som för det företag som ”lyckats” samla på sig förlustavdrag år efter år. När vins­terna kommer, kan företaget ­disponera dem helt, utan en krona
i bolagsskatt.

Det är ett systemfel att en felsatsning för en ny företagare blir dyrare än för en etablerad.

CARL-JOHAN WESTHOLM
Egenföretagare och Sverigerepresentant för den amerikanska investmentbanken Northstar Global Partners