Stateblind.eu
Carl-Johan Westholm’s personal blog
Time saving text: uncommon comments with common sense
ARCHIVES
november 2018 (1) september 2018 (1) juli 2018 (1) maj 2018 (2) april 2018 (1) mars 2018 (1) februari 2018 (2) januari 2018 (1) december 2017 (1) november 2017 (1) oktober 2017 (1) augusti 2017 (1) juli 2017 (1) juni 2017 (2) februari 2017 (2) januari 2017 (1) november 2016 (1) september 2016 (2) augusti 2016 (1) juni 2016 (2) maj 2016 (2) mars 2016 (2) januari 2016 (1) december 2015 (1) november 2015 (3) oktober 2015 (1) september 2015 (1) augusti 2015 (1) juni 2015 (1) maj 2015 (1) april 2015 (2) mars 2015 (1) januari 2015 (2) december 2014 (2) november 2014 (1) oktober 2014 (2) juni 2014 (3) maj 2014 (2) april 2014 (3) mars 2014 (3) februari 2014 (1) januari 2014 (1) december 2013 (3) november 2013 (1) oktober 2013 (1) augusti 2013 (2) maj 2013 (4) april 2013 (1) mars 2013 (2) februari 2013 (1) januari 2013 (2) december 2012 (1) november 2012 (1) oktober 2012 (3) september 2012 (1) juli 2012 (1) maj 2012 (2) april 2012 (1) februari 2012 (2) januari 2012 (5) december 2011 (1) november 2011 (1) oktober 2011 (3) september 2011 (2) augusti 2011 (1) juli 2011 (1) juni 2011 (2) maj 2011 (2) april 2011 (2) mars 2011 (1) februari 2011 (2) januari 2011 (2) december 2010 (2) november 2010 (2) oktober 2010 (2) september 2010 (2) augusti 2010 (1) juli 2010 (1) juni 2010 (1) maj 2010 (1) april 2010 (1) mars 2010 (2) februari 2010 (2) januari 2010 (1) december 2009 (2) november 2009 (1) oktober 2009 (3) september 2009 (2) augusti 2009 (1) juli 2009 (1) juni 2009 (1) maj 2009 (2) april 2009 (3) mars 2009 (2) februari 2009 (1) januari 2009 (1) december 2008 (4) november 2008 (2) oktober 2008 (1) september 2008 (1) augusti 2008 (1) juli 2008 (1) juni 2008 (2) maj 2008 (1) april 2008 (2) mars 2008 (1) februari 2008 (1) januari 2008 (1) december 2007 (1) november 2007 (2) oktober 2007 (1) september 2007 (1) augusti 2007 (1) juli 2007 (2) juni 2007 (2) maj 2007 (2) april 2007 (2) mars 2007 (2) februari 2007 (1) januari 2007 (1) december 2006 (1) november 2006 (2) oktober 2006 (1) september 2006 (2) augusti 2006 (1) juli 2006 (1) juni 2006 (2) maj 2006 (1) april 2006 (1) mars 2006 (1) februari 2006 (2) januari 2006 (1) december 2005 (1) september 2005 (1) juli 2005 (1) april 2005 (1) februari 2005 (1) december 2004 (1) november 2004 (1) oktober 2004 (1) juni 2004 (1) mars 2004 (1) november 2003 (1) augusti 2003 (1) maj 2003 (1) mars 2003 (1) februari 2003 (1) oktober 2002 (1) mars 2002 (1) oktober 1999 (1) november 1998 (1) april 1996 (1) april 1995 (1) januari 1994 (1) mars 1976 (1)
Booklets (PDF)
Article
Bloggtoppen.se
Articles
När staten reglerade kaffet, kakaon och klädseln
Svenska Dagbladet. Gästledare söndag 11 februari 2018
För att minska lyxkonsumtionen i Sverige begränsade staten under 1600-och 1700-talen genom så kallade överflödsförordningar importen av bland annat siden, kaffe och choklad. Silkestyger var till för adeln, inte tjänstefolk, som kunde straffas med böter eller fängelse för prålig klädsel. Vadmal passade bönder. En Uppsalastudent i vadmal dömdes för olämplig klädnad (han skyllde förgäves på kylan).

Överflödsförordningarna speglade inte bara inställningarna till det som reglerades utan också dåtidens uppfattning om statens rätt att ingripa. Gustav III (1771-1792), som gillade flärd och glans, upphävde förordningarna, men vissa återkom under några senare perioder.

Idag, i en tid när staten inte längre könskvoterar äktenskapen, kräver numera en opinion att staten ska könskvotera bolagsstyrelserna. Med den underförstådda antydningen att den som inte vill använda statens pekfinger, den är mot jämställdheten. Måste det vara så?

En person kunde vara kristen och lutheran men vara för att statskyrkosystemet avskaffades år 2000. Vara helnykterist men mot totalförbud att sälja alkohol - i folkomröstningen i Sverige 1922 höll det på att bli förbud som i USA. Det var en knapp majoritet som röstade mot förbud.

Det går utmärkt att vara för jämställdhet mellan könen, men vara emot att staten könskvoterar bolagsstyrelserna - men gärna som aktieägare själv kvotera olika egenskaper efter eget huvud.

En svensk kan också känna starkt för Sverige utan att vilja att svenska staten ska bli allsmäktig. En svensk kan känna sig som en äkta europé utan att för den skull utbrista ”Mera Europa” och överlämna fler politiska beslut till tjänstemän och politiker i Bryssel.

I många sakfrågor kan reaktionära åsikter – liksom deras motsats - ta skydd bakom statens neutralitet. Det är ju en poäng med att staten skyddar yttrandefriheten. Själva statens neutralitet är inte reaktionär eller radikal. Däremot, själva talet att staten bör göra något i privatliv och näringsliv kan ibland höras som ett eko av gamla tiders rop på överhetsingrepp, om än idag demokratiskt legitimerade.

Att använda statens makt för att pressa på sina medmänniskor sitt eget beteende, sin egen önskan om hur och vad andra ska göra, det är inget nytt. Det gäller även för de med i egna ögon progressiva attityder, gärna under åberopande av kamp mot osynliga makter, så kallade strukturer, dagspolitikens mest svårfångade begrepp.

Men, å andra sidan, visst säger en persons klädsel något? Att återinföra en överflödsförordning, fast nu med enhetlighet som riktmärke, det skulle öka både jämlikhet och jämställdhet, och dessutom mer synligt än de flesta andra reformförslag. Rådande strukturer och spontana klädselmaktsordning skulle på allvar utmanas. Eller hur? En moderniserad och ”harmoniserad” (nyspråk för: uniformerad) och ”individualiserad” (nyspråk för: ska gälla alla) överflödsförordning skulle dessutom kunna minska utanförskapet.

Eller staten kanske borde tvinga olika grupper att istället bära olika slags kläder, ett slag för varje grupp? Det skulle göra skillnad och markera allvaret i en tydligare identitetspolitik. Politik är ju att vilja och än är samhället som bekant inte färdigbyggt. Här finns många möjligheter för en ambitiös reformpolitik.

Carl-Johan Westholm