Stateblind.eu
Carl-Johan Westholm’s personal blog
Time saving text: uncommon comments with common sense
ARCHIVES
november 2018 (2) september 2018 (1) juli 2018 (1) maj 2018 (2) april 2018 (1) mars 2018 (1) februari 2018 (2) januari 2018 (1) december 2017 (1) november 2017 (1) oktober 2017 (1) augusti 2017 (1) juli 2017 (1) juni 2017 (2) februari 2017 (2) januari 2017 (1) november 2016 (1) september 2016 (2) augusti 2016 (1) juni 2016 (2) maj 2016 (2) mars 2016 (2) januari 2016 (1) december 2015 (1) november 2015 (3) oktober 2015 (1) september 2015 (1) augusti 2015 (1) juni 2015 (1) maj 2015 (1) april 2015 (2) mars 2015 (1) januari 2015 (2) december 2014 (2) november 2014 (1) oktober 2014 (2) juni 2014 (3) maj 2014 (2) april 2014 (3) mars 2014 (3) februari 2014 (1) januari 2014 (1) december 2013 (3) november 2013 (1) oktober 2013 (1) augusti 2013 (2) maj 2013 (4) april 2013 (1) mars 2013 (2) februari 2013 (1) januari 2013 (2) december 2012 (1) november 2012 (1) oktober 2012 (3) september 2012 (1) juli 2012 (1) maj 2012 (2) april 2012 (1) februari 2012 (2) januari 2012 (5) december 2011 (1) november 2011 (1) oktober 2011 (3) september 2011 (2) augusti 2011 (1) juli 2011 (1) juni 2011 (2) maj 2011 (2) april 2011 (2) mars 2011 (1) februari 2011 (2) januari 2011 (2) december 2010 (2) november 2010 (2) oktober 2010 (2) september 2010 (2) augusti 2010 (1) juli 2010 (1) juni 2010 (1) maj 2010 (1) april 2010 (1) mars 2010 (2) februari 2010 (2) januari 2010 (1) december 2009 (2) november 2009 (1) oktober 2009 (3) september 2009 (2) augusti 2009 (1) juli 2009 (1) juni 2009 (1) maj 2009 (2) april 2009 (3) mars 2009 (2) februari 2009 (1) januari 2009 (1) december 2008 (4) november 2008 (2) oktober 2008 (1) september 2008 (1) augusti 2008 (1) juli 2008 (1) juni 2008 (2) maj 2008 (1) april 2008 (2) mars 2008 (1) februari 2008 (1) januari 2008 (1) december 2007 (1) november 2007 (2) oktober 2007 (1) september 2007 (1) augusti 2007 (1) juli 2007 (2) juni 2007 (2) maj 2007 (2) april 2007 (2) mars 2007 (2) februari 2007 (1) januari 2007 (1) december 2006 (1) november 2006 (2) oktober 2006 (1) september 2006 (2) augusti 2006 (1) juli 2006 (1) juni 2006 (2) maj 2006 (1) april 2006 (1) mars 2006 (1) februari 2006 (2) januari 2006 (1) december 2005 (1) september 2005 (1) juli 2005 (1) april 2005 (1) februari 2005 (1) december 2004 (1) november 2004 (1) oktober 2004 (1) juni 2004 (1) mars 2004 (1) november 2003 (1) augusti 2003 (1) maj 2003 (1) mars 2003 (1) februari 2003 (1) oktober 2002 (1) mars 2002 (1) oktober 1999 (1) november 1998 (1) april 1996 (1) april 1995 (1) januari 1994 (1) mars 1976 (1)
Booklets (PDF)
Article
Bloggtoppen.se
Articles
Sverige måste skydda uppfinnares arbete
SvD Näringsliv Debatt den 3 november 2018
Om en bank rånas, kontaktar banken polisen. Om någon blir bestulen på sitt patent, då är den drabbade uppfinnaren hänvisad till att stämma tjuven/intrångsföretaget. Är denna skillnad rimlig?

Regeringen offentliggjorde i januari 2017 direktiven till en utredning om straffskalorna för vissa allvarliga immaterialrättsintrång (Dir 2017:4). Direktiven rör skyddet för såväl konstnärer som dataprogrammerare och varumärkesinnehavare, ett skydd mot strategiskt planerad brottslighet som drivs i kommersiellt syfte. I direktiven saknas en annan kategori: inget nämns om att stärka skyddet för patentägare, och särskilt de som har svårast att värja sig mot intrång. Varför?

Utredaren, justitierådet Dag Mattsson, kom med sitt förslag i februari i år (SOU 2018:6). Nya brottsbeteckningar införs och brotten delas in i två svårighetsgrader. Den som har gjort sig skyldig till upphovsrättsbrott eller varumärkesbrott av normalgraden ska kunna dömas till böter eller fängelse i högst två år. Vid grovt sådant brott ska domen kunna bli fängelse i lägst sex månader och högst sex år.

Utredaren föreslår även att åtalsreglerna ändras så att åklagaren får väcka åtal för både upphovsrättsbrott och varumärkesbrott när det är påkallat från ”allmän synpunkt”. Idag gäller ”särskilda skäl” för varumärkesbrott, liksom för patentintrång – ett strängare kriterium.

Sedan 1967 är det olagligt att göra patentintrång och brottet kan formellt leda till allmänt åtal, men ”särskilda skäl ”måste, som nämnts, gälla. Åklagarmyndigheten, inte den drabbade, står i så fall för kostnaderna att driva målet i rätten. Kraven på dessa ”särskilda skäl” är emellertid så höga att inget mål hamnat i domstol under 51 år. Därför blir den drabbade patentägaren hänvisad till att stämma intrångsmakaren och med egna medel bekosta juridiken.

Det är anmärkningsvärt att Mattssons utredning inte gavs direktiv att behandla just patentintrång. En äldre utredning - Patentlagsutredningen (SOU 2015:41) - bereds enligt uppgift sedan en tid i regeringskansliet. Dess strävan att harmonisera (likrikta) svensk patentlag med övriga europeiska länders kan ha fog för sig – men bara om resultatet blir ett förstärkt rättighetsskydd inom EU för patentägare.

Patentlagsutredningen synes instämma i en tidigare Patentprocessutrednings uppfattning att ”patentintrång borde avkriminaliseras”, alltså även formellt. Denna äldre utredning ansåg även att det gällande ”straffet som sanktion mot patentintrång inte spelade någon större roll och att kostnaderna för åklagaren att utreda mer komplicerade frågor om intrång inte kunde anses motiverade". Men tydligen skulle det vara motiverat att den drabbade tar kostnaderna.

Det stämmer att straffet inte haft någon större betydelse – men inte för att dess potential var ringa utan för att lagen inte tillämpades. ”Patenträttsliga åtal är inte bara sällsynta, de allmänna åtalen kan sägas vara icke existerande. Inget allmänt åtal har väckts i patentmål sedan patentlagen trädde i kraft”, skriver Patentlagsutredningen. Det var alltså för ett halvt sekel sedan!

Desto bättre att en annan utredning, ”Entreprenörskap i det 21:a århundradet” (SOU 2016:72), underströk att frågan är viktig. Men innovationsfrågorna lever i politiken i bästa fall upp i ledande politikers standardtal, och i regeringars och riksdagars anslagstilldelning – den aktiva näringspolitikens avlatsbrev – t ex till den statliga myndigheten Vinnova.

Uppfinnare som förväntas agera med egna eller lånade resurser – med tekniskt och finansiellt risktagande – tillhör avvikarna.

Reforminstitutet gav 2014 docent Christian Sandström (Chalmers och Ratio) i uppdrag att undersöka i vilka miljöer som svenska uppfinningar tagits fram. Han kom fram till att nästan hälften av de 100 främsta innovationerna, 47 procent, skapats av anställda vid företag och att 33 procent kommit via fristående uppfinnare. Endast 20 procent i samband med forskning vid universitet.

Den nyss avgångna ännu sittande regeringen talar på sin webbplats (www.regeringen.se) om sitt ”strategiska arbete för materiella tillgångar”. Den framhåller att ”Sverige är en innovativ och kreativ toppnation. Detta syns i internationella rankningar år efter år och redan idag skapar de immaterialrättstunga företagen i Sverige fler än vart tredje arbetstillfälle och mer än 40 procent av vår BNP. Men i en tid då grunden för världsekonomin börjat skifta från fysiska till immateriella tillgångar hårdnar konkurrensen.”

Den nyvalda riksdagen borde se till att regeringen går från ord till handling.

Uppfinnarkollegiet uppmanar den kommande regeringen att skyndsamt ta fram ett lagförslag som tillförsäkrar även mindre uppfinnarföretag en rättssäker betalning för sitt arbete. Patentintrång bör inte avkriminaliseras utan tvärtom bestraffas minst lika effektivt och avskräckande som andra immaterialrättsbrott. Till sin karaktär är det fråga om ekonomisk brottslighet.

Carl-Johan Westholm, ordf Dan Brändström, v ordf Uppfinnarkollegiet